gentligen vill. Hvad skall han bu svara dem, som fråga hovom: hvarföre har du hittills kämpat emot Gö tha kanal, emot Carlsborgs fästning, emot de dyra garderna, emot tusentals andra företag? Månne icke derföre att du ansett dem onyttiga? Jag vill icke försöka utreda, hvad nytta egentligen betyder. Men efter som fråga är om England, så li tom oss taga ett exempel derifrån och betrakta det, i stället för en hop theoretiska argumentationer. Shakspeares och Miltons verk äro oberäkneligt nyitigare än Londonska gatläggningen; men denna är tusen gånger nyttigare än Stonehenge, ja än alla Egyptens Pyramider. Om dessa ändock vore konstverk, voro produkter af någon smillets ansträngnisg! men nu äre de ty värr intet annat än vittnen på råa despoters fåfänga, på deras välde öfver ett omätligt kapital af slafvar — ingenting annat. De äro just en uppenbarelse af det råa högmodet, som älskar att frambringa något förvånande, lika godt hvad det för öfrigt är: Det skönaste konstverk, som finnes, menniskan, föraktas, förfäas, göres olycklig, för att få ihop en — pyramid. Qua rante siecles at slafveri, fattigdom, råhet betyda ingen ting, i jemförelse med en oformlig stenmassa, som för de lastdjur, hvilka szmmansläpade den, hade intet behag, d. v. s. icke ens nyttan af själsnjutning, och för oss har intet annat värde än åldren. Pyramiderna äro de förträffligaste representanter af den sorts förtorkning (eller mumisering, om man vill, efter som det talas om Egypten), hvilken själen måste undergå, för att endast vilja lsfva och hafva sin glädje i det föråldrade, utan att på ringaste vis intaga i rakningen, huruvida detta föråldrade innebör något ädelt eiler skönt. Å . ; Den nytta Napoleon drog af Pyramiderna, är ganska problematisk ; man kan vara nästan såker, att han skulle hafva ännu mera eldat sina soldater, om han kunnat visa dem Londons gatläggning och, i ställe för quarante siccles vous regardent, kunnat saga: quarante millions de Livres Sterling vous attendent. Detta tyckes bekräftas af en annan anekdot om hans hittoghet, då det gällde att elektrisera franska soldaten. Uthungrade, utan byxor och skor, kommo Fransmännen ned ifrån Alperna och sågo framför sig på Lombardiets slätter de väl tödda och klädda Österrikarne. Då ropade Napoleon: se der äro de, som hafva edra byxor och skor! Gån och tagen dem! Man vet, att verkan af. detta korta tal var åtminstone lika lysande som de fyratio seklernes i Egypten. Har man blott förmågan att hitta på något för tillfället lämpligt, så kan man alltid elektrisera lättsinniga eller enthusiastiska själar, som icke närmare begrunda någonting, utan lefva af ögonblickets intryck, af ord, hvilkas rätta mening de icke besvära sig att utreda, af fantomer och egenkärlek. Fransmännen äro för dylika retmedel lika susceptibla, som någon modern författare. Huru illa förf. beräknat sin argumentation — om man får bruka detta ord —, huru litet han besinnat, hvad som verkligen bevisar för eller emot honom, synes bäst af infallet om Napoleons kroppsstorlek. Är hans egen mening på allvar, att Napoleon var liten? eller är den icke snarare att begabba dem, som mäta storhet i fot? Mycket koritänkt måtte han då vara, om han icke väntat sig den frågan : Om fot icke äro det rätta måttet på storhet, hvari ligger då Pyramidernas storhet? Vi torde icke behöfva yttra oss em det påståendet, att i forntiden funnos arbeten af (för?) ren hvardagsnytta, hvaremot alla nutidens dylika äro småsaker. Förhållandet lärer endast i en flammande inbillning kunna måla sig sådant; för alla, som weta någon tung, visar det sig annorlunda. De garbles arbeten af ren hvar-dags-nytta äro icke blott öfverträffade i djerf storhet, utan siå äfven långt efter nyare tiders storverk deruti, att desse tillika äro beräknade på hvar-mansnytta. Europa, Asien och Afrika plundrades, för att i den sjukliga, näringslösa utvexten på verlden, Rum, frambringa förvånande grannlåter; och endast tll någraj få favorit-ställen, Prokonsulernas residencer, sträckte sig omtankan — eller rättare praktlystnaden. Miitär-vägar anlades i stor skala af de romerska Imperatorerna; men de öfverträffade åtminstone icke vägen öfver Simplon eller de ännu nyare anläggningarna, och voro icke beräknade på annat än medel att sammanhålla den ofantliga rikskroppen genom tvånget, genom en lättad marche för legionerna. Att någen vinst för folket deraf var beraknad, torde man hafva svårt att uppleta. Hvad som kan vara mera storartadt i Roms Kloaker än i Londons Sewers, gjorde dem åtminstong icke nyltigare än dessa, och kan således afföras på Pyramidräkningen, eller det onyttiga skrytets. En engelsk byggmästare bar uppgjort förslag till en pyramid i London, att tjena till begrafningsplats för dena ofantliga staden, för hvilken kyrkogårdar och vanliga begrafuingsplatser snart måste blifva otillräckliga. Denna pyramid skulle blifva sådan, aut Sesostriss jätteRH FR . 0 a AR a OK To