gentligen vill. Hvad skall han bu svara dem, som frå-
ga hovom: hvarföre har du hittills kämpat emot Gö -
tha kanal, emot Carlsborgs fästning, emot de dyra gar-
derna, emot tusentals andra företag? Månne icke der-
före att du ansett dem onyttiga?
Jag vill icke försöka utreda, hvad nytta egentligen
betyder. Men efter som fråga är om England, så li
tom oss taga ett exempel derifrån och betrakta det, i
stället för en hop theoretiska argumentationer. Shak-
speares och Miltons verk äro oberäkneligt nyitigare än
Londonska gatläggningen; men denna är tusen gånger
nyttigare än Stonehenge, ja än alla Egyptens Pyrami-
der. Om dessa ändock vore konstverk, voro produk-
ter af någon smillets ansträngnisg! men nu äre de ty
värr intet annat än vittnen på råa despoters fåfänga,
på deras välde öfver ett omätligt kapital af slafvar —
ingenting annat. De äro just en uppenbarelse af det
råa högmodet, som älskar att frambringa något förvå-
nande, lika godt hvad det för öfrigt är: Det skönaste
konstverk, som finnes, menniskan, föraktas, förfäas, gö-
res olycklig, för att få ihop en — pyramid. Qua-
rante siecles at slafveri, fattigdom, råhet betyda ingen
ting, i jemförelse med en oformlig stenmassa, som för
de lastdjur, hvilka szmmansläpade den, hade intet be-
hag, d. v. s. icke ens nyttan af själsnjutning, och
för oss har intet annat värde än åldren. Pyramiderna
äro de förträffligaste representanter af den sorts för-
torkning (eller mumisering, om man vill, efter som
det talas om Egypten), hvilken själen måste undergå,
för att endast vilja lsfva och hafva sin glädje i det för-
åldrade, utan att på ringaste vis intaga i rakningen,
huruvida detta föråldrade innebör något ädelt eiler
skönt. Å . ;
Den nytta Napoleon drog af Pyramiderna, är gan-
ska problematisk ; man kan vara nästan såker, att han
skulle hafva ännu mera eldat sina soldater, om han
kunnat visa dem Londons gatläggning och, i ställe
för quarante siccles vous regardent, kunnat saga:
quarante millions de Livres Sterling vous attendent.
Detta tyckes bekräftas af en annan anekdot om hans
hittoghet, då det gällde att elektrisera franska soldaten.
Uthungrade, utan byxor och skor, kommo Fransmän-
nen ned ifrån Alperna och sågo framför sig på Lom-
bardiets slätter de väl tödda och klädda Österrikarne.
Då ropade Napoleon: se der äro de, som hafva edra
byxor och skor! Gån och tagen dem! Man vet, att
verkan af. detta korta tal var åtminstone lika lysande som
de fyratio seklernes i Egypten. Har man blott för-
mågan att hitta på något för tillfället lämpligt, så
kan man alltid elektrisera lättsinniga eller enthusiastiska
själar, som icke närmare begrunda någonting, utan
lefva af ögonblickets intryck, af ord, hvilkas rätta me-
ning de icke besvära sig att utreda, af fantomer och
egenkärlek. Fransmännen äro för dylika retmedel lika
susceptibla, som någon modern författare.
Huru illa förf. beräknat sin argumentation — om
man får bruka detta ord —, huru litet han besinnat,
hvad som verkligen bevisar för eller emot honom,
synes bäst af infallet om Napoleons kroppsstorlek. Är
hans egen mening på allvar, att Napoleon var liten?
eller är den icke snarare att begabba dem, som mäta
storhet i fot? Mycket koritänkt måtte han då vara,
om han icke väntat sig den frågan : Om fot icke äro
det rätta måttet på storhet, hvari ligger då Pyramider-
nas storhet?
Vi torde icke behöfva yttra oss em det påståendet,
att i forntiden funnos arbeten af (för?) ren hvardags-
nytta, hvaremot alla nutidens dylika äro småsaker.
Förhållandet lärer endast i en flammande inbillning kun-
na måla sig sådant; för alla, som weta någon tung,
visar det sig annorlunda. De garbles arbeten af ren
hvar-dags-nytta äro icke blott öfverträffade i djerf
storhet, utan siå äfven långt efter nyare tiders storverk
deruti, att desse tillika äro beräknade på hvar-mans-
nytta. Europa, Asien och Afrika plundrades, för att i
den sjukliga, näringslösa utvexten på verlden, Rum, fram-
bringa förvånande grannlåter; och endast tll någraj få
favorit-ställen, Prokonsulernas residencer, sträckte sig
omtankan — eller rättare praktlystnaden. Miitär-vägar
anlades i stor skala af de romerska Imperatorerna;
men de öfverträffade åtminstone icke vägen öfver Sim-
plon eller de ännu nyare anläggningarna, och voro icke
beräknade på annat än medel att sammanhålla den o-
fantliga rikskroppen genom tvånget, genom en lättad
marche för legionerna. Att någen vinst för folket der-
af var beraknad, torde man hafva svårt att uppleta.
Hvad som kan vara mera storartadt i Roms Kloaker än
i Londons Sewers, gjorde dem åtminstong icke nyltiga-
re än dessa, och kan således afföras på Pyramidräkningen,
eller det onyttiga skrytets.
En engelsk byggmästare bar uppgjort förslag till en
pyramid i London, att tjena till begrafningsplats för
dena ofantliga staden, för hvilken kyrkogårdar och van-
liga begrafuingsplatser snart måste blifva otillräckliga.
Denna pyramid skulle blifva sådan, aut Sesostriss jätte-
RH FR . 0 a AR
a OK To