2:o vore han icke af slafvar sammansläpad, för
att tillfredställa en inbilsk despots nyck, utan byggd
af fria arbetare emot dagspenning, som sammanskjutits
af kapitalister; 3:o skulle der högas och lågas ben
komma att hvila tillsamman, hvarigenom den hänryc-
kande tankea vore borta, att det ofantliga skalet vore I
spunnet endast för att innesluta mumien efter en enda
stoftets son, som kanske stod på mensklighetens lägsta
trapps!eg, både i fysiskt och intellekiuelt afseende.
Skilnaden mellan forntidea och nutiden är den, att
den förra företer några förvånande jetteverk — för-
vånande, äfven de, otast derföre att mean lånat beskrif-
ningen från en tid, då man sett så litet verkställdt —
men ait i nutiden jetteverken så lätt bortblandas uti
den stora mängden af stora företag. En annan skil-)
nad är den, att man nu gerna vill veta, Awarföre ett
stort företag göres, hvilket åter af våre historiske anses
för ea häd.ls2. -Att detta hivarföre allud skulle in-
nebära en fråga om mat och dryck och kläder o. d.,
det är en fullkomligt lögnsktig beskyllaing, som vid-
hålles derföre, att man icke har någon annan. I den-
na beskylluivg ingår naturligtvis också pladder om nyt-
toforfäktarnes motvilja mot tempel. Angrar man då
sina fordna ytt anden t. ex. om Riddarholmskyrkan ?
Begynner man besiana sina synder och tänka, att blott
det är fråga om ett tempel, så upphör all pröfning,
om och hvarföre och hvem och huru o. s. V. i O-
ändlighet?
Annars påminner man sig lätt, att just i nytto-
förfäktarnes land, der man lagt gator i stället för
att bygga pyramider, d. v. s. frombragt en beqväm-
lighet fr millioner, i stället för en begrafoingsplats
åt en, hände sig, för några år tillbaka, att ett gam-
malt herrligt tempel skadades genom ett mord-
brandförsök. Den betydliga summan af nära en milli-
on Rar rgssedlar erfordrades till skadans reparerande;
och aldrig har en summa blifvit lättare samlad. Inom
kort tid s:od templet åter i sin gamla prakt, oförmin-
skad, kanske ökad. .
Men nyttan — den olyckliga nyttan — tål man då
den under insa villkor? I förtroende sagdt, käre läsa-
re, man tål den nog, blott den icke blir allmän, blott
icke hopen, endast några få utvalde, tillåtes att dela
den. Man har en viss idiosynkrasi, ett slags vatten-
skräck, emot allt allmänt, man agerar blyg och håller
fingrarna för ögonen, blott det ordet nämnes. Somliga
förstå väl icke så noga, hvarken hvad ee älska, eller
hvad de hats; ven det, som en gång blifvit en jargon;
det upprepa de. - Några få inom orden äro vetande;
de andra efiersäga blindt. , Sålunda har, bland annat,
nyttan blifvit ett föremål för små utfall äfven ifrån
den, som, om han ville ransaka sitt eget hjerta, skul-
le hitta en liten, ganska varm och snygg kammare in-
redd för henne. Öch på samma sält kunna de ifriga-
ste predikningar mot frosseri och köttets fodrande
höras från en mun, som knappast förmår öppna sig för
fetma och dynt. Att predikaren sjelf fodrar köttet,
det är i sir ordning; men hopen skall vackert lå-
ta bli. .
Hvad dessa predikaingar mot nyttan rätteligen bety-
da, hvarifrån de komma, och när de tngo sin begyn-
nelse, är ett ämne, som fordrade en egen bok, för att
afhandles. Mycket har väl bitterheten redan afstadnat,
men utbryter annu här och der hos någon misslyckad
fosforist, som blifvit qvarglömd vid den stora reträt-
ten , och sofvit alisedaa på sina drömmars mjuka
hbyende.
)
Mehemed Ali råkar väl snart lika illa ut, som Lör-
dags-Magasinet. Han tyckes icke heller se de fyratio
seklerna med nog historisk vördnad; dagens post med-
förer underrättelse, att han ämnar nedbryta en af py-
ramiderna vid Ghizehb, för att använda stenarna till
byggnadsämnen. Hans gudlöshet måtte väl icke gå
så långt, att han brukar dem till gatläggning!
Calmar den 4 Maj Sistlidane Lördags eftermiddag äm-
nade Saltpetter-sjuderi-verkmästaren J. Sjögren begifva
sig åt landet, för att fortsätta detta af honom i flere år
utöfyade yrke. Sedan han betingat sig skjuts bos en af
sina ungdomsvänner och begifvit sig åstad, hunno de ej
längre än något öfver en fjerdingsväg ifrån staden, förr än,
under åkandet utför en backe, bägge föllo af vagnen och
Sisöoren tass: etendäd ann ifrån landeväsven Han eftarloma