öfver frågan, huruvida den öfvervigt som landsbygden eger framför städerna vid tilsattendet af Storthingsmän, kan i en framtid blifva af skadlig inflytande på ärendernas gång, och af våda för nationens sjelfständighet. Vi skola längre ned upptaga åfven denna fråga, öfver hvilken erfarenheten hiiills icke lemnat något sådant svar, som synes gifva stöd åt de framkastade farhågorna. Vi hafva i början af dessa betraktelser, yttrat att vi ause oss skyldige en förklaring hvarföre vi icke instämde i de stora loford, som flere andra tidnngar egnade åt Grefve Björnstjernas arbete, angående grunderna för representations-sättets möjliga ombyggnad och förenkling, mär denna bok utkom; eller uti flere andra välmente förslag och afhandlingar, som vid samma tid framträdde med förord för Grefve Spenss förslag eller åtminstone utgående från samma jemkningsåsigter. Efter hvad läsaren förut känner om våra tankar i ämnet ligger denna förklaring redan uti mottot på Grefve Björnstjernas bok: in medio wvirtus. Vi bedja att härvid icke blifva missförstådde. Långt ifrån att i lagstiftningsväg gilla exalterade opinioner, hafve vi altid trott det tillhöra statsmånnen, att icke i frågan om positiva förslag eller molioner inom en lagstiftande kammare påyrka större reformer, än det är sannolikt att kunna genomdrifva, utan att, likt en klok general, ställa sina operationer så, att man heldre må eröfra litet i sender ifrån missbrukens område, och behålla det man eröfrat, än att endast göra några fruktlösa stormningar och nödgas draga sig tillbaka; utan tillfredsställelsen af några vunna fördelar, och utan annan krigsära, än den, af ett onyttigt: bemödande. Ledde af denna grundsats tillstå vi också uppriktigt, att viicketveka att föredraga Grefve Spenss förslag framför det nuvarande representationssättet och ännu långt mera Grefve Björnstjernas framför Grefve Spens, emedan Grefve Björnstjernas uppfyller flera fordringar på principenlighet och! system, eller rättare mindre felar deremot. Om det således vore tänkbart att Rikets Ständer, vid nästa eller äfven vid den derpå följande riksdagen skulle förklara sig villige att antaga något af de nu nämde förslagen, och man hade valet emellan dem eller det nuvarande, så skulle vi icke ett ögonblick draga i betänkande, att, om vi egde en röst i lagstiftningen, förena oss med dem, som sade ja för ena sådan förändring. Men man måste vara ganska oerfaren och se föga djupt in i de intressen, hvilka ligga. emot alla reformer, samt hafva glömt hela den riktning, som de maktegandes önskningår nu för tiden antagit emot populära inrättningar, och som de sjelfve kalla konservativ, för ati kunna göra sig den illusionen, att em representationsreform, älven i så inskränkt skala som Grefve Spenss, nu kan passera vårt Konstitutions-utskott och våra Ständer. Att den tid vovilkorligen varder kommande, då behofvet icke längre låter sig tillbakavisas, och då reformen genom den inre nödvändighet, som ligger i samhällets skridande framåt, skoll tvinga sig fram i trots af allt motstånd, är något hvarom utan tvifvel äfven förätdrimgens ifrigaste motståndare och de blinda beundrarne af det närvarande äro öfvertygade; men när detta skall ske, om det blir om ett, fem, tio eller tjugu år, — det beror af händelser, hvilka icke nu kunna beräknas eller på förhard bestämmas. Så mycket mer angeläget är det. att, när ögonblicket kommer, icke vara alldeles oberedd derpå. Hvad skulle val Evenska folket säga, om man föreställde sig, att det på en gång erhölle frihet att uppgöra sin representation huru som helst, och ingen af dess tänkare då hade något bättre än t. ex. Grefve Spenss förslag att bjuda på? Det är ett behof i lagstiftningen, hvilket de ty värr vanligen allt för litet besinna som ständigt orda om det praktiska och utförbara, att en statsinrättning, just för att i längden blifva praktisk, d. v. s. på det att nationens krafter må kunna röra sig ledigt uti den organism den föreställer, och icke sjukliga eller skadliga ämnen afsältas och hårdna deri, som sedan verka förstörande eller åtminstone menligt på samhällskroppen, — måste vara bygd på filosofiska eller hvad man kallar teoretiska grunder, d. v. s. logiskt uttänkt och icke felande mot Tättsbegreppet. Det finnes ganska många som inse detta, men som icke desto mindre helst hålla sig tili halftomhalft-åsigten, och säga att man icke bör fordra för mycket, i den välmenta tankan, att derigenom erhålla åtminstone något. — Vi hafva redan förklarat i hvilka omständigheter vi härutinnan med dera instämma; och vilje nårmare förklara denva mening, så att det t ex. ifrågan om indragning eller nedprutning af en öfverflödig Statsutgift, likasom om upp-. muntran från statens sida, skulle synas, oss högst oklokt, att icke instärsma med dera, som måhända ville bevilja hälfien, blott derföre att man icke kuade få det hela. Vi skulle också visst icke för vår del draga i betänkande, att vid en mksdug vetera för inträdet i de nuvarande stånden af representerade medborgare, derfsre att Prel an AvmmArinda Aranunsnunna I mamnmvraAcAR TR ALA Öh I UU -— ?—--. -—----—--2-4 X--(4-XCX42 2822 -— — — — rm m — —w ?. ?Az-z-—-—— w.s2peoBnij().---.n———-Q--—r—n-.oo1807090010m7mr: ——--——q-—-——-77--— — 28 2—-xx-x--3 --—-—-—— — — D X ——— R-L — — — z— X X 1— 00 2.