I IUI ÖR UU OM — V—V. rr ko nn — OO Pf oonc0—L vv nn wnnn nr pnnoo nh wwnwwnwmusma-nesnrso—— MMMM —— ER hufvudplan; ty då måste också de gamla felen, åtminstone med tiden återkomma. Det är, med få ord sagdt, grundsatserna och sjelfva iheorierne för samhället, i fråga om hvilka vi tro det vara en pligt att icke göra några eftergif-ter. Har man en gång uppgjort sitt system, så bör man också osflåhgt söka dess uppnående. Huru bedraga sigi icke alla de, som tro sig kunna vinna något af reformens fiender, derigenom att de sjelfve pruta påsina grundsatser? Man behöfver blott följa litet med ärenderna for att finna, det resultatet af sådana -: beskedlighetsåtgärder att komponera sig med de stationära genom jemkningar, aldrig bidraga att föra desse öfver på reformernas sida, men deremot vanligen leda derhän, att de söka att antingen draga halft--om-balftmannen helt och hållet öfver till sig eller åtminstone förstöra deras popularitet och undandraga nationen nägra af de stöd den trott sig hafva att påräkna. Man synes således icke nog kunna varna hvar och en som menar ärligt, ifrån att af nyssnämnda avledning göra någon afprutning på hvad som utgör en fordran af förnuft och rättsbegreppet. Man behofver icke derföre misströsta. Vår tid går med stora steg framåt, att man ej vet hvad morgondagen bär 1 sitt sköte. Hvem skulle väl år 1829 hafva trott, att Engelska reformbillen och slafemancipationen skulle hafva gått igenora trenne år derefter, eller ait Cortes nu åter skuile vara församlade i Spanien? Om den regel vi här ofvan framställt ärt riktig, så är i och med detsamma emdömet om Grefve Björnstjernas förslag afgjordt; ty instämmande med honom angiende nödvändigheten att icke lägga hela lagstiftningen uti en kammare, lärer det dock vara en temligen afgjord opinion ibland nationen, att om man en gång kommer så långt, att Ståndsfördelningen och Ståndsvalen kunna upphäfvas, så blir det också helt andra egenska-. per än adelskapet, sådant det nu är i Sverge, som komma att öppna inträdet till den öfre Kammsren. FARAOS KAPITALER. Dagligt Allahanda hemsökes standom af en medarbetare, som, i likhet med Grefve Klingsberg, är en lättrörd herre och mycket lätt fattar sniryck, då deremot det synes falla sig något svårare med tankar. Detta är också i allmänhet en kinkig punkt, så att man icke bör förtänka bemälte författare, att hans raisonnementer förekomma något lätta; det har händt mången hederlig karl före honom. Den rörligaste inbillning, de mest flammande ordvändningar ersätta:ganska ofullkomligt det der tråkiga torskandet och genomtänkandet, som gerna kunna umbäras i arusteriet, men utan hvilka omdömet om historiska och polhtiska ämnen icke riktigt vill sig, som man säger. Härom påmipnas vi ytterligare af en liten uppsats, angående hvad i det här utkommande Lördagsmagasinet yttras om Egyptens Pyrami-: der och Londons gatläggning. I berörde magasin förekommer nemligen den reflexion, att de gamle ofta på kolossala företag illa använde sina kapitaler, och att, om man sammanräknade materialier och kostnader, som åtgått for flera af nyare tiders arbeten, skulle deraf mänga pyramider, lika stora som de Egyptiska, kunnat byggas, men att de äro olika nyttiga. Såsom exempel anfördes, hvad Götha kanal, äfvensom hvad blotta stenläggningen af Londons gator, med sten hemtad från Skottland, med en långväga transport hade kostat. Ändamålet var ögonskenligen att rikta uppmärksamheten derpå, att stora företag hafva värde, icke blott af det arbete och de kapitaler, de kostat, utan äfven af den nytta, de kunna medföra. Detta tände eld i den ofvan omnämnde nyttohataren, som fann Lördagsmagasinet dumt, och äfven utlät sig med fornämt förakt om den okunnigheten att tala om Faraonerna och kapital, hvilket i deras tid icke skulle vara inventeradt. Om Kung Farao hade kapital eller icke, har långe förefallit mig problematiskt, och jag har funderat en hel hop om den saken. Innan man besvarade frågan, har det förefallit oss, som om man först borde lösa en annan: hvad är kapital? Det är lätt sagt, att kapital betyder penningar; men då återstår alltid en annan frå ga: hvad är penningar? är det någonting sjelfständigt, något ens per se? Och si, det tro vi icke; snarare tro vi, att det är blott och bart ett medel att kommendera andras arbete eller produkterna af andras arbete. Huru detta medel är bestaffadt, buru det förvärfvas och öfverlåtes, synes mig göra ingenting till säken ; eho som kan kommendera andras arbete eller produkterna af andras arbete, den har ett kapitel. Ry-. ska godsegare hafva ett kapital, som icke räknas irubler och kopek, utan i själar. Att för själar fås rubler och för rubler fis själar, bevisar just, att båda två lika väl äro kapital; och själarne voro till och med ett kapital, om, än aldrig, rubel fennes. I denna mening hade Faraonerne visserligen kapital, om någon haft der. Man behöfver blott slå upp Mo-. sis böcker, för att se, huru Israels barna släpade och