I IUI ÖR UU OM — V—V. rr ko nn — OO Pf oonc0—L vv nn wnnn nr pnnoo nh wwnwwnwmusma-nesnrso——
MMMM —— ER
hufvudplan; ty då måste också de gamla felen, åtmin-
stone med tiden återkomma.
Det är, med få ord sagdt, grundsatserna och sjelfva
iheorierne för samhället, i fråga om hvilka vi tro
det vara en pligt att icke göra några eftergif--
ter. Har man en gång uppgjort sitt system,
så bör man också osflåhgt söka dess uppnående.
Huru bedraga sigi icke alla de, som tro sig kunna
vinna något af reformens fiender, derigenom att de
sjelfve pruta påsina grundsatser? Man behöfver blott följa
litet med ärenderna for att finna, det resultatet af sådana -:
beskedlighetsåtgärder att komponera sig med de statio-
nära genom jemkningar, aldrig bidraga att föra desse
öfver på reformernas sida, men deremot vanligen leda
derhän, att de söka att antingen draga halft--om-balft-
mannen helt och hållet öfver till sig eller åtminstone
förstöra deras popularitet och undandraga nationen nägra
af de stöd den trott sig hafva att påräkna. Man sy-
nes således icke nog kunna varna hvar och en som
menar ärligt, ifrån att af nyssnämnda avledning göra
någon afprutning på hvad som utgör en fordran af för-
nuft och rättsbegreppet. Man behofver icke derföre misströ-
sta. Vår tid går med stora steg framåt, att man ej vet hvad
morgondagen bär 1 sitt sköte. Hvem skulle väl år
1829 hafva trott, att Engelska reformbillen och slaf-
emancipationen skulle hafva gått igenora trenne år der-
efter, eller ait Cortes nu åter skuile vara församlade i
Spanien?
Om den regel vi här ofvan framställt ärt rik-
tig, så är i och med detsamma emdömet om Grefve
Björnstjernas förslag afgjordt; ty instämmande med honom
angiende nödvändigheten att icke lägga hela lagstiftnin-
gen uti en kammare, lärer det dock vara en temligen
afgjord opinion ibland nationen, att om man en gång
kommer så långt, att Ståndsfördelningen och Ståndsvalen
kunna upphäfvas, så blir det också helt andra egenska-.
per än adelskapet, sådant det nu är i Sverge, som kom-
ma att öppna inträdet till den öfre Kammsren.
FARAOS KAPITALER.
Dagligt Allahanda hemsökes standom af en medarbe-
tare, som, i likhet med Grefve Klingsberg, är en lätt-
rörd herre och mycket lätt fattar sniryck, då deremot
det synes falla sig något svårare med tankar. Detta
är också i allmänhet en kinkig punkt, så att man icke
bör förtänka bemälte författare, att hans raisonnementer
förekomma något lätta; det har händt mången heder-
lig karl före honom. Den rörligaste inbillning, de mest
flammande ordvändningar ersätta:ganska ofullkomligt det
der tråkiga torskandet och genomtänkandet, som gerna
kunna umbäras i arusteriet, men utan hvilka omdömet
om historiska och polhtiska ämnen icke riktigt vill
sig, som man säger. Härom påmipnas vi ytterligare
af en liten uppsats, angående hvad i det här utkom-
mande Lördagsmagasinet yttras om Egyptens Pyrami-:
der och Londons gatläggning. I berörde magasin före-
kommer nemligen den reflexion, att de gamle ofta på
kolossala företag illa använde sina kapitaler, och att,
om man sammanräknade materialier och kostnader, som
åtgått for flera af nyare tiders arbeten, skulle deraf
mänga pyramider, lika stora som de Egyptiska, kunnat
byggas, men att de äro olika nyttiga. Såsom exempel
anfördes, hvad Götha kanal, äfvensom hvad blotta
stenläggningen af Londons gator, med sten hemtad från
Skottland, med en långväga transport hade kostat. Ända-
målet var ögonskenligen att rikta uppmärksamheten der-
på, att stora företag hafva värde, icke blott af det ar-
bete och de kapitaler, de kostat, utan äfven af den nyt-
ta, de kunna medföra. Detta tände eld i den ofvan
omnämnde nyttohataren, som fann Lördagsmagasinet
dumt, och äfven utlät sig med fornämt förakt om den
okunnigheten att tala om Faraonerna och kapital, hvil-
ket i deras tid icke skulle vara inventeradt.
Om Kung Farao hade kapital eller icke, har långe
förefallit mig problematiskt, och jag har funderat en
hel hop om den saken. Innan man besvarade frågan,
har det förefallit oss, som om man först borde lösa en
annan: hvad är kapital? Det är lätt sagt, att kapital
betyder penningar; men då återstår alltid en annan frå -
ga: hvad är penningar? är det någonting sjelfständigt,
något ens per se? Och si, det tro vi icke; snarare
tro vi, att det är blott och bart ett medel att kom-
mendera andras arbete eller produkterna af andras ar-
bete. Huru detta medel är bestaffadt, buru det för-
värfvas och öfverlåtes, synes mig göra ingenting till
säken ; eho som kan kommendera andras arbete eller
produkterna af andras arbete, den har ett kapitel. Ry-.
ska godsegare hafva ett kapital, som icke räknas irub-
ler och kopek, utan i själar. Att för själar fås rubler
och för rubler fis själar, bevisar just, att båda två li-
ka väl äro kapital; och själarne voro till och med ett
kapital, om, än aldrig, rubel fennes.
I denna mening hade Faraonerne visserligen kapital,
om någon haft der. Man behöfver blott slå upp Mo-.
sis böcker, för att se, huru Israels barna släpade och