öfver frågan, huruvida den öfvervigt som landsbygden
eger framför städerna vid tilsattendet af Storthingsmän,
kan i en framtid blifva af skadlig inflytande på ärender-
nas gång, och af våda för nationens sjelfständighet. Vi
skola längre ned upptaga åfven denna fråga, öfver hvil-
ken erfarenheten hiiills icke lemnat något sådant svar,
som synes gifva stöd åt de framkastade farhågorna.
Vi hafva i början af dessa betraktelser, yttrat att vi
ause oss skyldige en förklaring hvarföre vi icke instäm-
de i de stora loford, som flere andra tidnngar egnade
åt Grefve Björnstjernas arbete, angående grunderna
för representations-sättets möjliga ombyggnad
och förenkling, mär denna bok utkom; eller uti
flere andra välmente förslag och afhandlingar, som vid
samma tid framträdde med förord för Grefve Spenss för-
slag eller åtminstone utgående från samma jemkningså-
sigter. Efter hvad läsaren förut känner om våra
tankar i ämnet ligger denna förklaring redan uti mottot
på Grefve Björnstjernas bok: in medio wvirtus. Vi
bedja att härvid icke blifva missförstådde. Långt ifrån
att i lagstiftningsväg gilla exalterade opinioner, hafve vi
altid trott det tillhöra statsmånnen, att icke i frågan om
positiva förslag eller molioner inom en lagstiftande
kammare påyrka större reformer, än det är sannolikt att
kunna genomdrifva, utan att, likt en klok general, stäl-
la sina operationer så, att man heldre må eröfra litet i
sender ifrån missbrukens område, och behålla det man
eröfrat, än att endast göra några fruktlösa stormnin-
gar och nödgas draga sig tillbaka; utan tillfreds-
ställelsen af några vunna fördelar, och utan annan krigsära,
än den, af ett onyttigt: bemödande. Ledde af den-
na grundsats tillstå vi också uppriktigt, att viicketve-
ka att föredraga Grefve Spenss förslag framför det nu-
varande representationssättet och ännu långt mera Gref-
ve Björnstjernas framför Grefve Spens, emedan Grefve
Björnstjernas uppfyller flera fordringar på principenlig-
het och! system, eller rättare mindre felar deremot.
Om det således vore tänkbart att Rikets Ständer, vid
nästa eller äfven vid den derpå följande riksdagen skul-
le förklara sig villige att antaga något af de nu näm-
de förslagen, och man hade valet emellan dem eller det
nuvarande, så skulle vi icke ett ögonblick draga i be-
tänkande, att, om vi egde en röst i lagstiftningen, förena
oss med dem, som sade ja för ena sådan förändring.
Men man måste vara ganska oerfaren och se föga djupt
in i de intressen, hvilka ligga. emot alla reformer, samt
hafva glömt hela den riktning, som de maktegandes önsk-
ningår nu för tiden antagit emot populära inrättningar,
och som de sjelfve kalla konservativ, för ati kunna göra
sig den illusionen, att em representationsreform, älven i
så inskränkt skala som Grefve Spenss, nu kan pas-
sera vårt Konstitutions-utskott - och våra Ständer.
Att den tid vovilkorligen varder kommande, då be-
hofvet icke längre låter sig tillbakavisas, och då refor-
men genom den inre nödvändighet, som ligger i sam-
hällets skridande framåt, skoll tvinga sig fram i trots
af allt motstånd, är något hvarom utan tvifvel äfven
förätdrimgens ifrigaste motståndare och de blinda beun-
drarne af det närvarande äro öfvertygade; men när
detta skall ske, om det blir om ett, fem, tio eller tju-
gu år, — det beror af händelser, hvilka icke nu kun-
na beräknas eller på förhard bestämmas. Så mycket
mer angeläget är det. att, när ögonblicket kommer, icke
vara alldeles oberedd derpå. Hvad skulle val Evenska
folket säga, om man föreställde sig, att det på en gång
erhölle frihet att uppgöra sin representation huru som
helst, och ingen af dess tänkare då hade något bättre
än t. ex. Grefve Spenss förslag att bjuda på?
Det är ett behof i lagstiftningen, hvilket de ty värr
vanligen allt för litet besinna som ständigt orda om
det praktiska och utförbara, att en statsinrättning,
just för att i längden blifva praktisk, d. v. s. på det
att nationens krafter må kunna röra sig ledigt uti den
organism den föreställer, och icke sjukliga eller skad-
liga ämnen afsältas och hårdna deri, som sedan verka
förstörande eller åtminstone menligt på samhällskroppen,
— måste vara bygd på filosofiska eller hvad man kallar
teoretiska grunder, d. v. s. logiskt uttänkt och icke fe-
lande mot Tättsbegreppet. Det finnes ganska många
som inse detta, men som icke desto mindre helst hålla
sig tili halftomhalft-åsigten, och säga att man icke
bör fordra för mycket, i den välmenta tankan,
att derigenom erhålla åtminstone något. — Vi hafva re-
dan förklarat i hvilka omständigheter vi härutinnan med
dera instämma; och vilje nårmare förklara denva me-
ning, så att det t ex. ifrågan om indragning eller ned-
prutning af en öfverflödig Statsutgift, likasom om upp-.
muntran från statens sida, skulle synas, oss högst oklokt,
att icke instärsma med dera, som måhända ville bevilja
hälfien, blott derföre att man icke kuade få det hela.
Vi skulle också visst icke för vår del draga i betän-
kande, att vid en mksdug vetera för inträdet i de nuva-
rande stånden af representerade medborgare, derfsre att
- Prel an AvmmArinda Aranunsnunna I mamnmvraAcAR TR ALA
Öh I UU -— ?—--. - -—----—--- 2-4 X--(4-XCX42 2822 -— — — — rm m — —w ?. ?Az-z-—-——- w.s2peoBnij().---.n———-Q- --—r—n-.oo1807090010m7mr: ——--——q-—-——-77--— — 28 2—-xx-x--3 --—-—-—— — — D X ——— R-L — — — z— X X 1— 00 2.