innebo ännu i lynnet. Haa tggde ej fordom om statens och enskild undsättning. Med Jlynnets värdighet instämde det att blanda en ringa del spannmål till sitt tidigt beredda barkmjöl. Barken, heldst af tall, samlad innan saften öfvergått till kåda, förlorar det bäska ämnet, som utlakas först i sjudhett, dernäst i kallt vatten, torkas, males och sigtas. Prof af sådant mjöl är sändt till vederbörande. I en sednare tid utverkade välmeningen, okunnig om ortens och folkets gamla lynne, ett andsättningssystem, som ingen försmådde att begarligt hylla. Kontrollen illa uttänkt, ännu sämre verkstäld, urartade och gaf vanan att lita mera på medlidandet, än egua krafter och omtankar. Likväl insåg man snart buru Jån mot 12 I procent skulle ,progressilt växa, och att oförmögenheten sluteligen i en ingalunda aflägsen framtid göra återbetalningen på flere ställen nära omöjlig. Då uppsteg hoppet om slutlig afskrifning. Ofverflödiga barrskogar hölja ännu landet och göra det likt en vildmark på de flesta ställen, betåcka både oländiga trakter och de odlingsbsra. Skogarna böra öpnas för fri väderväxling; här eger svedjande rum såsom första steget till odling. -Derigenom vinnes straxt det kraftigaste födo-ämnet Ädås, med minsta fe kostnad. Derefter löfskog och bete. De tjenligaste lägenheterna blottas och inbjuda till odling. Ofta händer, om ej jast altid, att frikostiga undsättningar och lån befordra lättja och lättsinnighet hos den fattige. som idoghet och flit eljest skolat upprätta. Konungens landsfaderliga känslor för ett troget, kraftfullt folk, tryckt af ea hård natur, lära ej hädanefter mindre an hittills sträcka i nödens stund, en hjelpsam, upprättande hand åt verkligen lidande undersätare. För att bereda en lindring i statsverkets uppoffring för framtiden, torde vara tjenhgt, att ett anslag beviljas tll myrors och kärrs successiva uttappning. Deraf skulle socknevis, i mån af lokala förhållanden, hvilka tänets styresman, genom allmogens sammankallande och hörande vid landsting, egde utröna, 50 å 100 Rdr användas efter noga föreskrift i afseende på ställen och gräfninss-dimensioner. Närmaste följden af denna Kongl. välgerning vore arbetsförtjenst för landets minst bemedlade inbyggare; uppmuntran och uplysning för tänkande hemmansbrukare, hvilka i mån af ängs-odlingarnes framgång, utan tvifvel upphöra att offra den korta tid, nordländskasommaren lemnar åt jordbruket, att skörda en mogen slotter påstarrbeväxta marker, stundom på flera mils afstånd. Emellan Herjeådalen och Jemtland har naturen utstakat en gräns, medelst Klöfsjö fjäll och jordmånens olika beskaffenhet. Herjeådalen består af dälder, som fjällens vatten-flöden från uråldrig tid fyllt med sand, hvarigenom sädeskultur derstädes eger ännu mindre rum. Denna provins inskränker sig egentligen till boskaps-skötsel. — Genom den stora floden Ljusnan är Herjeådelen lästad vid sjökusten och har sin fördel deraf genom dess produkters afsättning och spanmålstillgång endast på Hudiksvall, Söderhamn och Gefle, hvilka äro i ett blomstrande tillstånd, jemnförelsevis med dena från halskusten aflägsna, och 1 sin barndom ännu länge qvarstående staden Östersund. Herjeådalen har tillbört, och altid bort twllhöra Gefleborgs län. Att afbjelpa det vidsiräckta Jemtlands folkbrist genom nybyggens avläggande lära Kongl. skrifvelser vara utfärdade åren 1822, 1823, 1824, och 1826. Sammandrag öfver nybyggens och deras åboers belägenhet, namn: och statsanslag lära hafva ingått till regeringen. — Kostnaden för deras understöd i spanmål och penningar har änder hela tiden växt till ett belopp, som synes förtjena regeringens synnerliga uppmärksamhet, ett närmare begränsande och någon förändring i vilkoren. Under hela denna tid hafva nybyggarne, med få undantag, vanvårdat deras lägenheter i byggnad, odling, hägnad. Läitingar hafva anmält sig och villigt antagits, hvilka hitills lefvat på det understöd staten gifvit och derjemte genom tiggeri. — Alltför tidigt blefvo kolonister inkallade från frammande orter, och bosatta innan gamla hemman fått deras fyllnadsmark. Dessa lära nu begära förmedling eller räntans nedsättning, hvilken förmedlingsräuen ej rättvisligen torde kunna vägra. Sådana ansökningar synas fordra snar handläggning. Beviljas dessa formedlingar, lärer deras belopp vida öf verväga nyttan af en svärm främmande dagdrifvares bosättning, hvarigenom de gamla hemmanen blifvit obelåtna och fitt deras annars ämnade ego-rymder afskurne. Föreskriften om ett tunrlands uppodliag till åker, torde böra eftergifvas eller få vara frivillig. Nybyggenas läge, närmast och inom fjällen, befrämjar ej sädeskulturen. Omgifningar af berg, Myror, skog, förorsakar vanligen frost-skador, hvarmed åboarne undskylla den fortvarande vaamakten och ytterligare understöd, eller tiggeri. — En serskild, noggrann och snar besigtning af de sämst underhållna nybyggen, genom en pålitlig man, hlir häöcst nödvändig Tatt AR han fönaläanna I.