rn Ann bn nr fr rt nn nn
Ministern tillkännagaf emedlertid, att Drottningen vägrat
bifalia hans ansökning, och att Generafen låtit förmå
sig att qvarstanna vid befälet.
Hr Mendizabal hyser mycket bekymmer för Proceres-
ka maren, hvarest han, af 83 ledamöter, eudast anser
sig kunna räkna på 6. Men äfven i prokuradoreskam-
maren är haga nästan dagligen blottställd för anfall, och
haas ställning derstädes är ännu ingenting mindre än
säker. Sålunda måste han i sessionen den 7 utstå ett
angrepp af Hr Galiano, som skarpt tadlade det bruk,
han gjort af kreditlagen. Detåstadkom emedlertid icke
nog starkt intryck, att ministern fana sig föranlåten,
ingå 1 något svarsmål derpå, utan han lofvade biott att,
vid diskussivnen öfver budgeten, meddela de upplysnin-
gar, som kunde vara af nöden.l
Vasendiligare var det utfail, som Grefvedelas Navas
Y sessionen d. 6 gjorde mot honom. Denne genomgick
ministerens bekanta pogramm, punkt för punkt, och på-
swod, att alla deri gjorda löften l:mnats ouppfyllda.
Derjemte klagade han öfver Generalkaptenernes despo-
tism i provinserna, öfver felen i finansföorvaltningen,
öfver censurens stränghet, öfver kabinetteis ofullstandiga
sammansättning, ufver flera deputerades, i synnerhet de
Amerikanskes frånvaro, öfver skattkammarens släta till-
stånd, öfver den förstörda stadskrediten, öfver stockmn-
gen på Madrids börs, öfver det sätt, hvarpå kriget för-
des i Norden, öfver oroligheterna i Sarragossa, med ett
ord, han framletade allt, hvad man i Spanien möjeligen
kunde hafva att besvära sig öfver, för att lägga det
ministtren till last. Dessa tillvitelser kunde icke lem-
nas obesvarade af Hr Mendizabul, om hvilken äfven hans
fiender måste medgifva, att han emsam i Sept. förlidet
år gjorde slut på den allmänna insurrektionen och så-
ledes egde något anspråk på landets erkänsla. ,
Nödvändigheten att vederlägga denna massa af före-
bråelser, och att dervid äfven tala om sig sjelf, bragte
honom derföre i exa synbart upprörd sinnesstämning och
prässade tårar ur hans ögon, hvarigenom han ett par
gånger måste afbryta sitt tal. Några af Madrids tidnin-
gar framkläcka mer eller mindre lyckade qvickheter öf
ver detta ministerns oparlamentariska förhållande. Hans
yttrande, äfvensom Hr Arguelless, hvilken före honom
svarade Grefve las Navas, var fur öfrigt blott en hän-
visning till hvad ministeren redan gjort. Den värma,
hvarmed Hr Arguelles åtog sig dess försvar, rörde i-
synnerhet Hr Mendizabal. Denne frihetens patriark?,
sade han, har med kraft och ädelmod åtagit sig min
sak och dervid till och med uppträdt mot sina egra
vänner. Han har derigenom gifvit ett bevis på sin o-
partiskhet och rikeligen belönt mig för mina tjenster,
i det han betygade mig sin tacksamhet derför. Då
jag denna morgon läste i tidningarna hans förklaring,
att hans hjerta annu tillhörde mig, erfor jag deröfver
ena glädje, som rörde mig till tårar. (Dessa hindrade
honom också ett ögonblick att fortfara.)
Egennyttan har icke styrt mina handlingar. Dåjag
den 14 Julii kallades in i ministeren, var mitt fäder-
nesland i fara; jag måste uppoffra mycket, måste sön-
derslita alla mina förbindelser, för ait skynda till dess
bistånd; men jag tvekade likväl icke, och jag kom hit,
då fosterbygden stod vid brädden af sin undergång.
Den räddades. Mitt förhållande är kändt. — Jag hop-
pas, att de farklaringar, jag i går och i dag afgifvit,
skola tillfredsställa en representant, som är min leands-
man, min vän, och en gång var min olykskamrat. Hu-
ru kunde han skrifva kabinettets uteblifna kompletteran-
de på egennyttans räkning? Jag har till andra utdelat
min lön. Jag har icke förbjelpt någon af mina vänner
och slägtingar till embeten. Den nödställde, som bad
om en syssla, har jag ur min egen börs gifvit så myc-
ket, som sysslan skulle hafva inbragt, och att jag ike
fikar efter fåfänglig ära, torde vara alla bekant. cag
begär endast erkännande af hvad mig förunnats göra.
(Här tvang gråten honom ånyo att afbryta).
Franska tidningar berätta, att den beryktade bisko-
pen i Leon, Dån Csrlos agent, blifvit gripen i Bor-
deaux, då han derifrån ville begifva sig till Pretenden-
tens högqvarter. — Enligt uppgift i ett annat blad
skall den Algieriska fremlingslegionen, vid ett nattligt
anfall, hafva tillfängatagit en Carlistisk officer, en ser-
gesnt och 3 soldater. I stället att, som fienderne plåga
göra, genasi låta skjuta dessa, befallte General Bernelle
den fångne officeren skrifva till sin Öfver-Gene:al
Francisco Garcia, att hans och hans medfångars öde
berodde af, det sätt, hvarpå Dona Carlos behandlade de
fångne Fransmännen, och att General Bernelle föreslog
deras utvexling. — Från krigstheatern berättas för öf-
rigt intet aunal nytt, än aut Carlisterve sedan den 10
beskjuta Tästet Lequeitio med sju kanoner.
Portugal.
Enligt underrättelser från Lissabon af den 2:dra den-
nes, hade Markis Lould, Minister för utrikes ärenderna,
som fått höra att Drottnipgen ämnade lemna hans pourt-
följ åt Markis Lavradio, ingifvit sin afskedsonsökning
3 od
derillen TUratiningsoer Eli l ieke trArdae hann oo cc 1V-