slagit 1 branvinet.
Ordförandenv Frågade Ni honom, hvad han skul-
le med så mycket bränvin? — Vittnet: Nej. Ordf:
Men tyckte Ni det var skickligt att gifva Er husbondes
tjenare så mycket bränvin på Lördags afton på kredit?
— Vittnet: Ja, det hade skett flera gånger förut, och
aldrig blifvit förbjudet.
Huru dags unga patron gick bort, kunde vittnet ej
riktigt minnas, men väl att han kom hem precist kl.
11. Betjentgossen Söderberg hade öppnat porten åt
howom. Vittnet gick in med ljus i bans rum. Han
hade då frågat efter bokhållaren. Gossen hade gått ef-
ter bokhållaren. Vittnet låste dervid igen porten, och
lade nyckeln på ett bord i patrons rum, samt gick sin
väg, då patron sagt: God natt med dig. Bokhbållaren
och gossen voro då wmne hos honom. Hon ligger i
magasinet, flera dubbla dörrar ifrån patrons rum, och
kunde således ej höra något af våldet vid byråernas
uppbrytande. Icke heller hade hon hört något buller
af mordgerningen. i
Hon vaknade kl. 6 på morgonen. När klockan ring-
de half sju i Maria, gick hon ner i brygghuset att tän-
da sitt ljus vid en lampa, som der hängde i taket. I
detsamma klappade det på porten. Hen gick in i
kontoret att taga portnyckeln och läsa upp. Ställde
ljuset på ett litet bord. Fann der 3 a 4 nycklar, men
ej portnyckeln. Gick då ut och frågade: Hvem är
det som slår på porten? Svarades att det var hofsla-
garen. Fann då att nyckeln satt i porten. Släppte
in hofslagarn. Fick dervid se Carl Pehrssons mössa i
portgånzem: och sade: Här ligger Petters mössa, och hade
sparkat den åt sidan, hvarvid hofslagarn skrattat. Gick
derpå upp att väcka bokhållarn. Han frågade hvad
klockan var. När han fick veta det, blef han miss-
lynt... Derefter gått tillbaka in i magasinet. Strax, der-
efter hade bokhållarn kommit ut och ropat Petter!
samt hittat patrons pipa, galosch och mössa på brygg-
husgolfvet, hvarpå han kommitin i magasinet till vittnet
och sagt: Här står aldrig rätt till. Bokhållaren. hade
derpå gått in i konteret, lyftat på pulpeterna; vidare
in i förmaket, funnit chiffomniern uppbruten; i säng-
kammarn, der uret varit borta, och sängen fanns töm.
Det syntes likväl, att patron hade legat, ty ena lakanet
var neddraget, och en stöfvelknekt framdragen på golf-
vet, samt på bordet vid sängen en uppslagen bok, som
patron säkert hade läst uti.
Bokhållaren , Robert Vilhelm Smith: Hade förut
varit i Löjtnanten Wertmällers tjenst, och kom till
hans son den 16 Oktober 1835. Hade aldrig hört
eller känt något ondt om Carl Pehrsson, utom att han
varit drucken tvenne gånger, då han visat sig ursinnig.
En gång hade vittnet hört Carl Pehrsson hota att knäcka
unga herrn. Det var vid pass tre veckor före jul, uppe
på torkplåten. — Carl Pehrsson erkände detta; det var
en gång, sedan Wertmäller slagit honom, som Carl
Pehrsson sagt: En sådan vore värd att knäckas. Vittnet
berättade vidare: Unga herrn hade gått bort klockan
half sju. Han hade icke sagt hvart han gick, eller
när han skulle komma hem. Vittnet kunde ej såga,
om Petter varit öfverlastad om afionen. När Petter
skulle bära ett par kettlar öl in i brygghuset, hade vitt-
net väl sett att han vacklat på benen, men på tillfrå-
gan hade Petter svarat, att det kom sig af träskorna,
som Petter hade på sig. Klockan 11, då patron kom-
mit hem, hade han skickat efter vittnet. När vittnet
kommit ned, kade patron hållit på att äta litet qvälls-
vard, som varit framsatt åt honom i en kakelungsniche.
Wertmiller hade sagt, att han väl om morgonen der-
på finge vidare tala med Smith om hvad som borde
göras; hvarpå viltnet gått upp och lagt sig. Detta var
kl. half tolt. Vittnet hade legat och läst till omkring
ett qvart på ett, men ej hört något. Vittnet har sin
kammare ofvanpå herrskapets rum. Klockan fyra skul-
le Petter, enligt tillsägelse, väcka honom.
Omkring en timma före Wertmillers hemkomst hade
vittnet tittat in i dörren till ölboden, och frågat Petter
huru mycket gick på? då Petter svarat: tre kettlar. Det
var denva fråga, som Petter hade trott vara gjord af uu-
ga patron.
Klockan half sju hade bränvinsförsöljerskan kommit
och väckt vittnet, och berättat, att unga herrn ej fanns,
att porinyckeln satt i, och att Petters mössa låg i port-
gåvgen. När han kommit ned, hade ban, såsom förra
vittnet berättat, funnit pulpeten och chiffoniern uppbrut-
na och sängen tom. Derpå hade han gått att väcka drän-
garna. I drängkammearen lågo då Svensson, Fredriks-
son, Carlson och Joban. I trappan hade han hittat un-
ga herrns ena galosch och mössa. På hans fråga till
drängarna hvad allt detta betydde? hade de svarat: Vi
ha ingenting hört; det är besynnerligt, att Petter är
borta. När han åter kom red, fick han se en blodfläck
på golfvet; vidare på gården mälthusdörren uppläst.
Då gick han upp igen på kammarn och tillsade drän-
garna att komma ned. Med Svenssou och Fredriksson
upp på bottnen, der han fann byxorna och vösten,
samt Balin arton unpnläst.