ske kontant köpt henne, bör han åtnjuta inkomsterna. Detta medgifves; och vår förundran drabbar egentligen den omständigheten, att en man af bildning och religion, såsom en prest bör vara, anser sig tillständigt att eftersträfva och emosttaga ett embete, och af folket utpressa dess sista smulor såsom arfvode för det man gör ingenting mera, än lefver såsom en högdragen gentleman af inkomsterna. Detta förutsätter en sådan association af moraliska begrepp, att det fordras en flinthård ortodexi, för att smälta dem. Imedlertid är detta förhållant e öfver hela Irland. England — naturligivis åtföljdt af sin oskiljaktige vän kyrkan — eröfrade Irland och behandlade det till der grad såsom eröfradt, att den enskilda jordegendomen delades mellan de segrande, och den främmande kyrkan höll tillgodo alla den inhemskas kyrkogods och tionden. Om innevånarne användes till den nya kyrkan. eller icke, det bekymrade de andlige föga, blott pastoralierne tillföllo dem. Sålunda har nu 200 år i detta ol,ckliga land ett alldeles förvånande förhållavde egt rum, nemligen att en rikt doterad kyrka vegeterat, nästan utan bekännare bland innevånarne. Desses pluralitet var och är katoliker, men deras tiondetagande. presterskap protestantiskt. De måste med yttersta skärfven underhålla kyrkor, dem de ej besöka, och prester, af hvilka de icke emottaga någon undervisning. Desse tycka imedlertid, att detta är fullkomligt så, som det bör vara. Följden har också varit, att Irland under hela tiden varit skådeplatsen för ett krig mellan den utsvulina befolkningen och presterskapet, den förra uppmuntrad af sin egen religions prester (dem de apart underhålla), de sednare understödda af Orangeloger, domstolar, kronobetjening och dragoner. En kyrka, som will existera på sådana vilkor, är ett fenomen i psychologien. : Att afhjelpa detta onda har i några år varit föremål för la gstiftningen; men annat än palliativer har tills dato icke framkommit. Det öfvertag, som sunda förnuftet, allmänna tänkesättet och Daniel OConnell nu fått, lofva val att saken skall hjelpas; men huru snart? det vet ingen. Sistlidet år voterade Parlamentet en million pund till anderstöd åt de Irländska prester, som icke kunde inbekomma sin tionde; ty regeringen fann, att tiondekriget med militärmagt icke längre gick an. Imedlertid är lagen icke ändrad, som tillåter tiondeindrifning genom lagsökning och civil makt. Men äfven med detta krig har det varit tyst ett par år. Nu synes dock Kyrkan åter börja vakna; och ett par tiondefälttåg hafva, såsom vi i gårdagsbladet beskrefvo, nyss egt rum. Det ena skedde i en församling, hvars Incumbert, en William Beresford .) begärde af Lord-Löjtnanten militärhandräckning, ty sockenboarnes. förbittring mot deras pastor (hvars belägenhet således måste vara just patriarkaliskt lyckhg) var så stor, att icke ens stämningar kunde tillställas utan lifsfåra; men militärbiträde vägrades; och då utrustade Hr pastorn, såsom läsaren sett, sina fogdar, förstärkte dem med nya, legda för tillfälIst, och gaf dem sin välsignelse, d. v. s. laddade med egen hand deras pistoler. Det öfriga af uppträdet är kändt. Extratng hölls följande dagen öfver båda morden, och Hr B. var i början ganska kavat, men föll snart i stor förskräckelse och gråt. Detta inträffade dock icke förr, än historien om pistolerna kom fram inför domstolen. Han lofvade då att rikligen sörja för den mördade bondens familj, och ville tillställa en förlikning. Denna ånger var dock något misstänkt, i anseende till sin senhet och mannens föregaende uppförande. Det hade blifvit honom erbjudet, alt af den af parlamentet anslagna millionen utbekomma sina 1100 pund, med 124 procents afdrag; men detta vägrade han; gick dock in på 25 procent åt silt owbud, som skulle indrifva tionden hos bönderna. Han hade förut en gång på ett år åbragt dem en rättegångskostnad af 600 pund för en dylik indrifning. En Hr. Cross (förmodligen ombudet) hade en gång tågat igenom församlingen, med militär-eskort och åtföljd af ett kärrlass handklåfvar. I fem års tid har där varit en jemp fart med lagsökningar och pantningar: och nyss sågs i tidningarna en exekutiv auktion utlyst å ett hemman i socknen, till gäldande af den äsevördige herrns fordran. Hela socknen är bragt till tiggarstalven, egentligen genom hans utprässningar. Man skell kanske tro, att detta var, ett ovanligt exempel; men ingslunda: hundradetals anglikanska Prester i Irland äro i samma läge och behandla sina katolska sokneboer på samma sätt. Dagligen hör och ser man huv folket gör motstånd, och huru folk arresteras eller på annat sätt misshandlas för vägrad tiondebetalning.. ) En stor slägt, som slagit under sig de fetaste embeten i Irland, vare sig andliga, så väl som militära och civila. Hvad Hr William B. ärför en man, veta vi ej; men förmodligen har hans andliga värdighet och lägenhet tillkommit på det sätt, att hans far eller bror, eller onkel, som tyckte, att Hr Wiltam kande vil vara heaväm att äta unn 1100 pund