gå att sköta stallet. Då fick han se unga herrns pipa och pipskaft i brygghuset, jemte en blodstrimma, som ledde till vörtslocket, hvarur han jemväl blet varse att något hvitt skymtade, som när han lyste dit, befanns vara den mördades händer. Han befallde då Svensson och Fredrikson att hjelpa honom taga upp den döda kroppen. Under tidem hade han hört den äldre H:r Wertmäller som stått utanför, yttra till bränvins-försäljerskan: stor sak i pengarna, bara jag får igen min Carl. . t Utom hvad som sålunda af vittoena anfördes, blef det upplyst, att Bryggaren Wertmäller, dagen iunan mordet skedde, hade för Carl Pehrsson utbetalt 8 Rdr rgs för ett par stöflor. På ordförandens anmärkning att detta utvisade en välvilja af husbonden ända i sista stund och hade bordt afvända Carl Pehrsson ifrån mordanslaget, erkände denne visserligen sådant, men sade tillika att han icke visste huru det -kom sig, att han vidblef sin föresats. : Sjelfva klubban, hyarmed mordet blifvit begånget, förevistes nu. Det väckte hos flere bland de närvarande en synbar förundran, att mördaren valt ett sådant instrument, ty sjelfva klubbträdet år icke mer än omkring.8 tum långt och mellan 3 och 4 tum i diameter, skaftet omkring 6 qvarter. Ransakningens fortsättande uppskjöts till en annan dag, då protokollet skulle justeras , och de öfriga drängarne inkallas för att höras. Emellertid tillsades vaktbetjeningen, att som Carl Pehrsson visst sig uppriktig och ångerfull , skulle fängslet från honom bo:ttagas , men likväl bo:de han förvaras i särskildt rum.