Rog, för att gripa efter den besittningen; men det är
icke väl gjördt att komma dess ärelystuad till bjelp
och såga det eller tro, att det måste få bytet. — För-
bhlifver Europa vaket, såsom det nu är, forblifva huf- ;
vudmakterne eniga i försvaret för sina försäkrade
intressen och ihärdiga i den påbegynta utvecklingen
af sina folks välfäård), så kan man låta Ryssarna
hafva sina illusioner. — Trots dessa skola Turkiets och
Tysklands trygghet icke löpa någon fara. Ty icke Sla-
ver, utan sStammar af Germaniskt och Romaniskt
(2?) ursprung bebo Europa (de förre äro blott främlingar,
som trängt sig in på östra gränser); och på den sidan är
den sanna styrkan, ty utom befolkningen, ar här dygden,
intelligensen och den på dem grundade makten; och ;
tiden fruktar ej mer några drömmar och spöken.
Då man ser på sista delen af denna tyska tid-
ningsartikel, råkar man verkligen i ovisshet om för-
fattarens egentliga mening. I början såg det ut, som
den varit att lugna Europa genom den vissheten, att
den östra öfvermagten icke är så svår att qväsa, som
man trott; på slutet deremot har han kommit till det
resultat , att den icke behöfver qväsas, då Europa är
så enigt, så starkt, så blomstrande, så utan Ryska sym-
patier m., m. Dessa yttranden kunde inge vissa miss-
tankar i afseende på äfven denna arukels ursprung.
Tankegången hade väl bordt vara följande: eftersom
en öfvermagt finnes, som 1 ett sekel oaflåtligen inkränk-
tat på Europa, så böra vi hämma dess framfart; och
detia .är icke omöjligt, såsom man velat inbilla oss.
Nu har deremot forf. gjort den slutsats, att eftersom vi
kunna det, så böra vi det icke, utan må sofva lugnt
på örat , förmodligen till dess vi — icke mera kunna.
Ty ögonskenligt är, att Ryssland icke eröfrar för annat
än att förvärfva krafter att — eröfra mer.
Förf, hade bordt göra sig reda för naturen af de
Europeiska staterna och den Ryska; och han hade kom-
mit till ett annat resultat. De Europeiska folken lefva
i minnen , i tankens verld, i konstens alla utgreningar.
Ingen ting sådant har den stora asiatiska horden. Om- :
kriog hofvet äro väl planterade några dylika exotiska
pragtvexter, men som massan icke sett, ännu mindre
smakat ågon frukt af.
i
0 Hvilket allt de förmodligen blifvit sedan Pohlens
olycka, annars hade den väl icke skett. Det är un-
derhga politici, som bafva ögonen vidöppna och än-
dock icke se det ringaste!
England.
Uti Irland rasar ånyo tionde kriget emellan Presterna
och församlingarne af hvilka de fleste, som bekant är, be-
stå af katoliker, som likväl måste betala tionden till
den Engelska kyrkans presterskap. Religionens tje-
nare, som skola förkunna fridens evangelium, säger
en tidning, ladda med egen hand sina fogdars pistoler
och anföra dem på tionde-expeditioner. Man kunde
knapt vänta, att denna vinter skulle passera utan bluds-
utgjutelse i tvisten mellan presterskapet och de fattige
ibland. katolikerne, och detta skedde icke heller. Un-
derrättelserna från Irland denna vecka äro sådana, att
intet annat land, hvarken bland vilda eller civiliserade
nationer, kan uppvisa maken. Tvänne personer hade
blifvit. hjelskjutne härvid. Vi skola återkomma til nå-
gra detaljer af dessa uppträden.:
Danmark. .
Uti Skanderborg har i medlet af Januari inträffat en
högst tragisk händelse: En års gosse begafsig af oför-
stånd ut påden svaga isen på Storesöe, men kom blott
några steg ifrån landet då isen brast; vid hans skri
skyndar hans äldre broder, om 12 år, tt för att hjelpa
honom, men den svaga isen kunde än mindre bära ho-
nom såsom tyngre. Vid: de olyklige barnens rop kom
deras moder ut ur huset, med förskräckelse såg hon si-
na båda barn i dödsfara, och i ängslan jemte hoppet att
kunna rädda dem, vågade hon sig äfven ut på isen, men
sjönk vidderas sida nedi djupet. Genom en hastig tili-
skyndad hjelp lyckades det väl, att inom en fjerdedels
timma få alla tre upp ur vattnet, men det var ändock, ty
värr, för sent. Alla läkarnes försök till deras vederfående
voro förgäfves.