ridiska rättighetens understödjande, utan om stats-eko-
nomiska grundsatsers tillämpande Skulle statsmannens
handlingar inskränka sig inom de juridiska skrankorne,
utan att han vågade lyfta sina blickar derutöfver, skul-
le. han aldrig .v-ga att förflytta dessa skrankor, utan att
derföre nedbryta dem, då blefve statsskicket atven sta-
tionärt. — Vi anse alla kommentarier öfver dessa stats-
mannaläzor vara öfverflödiga, då de sjelfmant erbjuda sig
för den, som vill inlåta sig uti en granskning af dem.
Vi åtnöja oss att erinra, huru stats-utskottets refererade
betänkande icke rönte något serdeles motstånd, utan
bifölls af RB. ock A. samt Preste och Borgare-
Stånden. Att Bondeståndet skulle lyssna till det förslag,
att, utan något motsvarande onus, vinna lindring uti ett
redan åliggande, var helt naturligt. Betänkandet blef
således af Bondeståndet återremitteradt; men frågan för-
föll, såsom redan af trenne Stånd afgjord. Vi måste
utbedja oss tillgift af våra läsare för denna, som det tyc-
kes, afvikelse från det ämne vi börjat afbandla, och
framställa, såsom ursäkt, vår öfvertygelse, att åtminstone
den del af ofta åberopade motion, som handlar om
det mera indirekta beskattningssattets införande, utgjor-
de en såkallad kabinettsfråga under riksdagen, hvilket
vi hoppas att våra läsare, i fall de icke tröttna vid fort-
sättningen af våra reflexioner, äfven af flere andra om-
ständigheter skola inse och erkänna. Emellertid kunna
vi ej förbigå en anmärkning, som det nu afhandlade äm-
net framkallar. Vid 1809 års eller den såkallade re-
volutionsriksdagen, var ock på alfvar 1 fråga att mildra
jordbrukets prestanda; men hvilken utväg valde man
då på Riddarhuset att föreslå. Jo, om vårt minne
ej bedrager, uppstod då samme man, som vid nu öfver-
ståndna Riksdag förde Landtmarskalksstafven, och pro-
ponerade RB. och A. att frånträda alla sina privilegier,
tfri- och rättigheter. Om det förslaget till fullo gått i
verkställighet, då RB. och A. ännu possederade nästan
all privilegierad jord, utom den presterskapet i sin egen-
skap af Riksstånd innehade, borde något kunnat göras
för den öfriga jorden. Åtminstone var förslaget vackert;
och R. och A. underlät ej eller att deråt lämna upp-
märksamhet 1 flera delar, hvarom de vid den riksdagen
gjorde concessioner af ömsesidiga företradesrättigheter
Riksstånden emellan lemna ett hedrande wWittnesböord,
särdeles i den omständighet, att R. och A. och Borgare-
Ståndet sig enfellan delade en samhällspligt, som Preste-
Ståndet undandrog sig ). Men vi återtaga kedjan af vå-
ra betraktelser i anledning af Minervas omdöme om qvan-
titet och qvalitet af hvad vid riksdagen blifvit tillgjordt..
(Forts. följer.)
) Se Kongl. kungörelsen härom den 6 April 1810.