ridiska rättighetens understödjande, utan om stats-ekonomiska grundsatsers tillämpande Skulle statsmannens handlingar inskränka sig inom de juridiska skrankorne, utan att han vågade lyfta sina blickar derutöfver, skulle. han aldrig .v-ga att förflytta dessa skrankor, utan att derföre nedbryta dem, då blefve statsskicket atven stationärt. — Vi anse alla kommentarier öfver dessa statsmannaläzor vara öfverflödiga, då de sjelfmant erbjuda sig för den, som vill inlåta sig uti en granskning af dem. Vi åtnöja oss att erinra, huru stats-utskottets refererade betänkande icke rönte något serdeles motstånd, utan bifölls af RB. ock A. samt Preste och BorgareStånden. Att Bondeståndet skulle lyssna till det förslag, att, utan något motsvarande onus, vinna lindring uti ett redan åliggande, var helt naturligt. Betänkandet blef således af Bondeståndet återremitteradt; men frågan förföll, såsom redan af trenne Stånd afgjord. Vi måste utbedja oss tillgift af våra läsare för denna, som det tyckes, afvikelse från det ämne vi börjat afbandla, och framställa, såsom ursäkt, vår öfvertygelse, att åtminstone den del af ofta åberopade motion, som handlar om det mera indirekta beskattningssattets införande, utgjorde en såkallad kabinettsfråga under riksdagen, hvilket vi hoppas att våra läsare, i fall de icke tröttna vid fortsättningen af våra reflexioner, äfven af flere andra omständigheter skola inse och erkänna. Emellertid kunna vi ej förbigå en anmärkning, som det nu afhandlade ämnet framkallar. Vid 1809 års eller den såkallade revolutionsriksdagen, var ock på alfvar 1 fråga att mildra jordbrukets prestanda; men hvilken utväg valde man då på Riddarhuset att föreslå. Jo, om vårt minne ej bedrager, uppstod då samme man, som vid nu öfverståndna Riksdag förde Landtmarskalksstafven, och proponerade RB. och A. att frånträda alla sina privilegier, tfrioch rättigheter. Om det förslaget till fullo gått i verkställighet, då RB. och A. ännu possederade nästan all privilegierad jord, utom den presterskapet i sin egenskap af Riksstånd innehade, borde något kunnat göras för den öfriga jorden. Åtminstone var förslaget vackert; och R. och A. underlät ej eller att deråt lämna uppmärksamhet 1 flera delar, hvarom de vid den riksdagen gjorde concessioner af ömsesidiga företradesrättigheter Riksstånden emellan lemna ett hedrande wWittnesböord, särdeles i den omständighet, att R. och A. och BorgareStåndet sig enfellan delade en samhällspligt, som PresteStåndet undandrog sig ). Men vi återtaga kedjan af våra betraktelser i anledning af Minervas omdöme om qvantitet och qvalitet af hvad vid riksdagen blifvit tillgjordt.. (Forts. följer.) ) Se Kongl. kungörelsen härom den 6 April 1810.