och bättre smör än förut. Spillningen är icke heller
lös som förut.
Jag besparariägenom detta utfordringssätt, jemfördt
med det förra, dagligen 231 marker hö och 115 marker
halm, tillsammans 346 marker. Detta gör på 180 da-
gar (den tid, som boskapen i Tyskland födras inne) en
ganska betydlig besparing. Jag ämnar således beständigt
fortfara med detta utfodringssätt. Min bror och en af
hans grannar ba ock på sina gårdar infört det, och
funnit det lika fördelaktigt som jag.
Orsaken består deri, att alla de olika delar, hvaraf
växternas stänglar, grenar, blad och frön bestå, och
hvaraf några lösas lättare, andra svårare, och somliga
alldeles icke af djurens magsafter, hvadan de till en
stor del passera dess tarmkanal utan att aflemna det
för djuriska kroppen nödiga födoämne, som de innehål-
la, genomträngda af vattenångans kraft, kunna de nu
så upplösas och förberedas, att digestionsorganerna förmå
mälta och assimilera dem, och att följaktligen en vida
mindre qvantitet, än som vid det vanliga utfordrings-
sättet är fallet, afgår med spillningen. Sålunda förstår
man lätt, huru en liten proportion bättre förberedda
och lösa nåringsämnen kan föda väl och bättre än en
större, utan en sådan förberedning.
Anstalten dertill åar ej konstigare eller - kostsammare,
än att den lätt af hvarje omtänksam landthushållare kan
anskaffas. Den består af en kittel eller jerngryta, som
kan innehålla 3 a 4 vanliga vattenämbar, och som är
försedd med ett lock, som sluter tätt till. I denna
bringas vattnet till kokning, och ledes medelst ett rör
in i ett af tjocka hräder sammansatt, 7 fot högt och
4 och en balf fot bredt kar eller lår, som ofvan och
nedautill är försedt med väl tillslutande öppningar för
hackelsens inläggande och uttagande. : Denna tunna fyl-
les nu löst med hackelse och utsättes så länge för vat-
tenångorna, till dess, genom ett lNtet hål i bottnen, som
man, till förekommande af söndersprängning, lemnar
öppet, den heta vattenångan uttränger genom detsam-
ma. j
Man har äfven gjort försök med detta utfordringssätt
i Schäferierna, men fåren wille icke äta den sålunda
beredda hackelsen; deremot åto de gerna det med sal-
tadt kallt vatten öfvergjutna fodret. - Foderbesparingen
blef äfven derigenom ganska stor; ty då man förut gaf
100 får 1530 marker hö och 1350 marker halm om da-
gen, gaf man dem nu endast 100 marker af hvardera
slaget, uppblötta af 3 ämbar vatten hvari halfannan
marker salt blifvit upplösta. På ett annat ställe har
man gifvit 100 marker halm och 50 marker hö, upp-
blötta i samma vattenqvantitet, med en tillsats af en-
dast 10 lod salt, och funnit, att fåren deraf trifdes lika
(Norrl.-Tidn.)
ST NS TN AN PE