massan icke så lätt kan beräkna sitt skattebidrag, såvida det utgår uti indirekta skatter, som när en hvar får sin särskilda räkning eller debetssedel. I denna anda väcktes också, vid riksdagens början, på Riddarhuset en Motion, deruti, efter framställning, hurusom stegrad produktionskostnad, försvårad afsättning och oförminskade skatter hotade att med hvarje år göra behållningen knappare för jordbrukaren och denne allt mindre och mindre blef i tillfälle att förbruka de varor, som erbjudas genom fabrikerna och handeln, samt trög afsättning för dessa sednare minskade näringarnes litlighet och derifrån skeende efterfrågan utaf jordbrukets produkter — af lagstiftarne för beskattningen fordrades, att i rättan tid afhjelpa sådane brister uti skatteväsendet, som upphäfva jemnvigten emellan hufvudnäringarnes belägenhet, ibland hvilka brister motionaren räknade det jordbruket i vissa orter vidhängande öfvermått af grundskatter. Motionären, som tillika ansåg jordbrukets mest betungande och mest ojämnt fördelade skatter, till belopp af 1 3; million R:dr Bko, böra utbytas emot skatter på sådane konsumtionsartiklar, som, ej höra till dem af nödvändighet för uppfyllandet af lifvets första behof, föreslog: således: 1:o att Stats-Utskottet, vid förslags afgifvande efter berakningen af Stats-Verkets inkomster, måtte förbehålla sig, att derest R. St. åtaga sig en förhöjd bevillning i tulleller. bränvinsafgift, då öfverlemna förslag till grundskatternas lindring i sanima mån, och 2:0 att den lindring, som på detta sätt kunde komma att äga rum, måste verkställas så, att den ej blefve ett hinder för framtida förbättringar af skatteväsendet och ej veller fornärmade någons rätt för det närvarande, och : att derföre alla de grundskatter, hvilka hittills varit anvisade. något verk, inrättning eller löntagare, äfven hädanefter fortfarande måtte dertill utgå, men lindringen uti skatt ske genom den skattskyldiges derför erhållande ersättning efter markegångspris., När man besinnar, att detta förslag utgick från en man, hvilken, stalld i spetsen för StatsUtskottet, var utsedd att leda och styra detta Utskotts förhandlingar, som man då trodde efter gammal praxis, om man noga skärskådar den varsamhet, hvarmed förslaget var uppställdt, för att vinna anhängare inom alla stånd, utan att väcka motstånd af något verks inrättning eller löntagare — alla utöfvande mäktigt inflytande 1 vårt land; förledes man Jätt att tro, det just denna var Regeringens af Minerva så kallade kabinettsfråga. Man anade icke då den motståndskraft, som sedermera lät förmärka sig, äfven inom. det med så mycket urval, åtminstone inom första Ståndet, , hittills ansedt såsom allsmäktigt, bildade StatsUtskottet. Ht i a Redan uti Utskottets.den 27 Sept. 1834, N:o275, öfver förrberörde motion afgifna betänkande, uttalade sig en axda, hvaråt alla, bordt lemna mera uppmärksamhet. Utskottet androg deruti, att då den, kronohemman åtföljande grundskatt i verkligheten endast är ett arrende, hvilket i allmänhet icke må anses för högt, så länge innehafvare af krönojord finna sig belåtna med att sådan jord bruka och besitta), då den skattehemman åtföljande grundskatten är ett vilkor för skatteköpet, samt sålunda jemväl kan jemföras med ett arrende, med rättighet. till everldelig besittning; och då författningarna icke: destomindre medge förmedling i ränian, om och när lagliga skäl dertill förefannes ; så kunde Utskottet destomindre erkänna den grundsats, att grundskatterna i främsta rummet böra lindras, som en nedsättning af dessa skatter, . eller, som motionären föreslagit, en ersättning för dem af andra medel, blott skulle vara att gynna närvarande innehafvare af skattejord på efterkommandes bekostnad, emedan för säkert antagas kan satt hvarje säljare, efter ett fattadt beslat :om grundräntornes direkta eller indirekta minskning, skulle öka köpeskillingen utöfver nu. vanliga belopp och sålunda försvåra åtkomsten af sådan jord, och emedan, då dcertill erfordrades ett större kapital än nu, hvaraf äfven följer, att kommande generation blefve hka betungad, :som den närvarande, fast räntan kom att gå till kapitalisten, i stället för att den nu går till kronan, skolande då samma förhållande inträffa, som förorsakat att den nu existerande olikheten uti grundskatterne icke verkar menligt på jordinnehafvaren, emedan köpeskillingen år större eller mindre, i förhållande till grundskatternas betydenhet. På dessa skäl och om äfven den händelse nu vore för handen, som motionären lagt till grund för sitt yrkande, nemligen att tulloch -bränvins-bevillningen skulle lemna tillgång för andra skatters nedsättande, ansåg utskottet den jorden åtföljande grundskatten dock böra blifva den, som sist skulle komma i fråga att förmmskas eller borttagas. Vi bekänna att detta yttrande på ett så klart, grundligt och lättfattligt sätt besvarar den uppkastade frågan, att det öfvertraffar hela den theoretiska strid som före riksdagen-utfördes-emellan 2:ne nutidens rykihara skriftställare. Det oaktadt fann eller ville motionären icke me dgifva sig vara öfvertygad, utan uppträdde såsom reservant, biträdd af tvänne utskottets ledamöter af presteståndet och yttrade bland annat dessa märkliga ROSA lak CCS . nr