och inga skrån. De äro numera al alldeles samma nyt-
ta som jerurustningarna efter krutets uppfinning! Man
sträfvade länge mot att bortlägga dem; men det skedde
slutligen, när man hunnit öfvertyga sig, att de tyngde
och hindrade krigaren, men skyddade honom icke.
Innan vi gå vidare och undersöka denna frå sas följ-
der, torde det vara nödigt att gifva Läsaren ett begrepp
om dess nuvarande ståndpunkt i England. Såsom en
skildring deraf, meddela vi följande artiklar ur Mor-
ning Advertiser.
Lorderna hafva fört landet till brädden af en hvälf-
ning, och det är tid, att vi icke längre förneka detta
factum, utan se faran i ansiget och betänka följderna.
Det är icke blott municipalbillen, som blifvit stympad
och åter kommit från dem, lik en mumie med formen
bibehallen, men Hfsprincipen utsläckt. fven andra åt-
gärder hotas af et hka öde: Irländska kyrko- och kor-
porationsbillerna, äfvensom billen om upphälvande af
bysättning för skuld, hafva alla erhållit sin dom — de
privilegierade domarena hafva gripit till den olycksbå-
dande symbolen — de hafva påsatt den svarta mössan,
utslag har fallit och statsskarprättaren Lord Lyndhurst
lagar sig till att förrätta det ohyggliga handverket. Det
vore en galenskap af Brittiska folket att göra anspråk
på frihet, om det underkastar sig detta djerfva förfaran-
de af Öfverhuset. — Lordernas syftemål är förevigande
af plundringen och stadgande af den despotiska myn-
digheten. Derom vituna de Lyndhurdstska amendemvn-
terna till korporationsbillen och - Lord Harewoods
motstånd emot billen om bysättningstvångets upphäf-
vande, af orsak att det vore i högsta grad godtyck-
ligt och tvranniskt att blottställa deras herrligheters
egendom för obehaget att nödgas betala deras skulder,
när deras personer redan äro frikallade från bysättnin-
gens våda, hvaremot de ofrälse, såsom folk af ett lä-
gre slägte, icke ens borde vara fria från fängelsets rys-
ligheter. En handel, hvilande på en sådan princip, är
en fullkomlig slafhandel. —— —- — Men i närvarande
stund äro vigligare frågor alt diskutera, än ens sjelf-
va orättvisan i alt lemna borgenärerna magt öfver de-
ras gäldenärers personer — och den första deribland är
Lordernas tilltagsenhet att vilja tillvälla sig magt öfver
nationens frihet. De påstå oförsynt sin rätt att hej-
da och kontrol!era folkets representanter. Detta få
vi ej fördraga. Våra fäder hafva lemnat oss några
verkliga efterdömen, huru man försvarar sin rätt emot
prerogativer. Man erinre sig endast, med hvad framgång
det långa Parlamentet afskaffade läste och våg-afgif-
ter, satte sig emot skeppsskatten, upphäfde stjernkam-
maren, afkortade en mängd privilegier och tyglade pre-
sterskapets öfverdåd. De åtgärder, vi behölva vidtaga,
äro al lika mycken wigt för Statens lycka och lugn.
Hafva Engelsmännen vanslägtats? Om det icke skett,
om de förolämpningar, de orättvisor, det förtryck, vi
lida, äro lika stora, hvarföre icke då bevisa, att vår för-
trytelse, vårt mod, våra talanger och vår förmåga äro
likaså mägtiga att föra oss segrande ur striden mot ty-
ranniet, som våra förfäders voro, att vi älven hafva va-
ra Pyms och Hampdens? I dag hålles i Conventgarden
ett möte af husågarena i S:t Pauls församling, för att.
öfverlägga om en petiuon till Underhuset, att det måt-
te förkasta Lordernes förändringar i Municipal-billen.
Denna verksamhet förtjenar det högsta beröm; men vi
önska, att våra medborgare matte sträcka sina öfverlägg-
ningar äfven till vigtigare föremål, nemligen: Ifvad
skola vi göra med Ofverhuset? Hvad gagn har folket
någonsin hämtat af den ärftliga lagstiftningen ? hvad
medel behöfva vidtagas, att i framtiden skydda oss mot
sådana skakningar, som våliats af Lordernas vid alla
ullfallen ådagalagda fiendtlighet mot folkets rättigheter?
Om hvarje förbättrings-åtgärd endast kan åstadkommas
genom den oemo:stå. dliga folkkraftens uppträdande i
handling, såsom förhallandet var vid Irländska Emanci-
pations-billen, den stora Reform-billen och andra bil-
ler, hvilka tidehvarfvets allmänna anda gjorde ound-
gängeliga -— så påstå vi, alt det är bälte av rent al
upphäfva den ärfiliga lagstiftningen, än att låta den
fortsätta ett sådant system af olägenheter och viådor.
På dessa ämnen bör verkliga reformvänners uppmärk-
samhet rigta sig; vi hoppas, att vid de möten, som
troligen komma att hållas i livarje rikets Grefskap och
Stad, dessa ämnen komma att undersökas med det lugn,
som deras vigt fordrar, och att nationen kommer alt
göra en alfvarlig ansträngning, för att befordra frågan
till ett afgörande slut. - Despoterne, för att nyttja deras
egna ord, utmana oss inför styrkans skrank.
Vårt svar är korrt: vi antaga utmaningen.
ligg an, Macduff!
Och fördömd vare den, som först ropar : håll! nog!
STTR ICD XTA AVNOTT TTEUCECOLTTEC T TD TY DÅ T TITCNYT
I
i