sarkier, och mest at alla Englands exempel och tra-
ditioner. Till den, som yrkade jemlikheten som en
orundsats, som sökte bevisa med förnuft och fakta o0-
rimligheten och naturvidrigheten af all kastskillnad,
alla ärfieliga privilegier, framhöll man ständigt England,
dess adel och dess ötverhus.
Se, ropade man är icke Storbritannien mägtigt
och fritt, rikt och Ivekligt? och har det icke likväl
den rikaste och mögtigaste adels-korporation i verlden?
läsen dess historia, och J skolen se, hvem det har att
tacka för alla de fördelar, det någonsin vunnit och än-
nu äger: dess idel
varit stödet för dess frihet? hvem har grundlagt
dess politska styrka, dess yttre anseende, och dess
inre välstånd Adeln. Och dess national-representa-
tiv, denna grundpelare för dess samhällsskick, hvad
skulle bli af den, utan Ölverhuset? T: ag bort det, och
hela byggnaden skall ramla. Då den aerhållande och
konsorvativa delen fattas, skall det rörliga, af ett evigt
ivhetsbegår dritna elementet förändra allt, omhvälfva
all: och göra staten till eit taos af anarki och förvir-
Man kan icke, utan en adel och ett öfverhus,
nde af dess kärna, tänka sig ett konstitutionelt
:. Hon utgör för det, hvad regnet och daggen
jorden det befruktande : och underhållande
ämnet. Tag bort det, och den brännande solstrålen
skall boritorka marken och göra hela jorden till en
öken.
Dessa satser hafva blilvit antagna, som en politisk
trosartikel, på hvilken det var lika vådligt at tvilla,
som att sätta nagon af religionens dogmer i fråga. Den,
som velat predika motsatsen, hav blifvit ansedd som en
demagog, en revolutionär, en Jakobin ; och man har
fördömt honom med nästan lika mycken hätskhet, som
man fordom fördömde kattarena. Att ej vilja någon
adel, något öfverhus, ropade de loyale, är att vilja göra
staten till en demagogi, mera förtryckande än despotis-
men, hvarpå den Fransyska skräckregeringen är ett be-
vis. — Au vilja borttaga adeln, ropade folken, är
att vilja göra staten till en asiatisk despoti, der ingen
medlare finnes mellan den högsta Statsmakten och
den ringa massan; det är att vilja konstituera ett sam-
hälle med en tyrann och millioner slafvar, der å ena
sidan, intet återhåll gifves for tyrannens vilda godtycke,
och på den andra intet för slafvarnes vilda hämnd. —
Sen England, ropade båda, der bor friheten, eme-
dan det har sin medlare emellan förtrycket och sjelts-
våldet, emedan det har sitt ölverhus! dd
Till följe af denna troslära. har man bildat alla ny-
are konstitutioner efter den Engelska och skapat en
Pärskammare, utan att undersöka, om några traditionel-
la elementer dertill funnos, utan att göra sig reda för,
huruvida nyttan af det Engelska Öfverhuset låg i prin-
cipen, eller i individualiteten; huru vida det var den
allmänna folkandan, som genomträngde sjelfva adelska-
sten och gjorde den nationell, eller om denna på nå-
got sätt inverkade gagnande och lifvande på nationalan-
dan; huruvida folket var fritt och lyckligt och staten
mägtig och blomstrande, genom sit Ötverhus, eller
irotts af det — för att nyttja ew bekant uttryck om
det Engelska prohibitif-systemet, hvilket man äfven
sramställt såsom ett vilkor för en stats ekonomiska tref-
nad, intill dess England sjelft började tvifla på satsens
ofelbarhet. Också hafva de nyskapade konstitutioner-
ae burit precist samma frugt för dessa staters politiska
ut, der de införas, som prohibitifsystemet burit för det
adustruella lifvet, hvarpa Bäjern, Waurtenberg, Baden
och på sista tiderna Portugal och Spanien äro talande
vxempel. Inom dem fanns ej den Engelska mnational-
andan; Öfverhusen hafva ej kunnat bilda henne; der-
emot hafva de konsolderat kastandan, adels-prerogati-
verna, allt det onda, med ett ord, hvaröfver folken klagat
och. som konstitutionerna troddes skola afhjelpa. Man
har fannvit detta, och frihetens fiender hafva ropat:
sen bara, de stora barnen hafva fått sin vilja fram,
de hafva erhållit en konstitutions-leksak; äro de derföre
nöjda och lyckliga? Nej. Cororllarium blef: friheten är,
om icke rent af skadlig, åtminstone ofverflödig, och det
gamla fadersväldet är likväl det böta, äfvensom det
minst kostsamma. Man har ej insett och icke velat
inse, att felet legat i det konservativa elementet, när
det var missbruken, som detta ville konservera, emedan
dess intresse var fästadt vid dem, under det att refor-
merna borde befordras, rörelse sålunda behöfdes i
Staten, men rörelscelementet var fjättradt af missbru-
kens förfäktare.
Nu föregår helt oförmodadt en revolution i tänkesåt-
ict hos Engelska folket, detta folk, hvilket man, lika-
som bibeln, kunnat citera för alt få en authoritet at nä-
stan allt, hvad man velat bevisa. Denna revolution ytt-
rar sig icke genom guillotirer, noyader och fisillader;
EE Fa 5 a a Fr
el och individer deribland. Hvem har
