En Fransk Tidning berättar följande rysliga händelse,
som kastat sorg och förskräckelse ibland fyra familjer,
i trakten af staden Mirande i Departementet Gers.
Den 30 sistl. Juh hade nigra jägare förenat sig vid
gamla Klosterkyrkan vid Berdones för att glädtigt fira
jagitidens återkomst. Vid slutet af riddagsmalhiden och
med hufvudena redan litet upprymda af vinets dunster,
märkte de, att en af de påräknade stallbröderna vid namn de
Cours icke var ibland dem; och de beslöto enhälligt att
derföre begifva sig tull honom, för att der husera efter
behag. De foro alltså af emot Chåteau-Pousan. Som de
icke hade brådt och för öfrigt icke brydde sig myc-
ket om kvilken väg de togo. redo de på vinst och
förlust midt igenom skogen vid Berdones, uppmärksam-
me på de förunderlige äfventyr och jagtbedrifter, somi
starka lögner den väldige jägaren Ferdinand Dutour
berättade dem, då de hastigt öfverraskades af förskiäck-
liga nödrop. De hade kommit till skogskanten och
riktade sig skyndsamt mot det stalle, hvarifrån ropen
kommo; och der erbjuder sig för deras ögon det rysli-
gaste skådespel, som man kan skåda: M:lle Amelic de
Rieutort söndersliten af en varginna och hennes lilla
bror uppkläattrad i ett träd, hvarest han skrek af aka
krafter.
Dutour kastar sig genast på varginnan och sänder
henne en bösskula med mynningen nira lifvet; men v-
lyckligtvis blesserar han henne endast. Rasande vänder
hon sig emot honom och gör ett förfärligt bett i hans
arm. Ferdinand Dutour har en jättestyrka. lan ta-
ger varginnan emellan sina armar och kramar henne så
väldigt, att han lyckas kasta henne, nästan döende, på
marken, der han sedan, gripande henne i strupen och
pressande henne med sina jernfingrar, snart utpinar det
obetydliga lif, som återstod.
Kampen var så hastigt slutad, att de andra jägrarre
icke hunno lemna någon hielp åt deras kamrat, som
utom blessuren i armen älven erhöll några mindre bett
och refyor. De skyndade sig derför ull Mille Riecutort,
men det var ej längre tid: dess ansigte och dess barm
voro alldeles sönderslitne . - - Det var fasonsvärdt att
skåda.
Som M:elle Rieutorts bonirg var helt nära. buro de
henne dit och skyndade tillbaka till sina hästar. sedan
de aflemnat henne i betjeningens händer. Mcn allt
deta var blot en början till den bedröfvelse, som skul-
Je sprida sig till så många. De Cours sköt sig för pan-
nan. Han hade linge älskat den olyckliga Amelie samt
var ömt älskad af henne tillbaka. Deras eitermaöl skul