En Fransk Tidning berättar följande rysliga händelse, som kastat sorg och förskräckelse ibland fyra familjer, i trakten af staden Mirande i Departementet Gers. Den 30 sistl. Juh hade nigra jägare förenat sig vid gamla Klosterkyrkan vid Berdones för att glädtigt fira jagitidens återkomst. Vid slutet af riddagsmalhiden och med hufvudena redan litet upprymda af vinets dunster, märkte de, att en af de påräknade stallbröderna vid namn de Cours icke var ibland dem; och de beslöto enhälligt att derföre begifva sig tull honom, för att der husera efter behag. De foro alltså af emot Chåteau-Pousan. Som de icke hade brådt och för öfrigt icke brydde sig mycket om kvilken väg de togo. redo de på vinst och förlust midt igenom skogen vid Berdones, uppmärksamme på de förunderlige äfventyr och jagtbedrifter, somi starka lögner den väldige jägaren Ferdinand Dutour berättade dem, då de hastigt öfverraskades af förskiäckliga nödrop. De hade kommit till skogskanten och riktade sig skyndsamt mot det stalle, hvarifrån ropen kommo; och der erbjuder sig för deras ögon det rysligaste skådespel, som man kan skåda: M:lle Amelic de Rieutort söndersliten af en varginna och hennes lilla bror uppkläattrad i ett träd, hvarest han skrek af aka krafter. Dutour kastar sig genast på varginnan och sänder henne en bösskula med mynningen nira lifvet; men vlyckligtvis blesserar han henne endast. Rasande vänder hon sig emot honom och gör ett förfärligt bett i hans arm. Ferdinand Dutour har en jättestyrka. lan tager varginnan emellan sina armar och kramar henne så väldigt, att han lyckas kasta henne, nästan döende, på marken, der han sedan, gripande henne i strupen och pressande henne med sina jernfingrar, snart utpinar det obetydliga lif, som återstod. Kampen var så hastigt slutad, att de andra jägrarre icke hunno lemna någon hielp åt deras kamrat, som utom blessuren i armen älven erhöll några mindre bett och refyor. De skyndade sig derför ull Mille Riecutort, men det var ej längre tid: dess ansigte och dess barm voro alldeles sönderslitne . Det var fasonsvärdt att skåda. Som M:elle Rieutorts bonirg var helt nära. buro de henne dit och skyndade tillbaka till sina hästar. sedan de aflemnat henne i betjeningens händer. Mcn allt deta var blot en början till den bedröfvelse, som skulJe sprida sig till så många. De Cours sköt sig för pannan. Han hade linge älskat den olyckliga Amelie samt var ömt älskad af henne tillbaka. Deras eitermaöl skul