le ske i början af September. Arma de Cours! Han kunde ej motstå sin häftiga smärta. Dutours öde blef, af allas det rysligaste. Som han led mycket af sina sår, intog han sängen så snart han återkom till staden och hade en stark feber. Följande morgonen inkommo i rummet till honom tvenne hans bästa vänner med en Läkare för att efterhöra hans belägenhet. Denne frågar huru han befinner sig. I stället att svara stirrar Ferdinand på dem. Den ene vännen vid namn Duclos gjorde honom derföre med deltagande samma fråga. Aha! utropade Ferdinand, du frågar mig huru jag mår; och i ett enda hopp står han på g sol et bredvid Duclos och riktar åt nacken på honom ett så valdsamt slag med knytnäfven, att denne nedfaller död. Ferdinand kastar sig derpå öfver honom, sargar honom med tänderna och börjar suga bloden utur honom, hvarunder han låter höra under hela tiden ett läte liknande ett svins. Aterkommen ifrån den bestörtning, hvari detta vansinniga rasei försatt dem, togo de andra flygten och ropade på hjelp. Den olyckliga vargbilne Ferdinand förföljer dem sedan han beväpnat sig med en jernstång, som han lösryckt vid kakelignen. Man kan tänka sig hvilken förskräckelse som uppstod i i staden vid asynen af tre förskräckte flyende menniskor, och en man, klädd i blotta skjortan, tjutande, svängande en jernstäng, med resta hår och i vildt raseri förföljande dem, Man lyckades slutligen, att fånga den stackars vansinniga Ferdinand medelst snaror, och han är nu intagen på Hospitalet i Auch.