försvar! och likväl har ordningen icke blifvit fullkomligt stadgad. Farorna äga ingenting, som förskräcka 03s, men nu måste vi inse nödvändigheten att handla; fem års erfarenhet har upplyst våra sinnen och styrkt våra samveten. Huru stor partiernas tilltagsenhet än må vara, huru farliga de ännu må synas, äro de likväl besegrade. De trotsa oss icke mer, men de existera ännu, och hvarje dag röjer det onda, de göra, och det onda, de hafva i sigte. De hafva i sinnena utstrött ett gift, som ännu icke är färdigt att bortdunsta. De väckta fördomarne. de upptända passionerne, en exaltation utan mål och tygel, ett oblidkeligt hat mot samfundsordningen, en envis förhoppning på omstörtningar, den bedragna fåfängans förödmjukelse, blygseln öfver att nödgas gifva vika, allt bidrager att i landets sköte bibehålla oordningens elementer. Detta tillstånd skall förlängas och förvärras, om J icke deremot använden ett skyndsamt botemedel. Om J tillåten faktionerna att fortfara i sin stolta förnekelse af det bestående, att uppenbart förklara sin tillgifvenhet för en sakernes ordning, som Frankrike förskjuter, så kunnen J vara förvissade, att det onda, hvaraf samhället lider, blir obotligt. Ordningen, som undergräfres på alla sidor, skall inuan korrt falla 1 ruiner. Man skall snart tvifla på, att en styrelse finnes i Frankrike; samhället skall öfvergifvas och afväpnas inför faktionerna. Menniskor med hetsiga sinnen skola i sitt hjerta nära alla hatfulla passioner; de skola med passion sprida passionerade läror, och skola sedan förvandla till brott brottsliga läror. Hurudan blir väl fäderneslandets framtid, om J icke förebyggen detta? och denna framtid, Mine Herrar, har den icke redan inträffat? Ar det icke sant, att styrelsen hvarje dag angripes öppet och utan återhåll? Är det icke sant, att ett parti af den störtade dynastiens anhängare, i stället för att försona det förflutna, tvärtom i dess namn reklamerar Frankrike, såsom dess tillhörighet? Är det icke sant, att ett republikanskt parti, sedan det blodat våra gator, qvarstår med vapen i hand, färdigt att förnya sina brottsliga försök? Det är icke utan smårta, Mine Herrar, som vi så utiycka oss; det kostar på oss att nödgas säga detta; men vi tala till en modig nation, som sedan femtio år kämpat emot alla partiers anläggningar. Ju mer hon kämpat, dessmer har hon förstorats. Fulla af förtroende till henne och till Eder upphöjda klokhet, Mine Herrar, frukta vi således ingenting. Vi känna det onda; vi tro oss äfven känna botemedlet. Detta botemedel ligger i den representativa styrelsens prmeper. Det är tid att återkomma till dessa principer i hela deras vidd. Genom ett oförklarligt missöde hade, under det Regeringen bemödat sig att stadna inom den konstitutionella kartans gränser, partierna hvarje dag : öfverträdt dem. i Att åberopa kartan, det är att erbjuda de fullständigaste sarantier. Kartan borde vara den gemensamina lagen; om alla partier hållit sig inom dess område, skuile vi nu icke hafva att beklaga de olyckor, som sedan fem år, nedtynga oss. Atergifvom henne då hennes rättigheter, hennes okränkbarhet, och vi skola snart intrada i en epok af lycka och stabilitet. Lagarnes ändamål är att förmå alla partier återvända inom grundlagen; paruerne ställa sig utom den politiska lagen, när de äro utom kartan. Det är en af den konstitutionella monarkiens grundprinciper, att monarken är höjd öfver all ansvarighet och alla anfall. Icke endast hans person och uppförande, utan äfven hans dynasti, är öfver all diskussion. Efter brotten i Junii 1832, i April 1834, och i Julii 1835, är det ett angrepp mot landets konstitution att sätta monarkien i fråga. Vi begära icke, att J skolen försvaga någon garanti eller inskränka någon frihet; Vi vilja ingen ting annat än kartan, intet inställande af tryckfriheten, inga tran— sitoriska stadganden, inga undantagslagar. De -entliga partierna kunna icke åberopa mer än are hufvudsakliga garantier: den personliga friheten, tryckfriheten och de konstitutionella rättigheterna. Den personliga friheten skall förblifva sådan hon är; hvad tryckfriheten angr, så vilja vi hafva henne öppen och fullständig, men äfven konstitutionell. Vi vilja icke sätta gränser för diskussionen öfver styrelsens handlingar; men i anseende till Konungen, dess dynasti och den konstitutionella monarkien, bör pressen icke äga större rättigheter än denna tribun. På detta rum äro konungen, dynastien och den konstitutionella Monarkien ställda under skyddet af Er aktning; utom detsamma böra de stå under skyddet af stränga straff. Så Jänge Konungens förtroende bibehåller oss på Ar an Klesas oc) lände Vi äga Adam cola vi veta resnpek