gon annan åtgärd vidtaga. Doktor WNibelius talade 1 samma syfte som Prosten Hallström. Prof. Agardh syftade till samma mål som Dompr. Heursin eller att tillinteigöra möjligheten af frågan om indragningsmaktens afgörande vid nästa riksdag på det sättet att ståndet, anseende detia betänkande vara ett preliminärbetänkande, måtte afslå detsamma på alldeles lika sätt som det skett med betäntandet om landtdagar. På detta sätt skulle KonstitutionsUtskottet vara oförbiodrad:, att vid denna riksdag till Stinderna inkomma med något annat förslag i anledning af de flere motioner i ämnet, som hvila på Utskottets bord. Frågan hade fästat den allmänna uppmärksamheten, och mas borde icke lemra den utan sllt slags tillgörande. (Resultatet blefve dock naturligtvis detsamma då man skulle försätta frågan i samma skick som om den alcrig hade varit hos stånden, i stället att begagna den tydliga utväg som finnes att stånden sjelfva låta sitt alldeles likadana beslut om indragningsmaktens upphörande hvila till nästa riksdag, utan att begära något biträde dervid af Koastitutions-Utskottet, hvars medverkan j sjelfva verket ej erfordras, då ingen olikhet i s:åndens gemensamma tankar är att sammanjemka.) Biskop ar WINGÅRD avmärkte den olikheten mellan detta betänkande och det om landtdagarne att detta betänkande innehåller förslag till ändring af en bestämd grundlags f; men det om landtdagarne åter om ett tillägg till grundlagen, således om något som deri icke fö:ut funnits. På den grund kunna dessa betänkanden icke lika bshandlas. Efter någon tvist om huruvida uttrycken i beslutet skulle innehålla att ståndet, som fann sig af formeraa förhindradt att vidtaga någon anvan åtgärd, lät bero vid Utskottets betänkande, eller med tillägget, som kommer att hvila till grundlagsenlig bebandling vid nästa riksdag, stadnade man i sammanjemkande af dessa begge olika åsigter derigenom, att ordet som kommer utbytes mot ordet att?. j Vid föredragning af Banko-Utskottets betänkande angående sedelutgifningen från Banken (se Det nya Aftonbladet N:o 22) yttrade Prosten ÅSTRAND det han ansåg Utskottets beslut, att utgifva sedlar lydande på kuranmt mynt, ehvad Kongl. Maj:t bifaller dea af ständerna föreslagna myntenheten elier icke, vara ett intrårg uti den andra Statsmaktens prerogativer; ty ehuru Ständerne eniigt 72 f. Regeringsformen äga att utgifva sedlar, som för mynt gälla skola, må de deck icke ställa dem på något sådant mynt, som af den andra Statsmakten icke blifvit erkändt, eller icke utgifva myuatrepresentativer, som med blotta myntrepresentativer skulle inlösas. Sedlarna som utgifvas, måste lyda å något motsvarande af det hårda myntet. Talaren yrkade återremiss, med ett af Ståndet, till Utskottets efterrättelse ländande, uttryckt alternativ, i den händelse K. M. ej bifaller den föreslagna myntenheten. Prosten Hallström,som delade samrsa åsigt, tillade att, i sedlarres text borde alltid utsättas buru mycket silfver man skulle erhilla för sedeln, och att föröfrigt på lämpliga ställen utsäties det motsvarande värdet i Bascko och kurant, hvilket främmande och nya ord talaren dock keldre sig utbytt mot den vanligare och mer kända Riksgäldsräkninger. Domprosten Heurlin uttryckte samma åsigt, äfvensom Pr. Åstrand, tilläggande att sealarne borde ifrån och med den minsta Rdr sedeln eller 3 Rdr i silfver, 32 sk. banko och 1 Rdr Bes aldrig lyda å sk. i silfrer, utan å aliqvoter sf Rdr i silfver. Prof. Agardh znsåg Utskottet ej hafsa att göra med myntenhetens bestärmande, blott att tillse det sedlarna blifva så beqväma som möjligt; ty det blir för bvilaen Autoritet som hellst fåfångt att bestämma räkneenhelen enskilda emellan: och ingin Bank i verld:n ger ut seclar ställda på kurant, utan i banko. Betänkandet återremitterades. Lag-Utskottet har uti ett nyligen till Stånden