Vi skola med första meddela Preste Ståndets dis-
kuss on ;j lånefrågan; men det uppseende, som Hr
Prosten Astrands reservation vunnit, ger oss anl!ed-
ning att här meddela densamma på förhand:
Frånvarande då beslutet fattades i den famösa Länefrå-
gan, får jag förklara, att jag på det högsta :eserverar mig
mut detta beslut och dess följder. Icke för att tala på Stån-
dets beslut, utan för att rä!tfärdiga min re ervation, får jag
tillkännagifva, att jag under min bortovaro härifrån, och
synnerligast vid den af folk fråu många landsorter talrikt
besökta Henriksmessomarknpaden i Örebro, haft nog tillfälle
att höra den harm, hvarmed man allmänneligen fördömmer
Lånvesystemet, i hvad form det ock må framställas, och det-
ta är icke af en löslig epinion för dagen, utan af en djupt
rotfästad öfvertygelse; ty man har haft nog tid att sedan sista
Riksdag betrakta saken på alla sidor. Då Kongl. Majt i
nåder afgifvit en proposition i frågan, för att insemta Na-
tionens OÖmbuds tanke, anser man största olyckan ligga deri,
att Representationen, som förut vid Riksdagen flera gånger
enhälligt i alla Stånd uttalat sitt ogillande af Lånesyste-
met, pu genom bifall till detsamma bedrager Kongl. Maj:t
om Nationens tänkesätt i frågan, och såmedelst, under
det den förnedrar sig sjelf genom vankelmod i sina
beslut, medverkar att minska folkets förtroende och
kärlek till sin regering. Jag älskar för högt min Konung
och mitt Fäderncesland, för att vilja finnas ha deltagit iåt-
gärder som hafva sådane följder. Det är dessutom tydligt,
att om Högvördiga Ståndets beslut blifver Eiksens: Ständers,
skall, med våra MRiksdagsformers långsamhet, uppgörandet
af det reglementariska i en alldeles ny sak, ännu till flera
månader, ja måhända ett halft år förlänga denna odrägliga
Riksdag. Jag förmodar att detta icke bufvit vid sakens af-
görande noga öfvertänkt. Jag har, under min hemmavaro,
af mina kommittenter blifvit tillspord om Riksdagens längd
med så skarpa uttryck af deras missnöje, som om jag just
hade skulden för denna långvarighet. ehuru de väl kände
min oskuld härutinnan. Jsg hemtar deraf den förmodan att
de, som, ehuru ouppsåtligt, bidraga till Riksdagens förlän-
gande, ingalunda kunna vänta sig vid hemkomsten bättre
välkomsthelsningar, än dem jag erfarit.