Vi skola med första meddela Preste Ståndets diskuss on ;j lånefrågan; men det uppseende, som Hr Prosten Astrands reservation vunnit, ger oss anl!edning att här meddela densamma på förhand: Frånvarande då beslutet fattades i den famösa Länefrågan, får jag förklara, att jag på det högsta :eserverar mig mut detta beslut och dess följder. Icke för att tala på Ståndets beslut, utan för att rä!tfärdiga min re ervation, får jag tillkännagifva, att jag under min bortovaro härifrån, och synnerligast vid den af folk fråu många landsorter talrikt besökta Henriksmessomarknpaden i Örebro, haft nog tillfälle att höra den harm, hvarmed man allmänneligen fördömmer Lånvesystemet, i hvad form det ock må framställas, och detta är icke af en löslig epinion för dagen, utan af en djupt rotfästad öfvertygelse; ty man har haft nog tid att sedan sista Riksdag betrakta saken på alla sidor. Då Kongl. Majt i nåder afgifvit en proposition i frågan, för att insemta Nationens OÖmbuds tanke, anser man största olyckan ligga deri, att Representationen, som förut vid Riksdagen flera gånger enhälligt i alla Stånd uttalat sitt ogillande af Lånesystemet, pu genom bifall till detsamma bedrager Kongl. Maj:t om Nationens tänkesätt i frågan, och såmedelst, under det den förnedrar sig sjelf genom vankelmod i sina beslut, medverkar att minska folkets förtroende och kärlek till sin regering. Jag älskar för högt min Konung och mitt Fäderncesland, för att vilja finnas ha deltagit iåtgärder som hafva sådane följder. Det är dessutom tydligt, att om Högvördiga Ståndets beslut blifver Eiksens: Ständers, skall, med våra MRiksdagsformers långsamhet, uppgörandet af det reglementariska i en alldeles ny sak, ännu till flera månader, ja måhända ett halft år förlänga denna odrägliga Riksdag. Jag förmodar att detta icke bufvit vid sakens afgörande noga öfvertänkt. Jag har, under min hemmavaro, af mina kommittenter blifvit tillspord om Riksdagens längd med så skarpa uttryck af deras missnöje, som om jag just hade skulden för denna långvarighet. ehuru de väl kände min oskuld härutinnan. Jsg hemtar deraf den förmodan att de, som, ehuru ouppsåtligt, bidraga till Riksdagens förlängande, ingalunda kunna vänta sig vid hemkomsten bättre välkomsthelsningar, än dem jag erfarit.