garne sleto sitt fängsel och bagyate med kuggar
och sienar en ringdans, så att det srvindlade i Hr
Pärsss trähufvud; han förmådde ej mer formera
en nog redig tanke, för att släppa, utan slipade
sig oupphörligt mot hjulen. Inom ett ögonblick
stod han mod alla sisa underhafvande i full. låga3
och på släckning var icke att tänka. Aidraminst
förmadde Hr Parss täska dersa, ja ban ville icke
ens. Det var i bars Ögon ett brott, att vingarne
båtvo vika för Sörmen; de hade nättre boct bir.
sta än våga alt röra sig utan hans uttryckliga
tillstånd. Det medfrdda bhögmedet rådde he.nom
att hilla i och gaissla med tänderna, bäldre än att
gifva efter ett ögonblick, meden stormen stick för-
bi. Han förbanvade de upproriske — och brann
upp med dem. i N:o 777-
—— Ä!
u—— .—Å— — -...z Xz2— — AA