jag för min del trodde och sade vid alla tillfällen , att Landsböfding Klinteberg påräknade medhåll och beskydd af en hög, men despotisk Embetsman, som jag icke vill nämva, och om hvars fosterländska tänkesält jag ännu icke arser det vara tid att yttra mig. När Philaletes ville taga sanningen i försvar, borde det gällt någon annan än Klintebe;g; och om man vill yrka den satsen, att om de döda bör man icke yttra sig utan fördelaktigt, så torde Hr Philaletes bedöma, att denna grannlagenhet gäller blott enskilta personer, men icke historiens män; det är nog, att desse fått göra så illa de ville, medan de lefde ; och det synes vara för mycket, att man skolat både lida och t:za, äfven efter sådane herrars död, för hwvilka ingenting, utom makten, var heligt. Skulle Hr Philaletes kunna ana, hvad det betyder att vara en Hercules i hvila; så beder jag att få vara Dess ödmjukaste Tjenare. Men skulle han icke finna det rådligast, att ej vidare angripa mig, så förklarar jag, att jag har månrga bevis under min disposition , som hvarken lända framl. Landshöfding Klinteberg eller hans medhållare till heder. Qvistofta den 30 Januari 1935. D. Munck af Rosenschöld.