DHSlallig, FRV MER MT MIS we RAF MAME BEA HA MI 2 Pe RR MM Re skymfarde, betraktelse öfver den uppvuxna generationens lyrne, för det jag låtit mig uvdfalla följande yttrande om framl. Landshöfding Klinteberg: Efter denne rättvise mans död blef konkurs, men efter min blir ingen. De, som kände Landshöfding Klintebergs juridiska halt, torde tilläfventyrs mena, att tillvitelsen angick det omdömet öfver mannen, att jag kallat honom Rättvis. Men tillvitelsen an gick likväl frågan, huruvida efter Landshöfdivg Klinteberg blef konkurs eller ej. Det är väl sant, att, enligt i Ma!lmöbladen meddelad underrättelse kort efter den aflidnes frånfälle, uppgingo boets skulder till Sjutton Tusende Rdr B:co, efter rundt tal, men de högt beräknade tillgångarna kunde icke uppnå lika stor summa; men orsaken, hvarföre ingen konkurs kom att öga rum, var den lyckliga omständigheten, att embetet stod obesatt tills skulden af inkomsterna blef betalt, då alltså det sällsynta fall intväffsde, som jag ej vid uppsatsens nedskrifvande erindrade mig, att, ehuru Boet var i konkurstillstånd vid framl. Landshöfding Klintebergs död, blef deck ingen konkurs efter honom, emedan Staten betalte hans skulder genom användandet af embetets löneinkomster, på samma tid, som ackorder vid Landstaten blifvit genom Kongl. Författning förbjudna. Emedlertid anser jag mig böra redigera mitt yttrande till följe af den skedda tillrättavisningen på annat sätt, under hopp, att om Herr Philaletes och hans medbröder skulle i något mål misstaga sig, en lika stor beredvillighet att rätta sina misstag måtte förspörjas. Jag redigerar alltså mitt yttrande på följande sätt: Efter denna rättvise mans död blef konkurs, eller rättare och egentligare sagt, var boet i konkurstillstånd; men efter min blir ingen. Men som Kongl. Götha Hofrätt ofta upphäfde Klintebergs våldsamma utmätningsoch bysättningsåtgärder, på en tid, då han sjelf var konkursmässig och bysättningsgild, vågar jag hemställa till Herr Philaletes Domstol, huruvida jag icke framför ordet Rättvis kunde få lof att sätta ett stort och med Klintebergska vapnet illumineradt 0. Det var icke utan orsak, som Mannen år 1827, i två rycktbara skalders . närvaro, erbjöd mig förlikning på vilkor, som icke ökade min aktning för en man, hvilken hade rättvisans vigtskål i sin hand. Om jag eljest hade velat fullständigt redigera mitt yttrande, hade jag bort, såsom en sträng Philaletes, göra det med följande ordalag: Ehuru framl. Presidenten Klinteberg hade uppburit ganska stora löneinkomster, först såsom Häradshöfding i en stor domsaga , men sedan såsom Landshöfding öfver ett indrägtigt län , och tillika hade den lyckan att icke genom kaution förlora på sina bröder, hvilka voro behållnare och efter min öfvertygelse hederligare än han ; så var likväl boet vid hans död i konkurstillstånd till den grad, att skulderne uppgingo till Sjutton Tusende R:dr Banko, utan någon tillgång i fastighet. Men ehuru jag förlorat betydliga summor på en afliden bror, och ehuru Landshöfding Klinteberg egenhändigt mot mig utfärdade så orättvisa utslag, att Kongl. Göta Hofrätt desamma flera gånger upphäfde, för att skydda egendomsrätten och den personliga säkerheten 3 så blir i trots af de olyckor och förluster denne man mig tillskyndat, ingen konkurs efter mig, med mindre det våld, som Klinteberg mot mig begynte, skulle fortsättas efter min död. Skulle Hr Philaletes finna mera behag i denna mera fullständiga redaktion af samma åsigt; så välan! — här är den, jemte anbudet af en pris snus, i fall nemligen gulddossan skulle vara förut bekommen. Förlåt, att jag efter Grefve Robert Rosen tagit hans infall i besittning, såsom danaarf, eller ock genom prima occupatio, i fall det icke varit så antändligt som krutet, så att det ej kunnat brukas mer än en gång. Men snarare torde infallet kunna liknas vid en skogseld , som far hastigt omkring, och gör sig vida bekiand. Jag kan ej underlåta att tillägga, att ehuru Tit. Klinteberg stod i ganska vänskapligt förhållande till H. Ex. Grefve Mathias Rosenblad, och ehuru hög bemälte Exellens är min morbror , och varit tvenne mina syskons förmyndare, så förföljde likväl Landshöfding HKlinteberg både undertecknad och min bror Häradshöfding Johan Rosenschöld , samt min bror Landtbrukaren Nils Elof Rosenschöld med en stränghet, som skulle varit berömlig , derest icke Kgl. Göta Hofrätt pröfvat den så egenmäktig och orättvis, att Landshöfding Klinteberg en gång erhöll! föreställningar i ett utslag , som min bror Ha