DHSlallig, FRV MER MT MIS we RAF MAME BEA HA MI 2 Pe RR MM Re
skymfarde, betraktelse öfver den uppvuxna gene-
rationens lyrne, för det jag låtit mig uvdfalla föl-
jande yttrande om framl. Landshöfding Klinteberg:
Efter denne rättvise mans död blef konkurs, men
efter min blir ingen. De, som kände Landshöfding
Klintebergs juridiska halt, torde tilläfventyrs mena,
att tillvitelsen angick det omdömet öfver mannen,
att jag kallat honom Rättvis. Men tillvitelsen an
gick likväl frågan, huruvida efter Landshöfdivg
Klinteberg blef konkurs eller ej. Det är väl sant,
att, enligt i Ma!lmöbladen meddelad underrättelse
kort efter den aflidnes frånfälle, uppgingo boets
skulder till Sjutton Tusende Rdr B:co, efter rundt
tal, men de högt beräknade tillgångarna kunde icke
uppnå lika stor summa; men orsaken, hvarföre in-
gen konkurs kom att öga rum, var den lyckliga
omständigheten, att embetet stod obesatt tills skul-
den af inkomsterna blef betalt, då alltså det säll-
synta fall intväffsde, som jag ej vid uppsatsens ned-
skrifvande erindrade mig, att, ehuru Boet var i
konkurstillstånd vid framl. Landshöfding Klinte-
bergs död, blef deck ingen konkurs efter honom,
emedan Staten betalte hans skulder genom använ-
dandet af embetets löneinkomster, på samma tid,
som ackorder vid Landstaten blifvit genom Kongl.
Författning förbjudna. Emedlertid anser jag mig
böra redigera mitt yttrande till följe af den skedda
tillrättavisningen på annat sätt, under hopp, att om
Herr Philaletes och hans medbröder skulle i något
mål misstaga sig, en lika stor beredvillighet att
rätta sina misstag måtte förspörjas. Jag redigerar
alltså mitt yttrande på följande sätt:
Efter denna rättvise mans död blef konkurs, el-
ler rättare och egentligare sagt, var boet i konkurs-
tillstånd; men efter min blir ingen.
Men som Kongl. Götha Hofrätt ofta upphäfde
Klintebergs våldsamma utmätnings- och bysättnings-
åtgärder, på en tid, då han sjelf var konkursmässig
och bysättningsgild, vågar jag hemställa till Herr
Philaletes Domstol, huruvida jag icke framför ordet
Rättvis kunde få lof att sätta ett stort och med
Klintebergska vapnet illumineradt 0. Det var icke
utan orsak, som Mannen år 1827, i två rycktbara
skalders . närvaro, erbjöd mig förlikning på vilkor,
som icke ökade min aktning för en man, hvilken
hade rättvisans vigtskål i sin hand.
Om jag eljest hade velat fullständigt redigera mitt yt-
trande, hade jag bort, såsom en sträng Philaletes, göra
det med följande ordalag: Ehuru framl. Presidenten
Klinteberg hade uppburit ganska stora löneinkom-
ster, först såsom Häradshöfding i en stor domsaga ,
men sedan såsom Landshöfding öfver ett indrägtigt
län , och tillika hade den lyckan att icke genom
kaution förlora på sina bröder, hvilka voro be-
hållnare och efter min öfvertygelse hederligare än
han ; så var likväl boet vid hans död i konkurs-
tillstånd till den grad, att skulderne uppgingo till
Sjutton Tusende R:dr Banko, utan någon tillgång
i fastighet. Men ehuru jag förlorat betydliga sum-
mor på en afliden bror, och ehuru Landshöfding
Klinteberg egenhändigt mot mig utfärdade så orätt-
visa utslag, att Kongl. Göta Hofrätt desamma flera
gånger upphäfde, för att skydda egendomsrätten
och den personliga säkerheten 3 så blir i trots af
de olyckor och förluster denne man mig tillskyn-
dat, ingen konkurs efter mig, med mindre det våld,
som Klinteberg mot mig begynte, skulle fortsättas
efter min död.
Skulle Hr Philaletes finna mera behag i denna
mera fullständiga redaktion af samma åsigt; så
välan! — här är den, jemte anbudet af en pris
snus, i fall nemligen gulddossan skulle vara förut
bekommen. Förlåt, att jag efter Grefve Robert
Rosen tagit hans infall i besittning, såsom dana-
arf, eller ock genom prima occupatio, i fall det
icke varit så antändligt som krutet, så att det ej
kunnat brukas mer än en gång. Men snarare tor-
de infallet kunna liknas vid en skogseld , som far
hastigt omkring, och gör sig vida bekiand.
Jag kan ej underlåta att tillägga, att ehuru Tit.
Klinteberg stod i ganska vänskapligt förhållande till
H. Ex. Grefve Mathias Rosenblad, och ehuru hög -
bemälte Exellens är min morbror , och varit tvenne
mina syskons förmyndare, så förföljde likväl Lands-
höfding HKlinteberg både undertecknad och min
bror Häradshöfding Johan Rosenschöld , samt min
bror Landtbrukaren Nils Elof Rosenschöld med en
stränghet, som skulle varit berömlig , derest icke
Kgl. Göta Hofrätt pröfvat den så egenmäktig och
orättvis, att Landshöfding Klinteberg en gång er-
höll! föreställningar i ett utslag , som min bror Ha-
