kunna yttras, att, oaktadt all den synbara teoreti-
ska utbildning, som Krigsvetenskapen vanligen an-
tager under freden, visa ofta krigens första till-
dragelser, huru det praktiska derunder lidit; och
merendels blifver då återgång till bepröfvade bruk
i vanliga afseenden lika nödvändig, som fortgången
på de nya satsernas bana. Intet under alltså, att
äfven hos oss man strider om i stort oförsökta för-
svars- eller anfallsanstalter och deras nytta.
Våra stränga vedersakare hafva tydligen visat,
att de, på särt vi en gång yttrat: icke ännu äro
mäktige, att tinka sig nya saker under nya former.
De beräkna antingen den nya uppfinningens kraf-
ier efter den gamla wmaschicen, och säga: det är
overkställbart, det kostar mer, det fordrar mer
folk c.; eller ock bedömma de den nya maschi-
nen blott efter de gamla krafterna, och säga: der-
med ut:ättas ingenting o. s. v. En artillerist t. ex.
fördömmer vår tanka om möjligheten af en stor
förändring 1 detta vapnet på samma gång han helt
fromi frågar: om vi mena att den skulle ske ge-
nom ångkraften. Eau kavallerist förklarar oss all-
deles otunnige i hans vapen, under det han sjeif,
märkvärdigt rog, ifiågasätter, att enskilta fäår-
digheten (utan tvifvel alltid nödig och nyt-
tis) är al siörre vigt, än massornas verkiliga, om
vi så må kalla det, organiserade kraft. Oss undrar
huru något land i verlden skulle förmå bålla sitt
för kriget behöfliga kavalleri under freden, i rid-
husen och fäktsalarne? Om svaret lärer icke nå-
gon tveka, som sett ett krig; men val möjligtvis en
avcnu blott i freden uppammad teoretikus. En in-
fanterist utropar, att tanken på dels ständig stam
och blott en månads föregående tredsöfning för in-
fanteriet, vore riksförstörande! Han glömmer sjelf
bort, bvad den sannolikt alltid möjliga öfningen in-
ran utmarschen mot fienden och mer än allt an-
nat, sjelfva denna marschen erbjuder i praktisk öf-
ring; eller ock vet han icke af erfarenheten, att
Sverge ännu aldrig ägt lyckan af en så tillräcklig
förberedande krigsöfning som den vi förordat och
ansett möjlig; ty, 1813 års krig, utfördes väsentli-
gen blott af gamla stammen, med en ringa ökning
af beväring; en stor del deraf hade gjort 1808 och
9 årens krig, och en ringare äfven Pommerska fält-
tåget 1805 — 7. Likaså göra Hrr fortifikationister
sina bäålverk stormfria genom deras höjd, när vi e-
gentligen talat om ett förslag, enligt hvilket de
skulle läggas så, att ingen fiende brydde sig om
att storma dem; och om vi erinrade om den döda
vinkelns svårigheter vänte vi oss, att få till svar:
att ingen fiende kan komma under denna. Detta
och mera, som läsaren nog sjelf lärer anmärkt, be-
visar, ait all vidare strid med dessa motståndare
är utan nytta för det allmänna; och den börjades
af oss endast från denna synpunkt.
Vi skulle väl vara benägne, att vid detta förhål-
lande uppgöra förslag till fredsvilkor med dem; men
som vi befinna ossi nära nog samma belägenhet som for -
dom då erfarenheten af striderna med de muskovi-
ter ådagalade, att det var bättre sluta mångåriga
stillestånd, än freder, som aldrig blefvo af fienderna
respekterade, hafva vi öfvergifvit denna tanka, och
tro oss blott hafva af nöden, att ådagalägga att vi
ej vållat den strid, som isynnerhet Minerva genom,
s:tt ynkliga apspel af den gamla, tappra och ärlige
Pallas röll, sökt gifva utseende af, att föras lika o-
betänkt som oädelt. Det torde således vara nog om vi
inskränka oss till en kort förklaring: att stridsuppma-
ningen i Minerva sistl. Onsdag, endast förtjenar vårt
förakt; ty, vihafva aldrig klandrat, att man minskat
värfvade armdcen, men väl att man ökat det värf-
vade Artilleriet utöfver 1816 års plan, utan att
Organisera tjenstgöringen i Malmö, så att icke In-
delta Armden behöfde der garnizonerna; och vi öf-
verlemna tryggt åt allmäaheten, att bedömma, om
vårt oskyldiga skämt ang. fästnings-inrättningars
stöttande med sparrar, kan i det ringaste afseende
anses rörande för någon, eller om det är jemförligt
med de infamier, som Minerva tillåter sig i sina ut-
tryck mot enskilte medborgare.
Enligt från Norrköping ankommen underrättelse