Nat onal-ekonomi. Utskottet tvekar t, ex. att realisationen ytterligare betryggas i samma mån mera silfver i Banken insättes, såvida sedelstocken derjemte skall ökas, och Utskottet vill ådagalägga, med utvekling af jemvigtsprincipen emellan myntmassa cch varumängd, det den genom en möjlig låne-operation inbringade nya silfverqvantiteten ej ailena sannolikligen skule hastigt åter utgå, utan ock möjligtvis föranleda till hela silfver-fondens uttömmande: se det kallar man anslå de känslosträngar på hvars vibration för dagen man ej misstager sig! — De som icke äro redan slagne till jorden af beundran för den djupsinniga staisklokheten eller af panisk förskräckelse för den rysliga, tillämnade bankroaten, behagade dock titta litet närmare på argumentationen. Men torde då först böra erivra, attfrågan icke är om Bankens behofver genom silfverlån ytterligare nu betryggas. Derom kan man hysa olika meningar, utav blott: 1:0 om silfverfondens ökning, under proportionell ökning af sedelmassan, är i afseende på Realisationens betryggande ogagnelig och 2:o om silfrets återut-. vandring deraf blir en sannolik följd ända derhän, att den redan varande fonden möjligen derigenom uttömmes? I afseende på den första satsen, som Utskotten låtit qvarstå i sitt slutresonoement, hade det bort låta öfvertyga sig af den på första och andra sidan af betänkandet upprepade anmärkning af en Ståndets ledamot, att neml. resultatet blefve genom insättning af 2 mill. silfver och uttagning af motsvarande sedlar, en till Bankens fördel förändrad proportion, som jag vill uttrycka sålunda: från 17 mill. Banko i silfver och 34 mill. sedlar — till 22 1-3 mill. silfver och 39 1-3 i sedlar. — För min del ber jag få nämna, att jag påstår det Bankens soliditet ej allena skulle blifvit relatift solidare, på sätt den anmärkande Stånds-ledamoten påstått och Utskottet förnekat, utau ock absolut solidare. Detta påstående hvilar på en vigtig sats i Bank-vetenskapen, som jag längesedan funnit hafva blifvit ofullständigt utredd, efter jag icke kan förmoda den vara förbisedd af dem, som lagt en grundval för opinionerne sistl. år på sommarsidan, när, i Banko Utskottets betänkanden Nris 6 16. Riksens Ständer uppmanades att fastställa ett vist siffer-förhållande emellan silfver och sedelstock, att framgent bibehållas, äfven om den metalliska kassan komme att efterhand förstärkas. Har man då menat: att ett visst förhållande borde iagtagas emellan total beloppen; eller emellan den genom efterhand inkommande förstärkning inkomna nya silfverfond jemförd med derföre 3jord sedelemission? I förra fallet har StatsUtskottet på sitt samvete att hafva uppstält en missledande kalkyl, efter hvilken, fullföljd i stort, skulle följa: att om t. ex. 17 mill. Banko nytt silfver insattes, skulle endast 17 mill. ny sedel! emission deraf kunna ske, hvarigenom det förbållandet af 1 till 2 skulle förändras från 2 till 3. — I sednare fallet har Utskottet orätt då det icke medgifvet den absoluta fördel Banken i soliditet vinner genom hvarje förstärkning. Det har då förbisett att i den mån metalliska fonden ökes och blir svårare att uttöma genom enskildes vexlingsanspråk, i samma mån kan sedelstocken ökas 1 en progressiv proportion så att t. ex. om en bank med 17 mill:s fond kan betäcka 34 mill. sedlar, så kan er Bank med 22 1-3 mill. fond betäcka ej alleha 44 2-3 utan vida mera, ceteris paribus; att med ett ard, en banks växlingskassa är uågonting helt annat än dess förmögenhet i öfrigt, så att kassan är endast då tillräcklig, när den icke kan blifva tom, äfvensom öfverflödig, när den blir större än krediten fordrar. Detta vare i förbigående sagdi åt dem, som nitälska för små privatbankter och bestämda kassa-föreskrifter. Men Stats-Utskottet torde egentligen hafva uppstält sin sats om proportionen ewellan silfver och sedelstock såsom en inledning till det egentliga kardinal-argumentet om jemnvigts-principen emellan mynt och varor och dess sannolika inverkan? Välan, vi skola undersöka detta sednare ämne. Teorien om en bentgenhet till jemnvigt emellan mynt och varumängd är sann och jag har sjelf åberopat den i fråga om nödvändigheten att Öfverlemna åt Regeringen en pröfnings-rätt när bildandet af för många enskildta banker kunde otillbörligt öka cirkulationen; men jag väntade mig i sanring icke att få se den så snart tillämpad, så jemmerligt missbrukad. J ett land, der industrien redan står på en ståndDnunkt ts. att natAnRen mk hunlaR An a