STATSTIDNINGEN ocz FONDSYSTEMERNE. Stats-Tidningen har i tvenne numror under förra veckan ionehållit ett försvar för införande af ett Fondsystem i Sverge, Detta försvar är i sanning ieke utan ett slags anspråk på värde, ty det innehåller ett fintligt försök, att afskrämma från allt anfall. Man är nemligen alldeles utan all hjelp af vanlig räknekonst, all vanlig slutkonst och all vanlig statskonst, om man låter sin motståndare inleda sig på det stridsfält han valt och som, i ordeis yttersta mening, är inbillningens luftiga rymder. Fondsystemets anhängare hafva blifvit missförstådda och deras läror origtigt bedömde såsom riksförderflig:; alla sanningar utveckla sig i strid mot dagens opinioner, derför skall det nu fördömda systemet om ett decennium vara enda villkoret för fäderneslandets förkofran. Preussen, Frankrike, Danmark, Norge hafva tillgripit fondsystemet under freden, efter krig, för att läka djupa sår. — Kan väl det, som botar landets olyckor, sjelf vara en olycsa för landet? Evgland fann i statslån en tillväcklig tillgång, att utan u!mattning uthärda det kostsammas!e krig, som änvu blifvit fördt. — Kan väl det, som lemnar tillgångar till kriget, icke äfven lemna tiligångar under freden? Hvarför skulle fondsystemet endast vara overksamt i Sverge? Är Sverge fattigt och stillastående, så är det ju hvad dessa stater voro! Om dessa stater gjort som vi: klagat, söndrat sig och grälat, hade de aldrig blifvit lyftade ur den gyttja hvaruti vi visserligen finna det obeqrämt att dzäljas, men hvarutur vi egensinnigt icke vilja hjelpa oss med samma medel, som de. Sådane äro de skäl, som föranledt författaren i Stats-Tidningen, att söka visa huru fondsystemets anhängare lärt något af Europa, af sin tid, af civilisationen; att de ej blott fästat sig vid erfarenheten, ej låtit dåra sig af utseendet, och att de inse samt kunna klart och bestämdt förklara, huru fondsystemet nödvändigt måste verka de ofvannämde resultaterna och måste åstadkomma dem i hvilket land som helst. Innan vi följa författaren vidare, vilja vi blott genom en korrt anmärkning lemna honom tillfälle, att ytterligare stadga sitt anspråk på sakkunskap i ämnet, genem besvarandet af följande frågor: a) Kan det icke vara, ej till följd af, utan itrots af statsskulden, som Preussen, Frankrike, Danmark Norrge och sjelfva England utvecklat sig till deras så kallade välstånd? b) Är det så alldeles gifvet, att dessa länders under statsskuldens fortfarande tillvaro synbara välstånd, verkligen är så bevrisansvärdt, att det icke kunde vara mer tryggadt och ändock mer utbredti? c) Hvarföre hafva då Österrike, Spanien, Portugal, ja, sjelfva Ryssland, som äfven gjort statslån, icke blifvit i samma mån rika och lyckliga genom desamma? d) Hvarföre hafva de enfaldigt regerade Nordamerikanska staterna afbetalt sin lycksaliggörande statsskuld?