STATSTIDNINGEN ocz FONDSYSTE-
MERNE.
Stats-Tidningen har i tvenne numror under för-
ra veckan ionehållit ett försvar för införande af
ett Fondsystem i Sverge, Detta försvar är i san-
ning ieke utan ett slags anspråk på värde, ty det
innehåller ett fintligt försök, att afskrämma från allt
anfall. Man är nemligen alldeles utan all hjelp af
vanlig räknekonst, all vanlig slutkonst och all van-
lig statskonst, om man låter sin motståndare inle-
da sig på det stridsfält han valt och som, i ordeis
yttersta mening, är inbillningens luftiga rymder.
Fondsystemets anhängare hafva blifvit missför-
stådda och deras läror origtigt bedömde såsom riks-
förderflig:; alla sanningar utveckla sig i strid mot
dagens opinioner, derför skall det nu fördömda sy-
stemet om ett decennium vara enda villkoret för
fäderneslandets förkofran.
Preussen, Frankrike, Danmark, Norge hafva
tillgripit fondsystemet under freden, efter krig, för
att läka djupa sår. — Kan väl det, som botar lan-
dets olyckor, sjelf vara en olycsa för landet?
Evgland fann i statslån en tillväcklig tillgång,
att utan u!mattning uthärda det kostsammas!e krig,
som änvu blifvit fördt. — Kan väl det, som lem-
nar tillgångar till kriget, icke äfven lemna tiligån-
gar under freden?
Hvarför skulle fondsystemet endast vara overk-
samt i Sverge?
Är Sverge fattigt och stillastående, så är det ju
hvad dessa stater voro! Om dessa stater gjort som
vi: klagat, söndrat sig och grälat, hade de aldrig
blifvit lyftade ur den gyttja hvaruti vi visserligen
finna det obeqrämt att dzäljas, men hvarutur vi e-
gensinnigt icke vilja hjelpa oss med samma medel,
som de.
Sådane äro de skäl, som föranledt författaren i
Stats-Tidningen, att söka visa huru fondsystemets
anhängare lärt något af Europa, af sin tid, af civi-
lisationen; att de ej blott fästat sig vid erfarenhe-
ten, ej låtit dåra sig af utseendet, och att de inse
samt kunna klart och bestämdt förklara, huru fond-
systemet nödvändigt måste verka de ofvannämde
resultaterna och måste åstadkomma dem i hvilket
land som helst.
Innan vi följa författaren vidare, vilja vi blott
genom en korrt anmärkning lemna honom tillfälle,
att ytterligare stadga sitt anspråk på sakkunskap i
ämnet, genem besvarandet af följande frågor:
a) Kan det icke vara, ej till följd af, utan itrots
af statsskulden, som Preussen, Frankrike, Danmark
Norrge och sjelfva England utvecklat sig till deras
så kallade välstånd?
b) Är det så alldeles gifvet, att dessa länders un-
der statsskuldens fortfarande tillvaro synbara väl-
stånd, verkligen är så bevrisansvärdt, att det icke
kunde vara mer tryggadt och ändock mer utbredti?
c) Hvarföre hafva då Österrike, Spanien, Portu-
gal, ja, sjelfva Ryssland, som äfven gjort statslån,
icke blifvit i samma mån rika och lyckliga genom
desamma?
d) Hvarföre hafva de enfaldigt regerade Norda-
merikanska staterna afbetalt sin lycksaliggörande
statsskuld?
