nr tre nn
Hvad åter hufvudsaten beträffar, så kan jag icke
annat än uttrycka min synnerliga tillfredsställelse
deröfver, att Stas-Utskoitet, som vid hvarje Riks-
dag har detledsamma uppdrag att hos Rikets Stän-
der anmäla frågor om ökade anslag, änd eligen fun-
nit tillfälle att framlägga ett förslag, genom hvars
antagande icke allenast Svenska handeln och sjöfar-
ten vinna en ganska behöflig lindring, utan ock Sta-
ten erhåller en ny tillgöng, så rödvändig för många
ef:ersatta behof, hvaribland företrädesvis må näm-
nas, ombyggnad af Trollhätte slussverk, hvilket ar-
bete, sedan Götha-kanal vunnit fullbordan, otvifvel-
aktigt är af högsta nödvändighet och af det största
allmänna interesse. Den af Stats-Utskottet projek-
terade, lätt verkställbara reform, instämmer för myc-
ket med mina under Riksdagen, i allmänhet uttala-
de åsigter, att jag icke skulle densamma på det hög-
sta understödja. Förslaget gifver, om jag så får
säga, nyckeln till ännu flera väsentliga, nyttiga
reduktioner, hvilka äro möjliga att utföra, så
snart man med alfvar föresätter sig att beträda
reformens bana. Kommerce-Kollegium kan, utan
ringaste olägenhet, emottaga de konvoykommissari-
atet nu åliggande göromil. Vid sista organisation
fick detia Kollegium en ledamot på stat, utöfver det
antal, man hade ansett behöfligt. Om 1ifrågavaran-
de öfverflyttning kommer att ega rum, är för öf-
rigt intet hinder att utverka tillstånd för Kommer-
ce-Kollegium, att, der så nödigt pröfvas, med sig
adjungera någon medlem af Stockholms Börs. — Vid-
kommande den yrkade återremissen, finner jag, med
afseende isynnerhet på Konvoykommissariatets o-
betridliga ratt att i ämnet afgifva förklaring, detanled-
ning till denna begäran icke saknats; men di deremot
i betraktande kommer, att Ståndets majoritet läcge-
sedan beslutat att, i anseende till Riksdagens önska-
de skyndsamma upplösning, återremisser nu mera
endast i högsta nödfall böra beviljas, och Konvoy-
kommissariatets förklaringsrätt i alla fall icke kan
anses underkänd, enär det endast tillkommer Rikets
Ständer att i änskningsveig behandla detta ärende,
och Regeringen, på hvars pröfning detsamma beror,
icke lärer, Kommissariatets ledamöter ohbörde, der-
om fatta definitift beslut, så anser jag mig böra af-
styrka bifall till yrkandet om återremiss, hvaremot
jag på de i Betänkandet anförde välgrundade skäl,
och under åberopande af hvad jag nu i saken an-
fört, röstar för bifall i allo till Utskottets förslag.
För öfrigt begagnar jag tillfället, att till en leda-
mot, hvilken så ofta både på detta rum och oeb i
Stats-Utskottet kämpat emot mig för oliza åsigter,
förklara min tacksamhet för den möda, han ned-
lagt på denna sak. Det är Hr Savtesson, som eger
hela förtjensten af det utredda förhållandet med
Konvoykommissariatet. Af Hr Santessonps ifrågava-
rande utredning inses lätt, huru nyttig för det all-
männa Hr Sanmtessons verksamhet kan vara, då man.
i anspråk får taga dess, särdeles hvad siffran beträffar,
stora förmåga. I sammanhang härmed vill jag fästa
tppmärksamheten på det af År S. upprättade, be-
tänkandet vidfogade, förslag till en redigare upp:
ställning af Konvovy kommissariatets räkenskaper. Bok-
förings methoden i alla räkenskapsverken är ingen-
städes lika, och merendels af den beskaffenhet, att
revisionen är förenad med de största svårigheter.
I detta yttrande förenade sig Herrar FRIES, OL-
BERS och FAL EM.
Hr HELSINGIUS telade för återremiss af betän-
kandet, och deruti instämde Ur FRODELL, :
Hr EKERMAN genmälte Hr Holm i afseende på
dennes yttrande att ingen inom utskottet talat emot
betänkandet. Talaren hade der anfört detsamma
som nu inför Ståndet, och Hr General PEYRON
samt Hr NORMAN hade yttrat sig i samma syft-
ning. Hr E, hade dock, i anseende till den ringa
upmärksamhet, som så ofta blifvit fästad vid de be-
tänkanderne vidfogade Reservationer, ansett det ej
löna mödan att låta sn mening betärkandet åtföl-
jr. I afseende pi År SANTESSONS förklaring at
Utskottet, vid afgörande af detta ärende ej kände
det kommissariate:s bufvudbok då redan var till
Kammar Rätten aflemnad, yttrade talaren att han
trodde Utskottet hafva bordt, åtminstone genom
en vaktmästare, derom göra förfrågan. Telaren
trodde emellertid att om äfven betänkandet skulle
blifva Rikets Ständers beslut, så blir det dock sä-
kerligen icke Kongl. Majs. J öfrigt fruktade tala-
ren att det skulle blifva svårt för Kommerce Kol-
legii Ledamöter att hafva bestyret med växelban-
del m, m. ; ty talaren erinrade sig huruledes. 1 hans
un2dom, då ban nyss kommit på handelskontor,
