upprvrifvom ej de kwappt förbundne såren. Frågom
blott: Gvarföre tror iman, att en enda, genom sta-
ten för sina oftast ofruktbara ändamål, företagen
omflytining af kapitaler, (ty hvad annat är ett stals-
lån?) kan åstadkomma ett sådant trolleri, då vida
lättare tio och tjugi sådana omflyttningar kunna
under samma tid göras med de samma penningar-
ne i enskilda transaktionerna? Jo! säger man:
statens förbindelser gå ur band i hand; de blif-
va penningar.? Nå väll då aro vi ja åter i pap-
persmynts-systemet; åter 1 det af Sverige tera zån-
ger så olyckligt försökta och nyss åter förkastade stats-
pappers-systemet; detta samma system, som vi re-
dan visat att det kan tillställas mindre dyrt än
det räntebärande fond-systemet, så länge man än-
nu ej behöfver lånen i stort, och alltid blifver
mer ingripande i kapitalernas vaniiga och piräk-
pade kretsgång, än den utan deras rubbninz, till
de erforderlige företagen genom statens direkta pro-
duktion, myntningen, utiemnade materien, p appers-
myntet. Äfven vi våge således påstå, att fondsyste-
met alltid blilver mer Sförderfligt, än förmånligt.
Men vi förutse, att Förf. och hans liktänkte icke
tro oss om att kunna bevisa detta. Beviset be-
ror på, att kunna upplösa gåtan: huru den om-
flyttning af kapitalen, som statslånet medför, verkar
till fördel eller skada för samhället. Och, höra
vi dem säga, kunpna väl Stats-lånens vedersakare
besvara denna fråga? kunna de visa, att de äfven
öfvertänkt ämnet; att de rätt veta bedömma dess
verkiiga, ej dess ivbillade sida ? Måhända kunna de
det; och vi vilje åtininstone försöka! Men! vi måste
först hafva följdt författaren i Stats-tidningen till
slut, och skole derefter i en följande ar tikel kom-
ma lill den sednare delen af ämnet,