grundskatt 1 vergUughelten e: dast vara ett arvende,
och den skattehemman åtföljande grundskatten är
ett vilkor för skattcköpet, samt sålunda jemväl kun -
de j:mföras mid ett arrende, med rätighet till
evärdelig besittning, jemte åtskilliga andra skäl, så-
som möjligheten för skattemän att vinna förmed-
lipg, och att vn nedsättning 1 giundskat:en endast
skull: komma ouvarande ipnehafvare till godo, då
köpeskillis gen på sådana egerdomar genast: skulle
stiga, och således försvåra åtkomsten afsådan jord.
Häremot hade Fiib. Palmstjerna reserverat sig,
noder åberopande deiaf, ait beskattningen horde
lämpas etter tidslörbållanderna och således rattas
vär den i ett eller ancat afsvesde bir ojemn! tryc-
kande. Det vore ej tråga om juridicka rättisheters
understödjande, utan om stats-ekonomiska grucd-
satsers tillämpinde. Skulle, säger Frih., stalsman-
nens bandlinzar inskränka sig inom de jartdicka
skrankorna, uten att han vågade Iyfta sioa blickar
derutöfver, skulle han aldrig våga alt fö flytta
dessa skransor utan att derföre redbyta dem, då
bl-fve statsskicket även stat:onärt.
Ner su delta betänkande föresoma på Riddarhu-
set b-gärde Ir Carl Stuart ordet, och tillsävnagaf
attebura hanicke ar såg möjligt vinna sågot fö än sradt
resustat af molionen efter det slut hv.ri U:stottet
stannas. ville han dock till Protokollet hafva nämt,
att ban iostämde med Frib. Palmstjerna. -— (Get
Hon opponerade sig mot den af Uiskotiet fram-
ställda åsieten att ause grundskaiterna endast son
ett arrende til: staten, och denna såsom jordesare,
Han kunde omöjlsen finna denva ådsiot öfsriens-
stämmande med samhälets andamål. Han hem-
ställde burna ivekligt det vore för samhälet, om
skat ejorden vore så hetungad, at: invehafvarne ej
kurde lefva de u
skänks; citer2de i deta afscenda hurr man under
Karr XIfs tid, blott för att få ut skatterna tvin-
gat åboer å rusthåll att qvarstenna vid hemmanen,
no. so v. På eroand a? din olisa niening Grefven så-
Int da hyste med Utskottet, och då nåronting i huf-
wvudsaken icke vore att vipna, fuskade hav åtmin-
stone att Stöndet för att yitra sin opinion deröf-
ver, icke måte bifalla, utsn afslå betsukandet.
Arv Cederschöd uppträdde emot denna senare å-
sigt. Öm de som talade för motionen enda-t sågso
sakerna ur en stlatsekonomisk synpunkt, ville tala-
ren icke inaå i någon strid med dem, men helt an-
nat om man ville tala om rättvisan ech moralite-
ten af motionens innehåll. Ionehafvandet af både
krono- och skattejorden hvilade tydligen på ett kon-
takt, enligt bvilket innehafvaren emot äganderätten
förbundit sig till vissa skyldigheter. Den som köpt
ett sådant hemman hade beräknat dessa skyldighte-
ter, och det vose endast en cbehörig förmån åt nu-
varande innebafvaren att lindra grundskatterna, di
utan tvifvel nästa inzehafvare finge betala detta i
högre köpeskilling. För öfrigt hade Tal. mycket
hört talas om grundskatternas tyngd, men trodde
icke derpå. Han hade rest i flera orter och dervid
alltid samtalat med bönderna; men sällan elter al-
drig funnit någon som beklagat sig öfver grundskat
terva, som de sjelfva ansett såsom ett arrende. Moj-
ligen hade förhållandet i Carl XllI:s tid varit så-
dant, som Grefve Hon skildrat, men han frågade,
hvar fick man nu ett rustbåll för intet, och ville
gerna anmäla sig alt emottaga så många sådana,
som kunde erhållas till detta pris.
Ur v. Hartmansdor(J utvecklade ytterligare hu-
ru eganderätten till skattejorden endast vore en af
kronan afstådd besittningsätt, och räntan vore då
rättast att Betrakta såsom en fortsatt inteckning i
jorden. Vidare framställde han den orättvisa, som
genom en ändring i erundskatten skulle uppstå för
dem som vid arfskifte en delat jordlotter efter deras
nuvarande olika värde. Ja! Tal. ansåg den oms än-
djgheten, a!t jorden är tungt beskattad, för en lyck-
lig sak, emedan den just derigenom kunde behållas
i allwogens bkänder. Skulle detta förändras; så kun-
de en bonde, med ett Inet kapital, icke längre blif-
va jordegare. Nu höllos hemmanen mera tillsam-
mans, ill större styrka för jordbruket, bvaraf Tal.
skildrade det lycki:ga förhellandet i motsats till
hemmansklytvingen, och yttrade dervid tillika en
önskan, at de så mycket klandrade fidei-kommis-
serna måtte finnas i större antal.
Hi: af Billbersh ansåg frågan mindre vara om
den historiska delen af ämnet, än buruvida det vore
nyttigt att borttaga grundskatterna och läaga dem
på andra medborgare; åberopande, såsom be 2vis alt
jorden ej vore hårdt beskattad, en år 1832 utgifven
(af Tal. förfatiad) brochyr, angående jordbrukets
äfven om de fingo Jorden till