a VV MINI SP HLK LTS CT
lementer, eller gör den förmögenheten till den en-
da grunden för val-beståmmivgen och inför derige-
nem penningesristokra icn. Ehuru utgående från
samina synpnukt ledde sig talsren likval till ett i
vissa delsr olika resultat, — Under det allmänna
medborgerliga intresset, det a!t söka egen och an-
dras trefoad och förädling syaas mig tvenee huf-
vudintiessen kunra subsumeras, det ena det, som
arbetar för de materiella behofvens tillfredsstallan-
de och som derunder närmast af.er enskilt trefnad
och för:o ran, wen medelbori äfven det allmänna;
det aodra det som närmast sigtar verksarsheten på
statens allmäffna avge:äsenbeter under vilkor att
den verkandes evskilta väl deriente befordras. Det
förra kallade talaren näringsintresset, det sedna:e
Embetsmannaintresset i dess rätta och ädla bewär-
helse. Dessa äro ej hverandra motsa!ta, de uttryc-
ka blott olika braflytiringer i stelens crgavim.
När endera bir öfves vägande afventyras det helas
beståod. Blir näringsintresset det rådande så al-
stras deraf en adfare mevstlighet förstörande egoism
och egennytts; bir embetsmanovalutresset öfversvä-
gande, så blir det för de producerande klasserna
tärande och förtryckande, Derföre höra båda dessa
intressen represenerss, och en sådan representation är
vår närvarande. Näringsintresset nemligen i dess ome
hufvudmomenter representeras af Bonde- och Borga-
re stånden. Det andra intresse s, hufvudrigtningar
den ena som sysselsätter sig med mensklichetess
selägenheter, hvilka blott medelbart rö-
ra Statens vexlonde former men oföränderligen ut-
göra dess lifspriecip — Relisicn soch Vetenskap,
bevakas af presteståndet; cen andra som mera spve-
cielt cch praktiskt uttrycker statsorganismens olika
funktioner — den egeniliga embetsmannaverksam-
heten — anser jeg hos oss vara representerad af
BRidderssaper och Adela.
Äro dessa iotresseu de för staten i allmänhet va-
sendtliga cci aro de, såsom jag sökt visa, hos oss
represesterade; då ar äfven vär representation i i-
deer riktig, och all ingripånce förändring, all om-
s:öpning deraf icke endast onödig, uian äfven vad-
lig. Likaså finner talaren ett feiwte stånd med ett
rält begrepp om sår representation oförenligt; ty
hvilket elemevt i sambället skulle get förestalla, som
icke redan är represen!erad!? Men att pn orepresente-
rade camhällsklasser inympas på de stånd, hvilka de
kuena anses tillhöra, hade rwalaren ej något egemt-
ligt emot, ehuru det hufvudsakliga redan synes
vunnet, då intresset såsom sådart blifver bevakadt;
men införlifvandet bör ske enligt hvarje stånds idec;
och de civila embetsmännen synas stå i ett närma-
re förhållarde till Ridd. och Adeln än till Pzeste-
Ståndet. Hved beträffade vilkoren och formerna för
ett oytt och förkortaat arbetssätt vid våra riksdagar,
så instämde talaren i den yttrade önskan, att en så-
dan förändring i Ridd. och Adelas organisation
måtte vid:agas, som till en betydlig del kunde min-
ska ou öfverklagade tidsutdiägt. Vidkommande
riksdagspersonalens indelning på tvenne kamrar, så
befarade talsrep, på grund af vunnen erfarenhet
vid de sammansatta Utskotten, att då så många
personer på ett rum skola öfverlägga, snarare låvg-
samhet än skyndsamhet deraf skulle föranledas; af-
sen blifver arbetet, i talarens taeke, bättre ju farre
personer dervid lagt hend. Dessa och andra skäl
gjorde talaren åtminstone tvekande att antaga det
hör föreslagna nya, om hvars företråde hen ej var
fullt öfvertygad .— Bistop Faxe, :om instämde i Ut-
skottets förslag, kuede icke vilja tillstyrka en så
hufvudsaklig förändiiog, som här blifvit föreslagen,
hvilken föranleder rubbning af Stats-författvingen i
dess djupaste grundval, och må hända icnebär så-
dan hvälfoing, som vanligen benämnes revolution,
försvarbar endast usder wilkoret f den yltersta
nödsändighe, men aldrig under sakernas lugnoa skick,
med rättvisa eller ers med saneolik het genomförlig.
Men i afscer.de på Utskottets föreslagna mympning
på Pres!e-Ståndet, skijde talaren sig derifrån, och å-
beropace sin reservation. — Lekt. Laurenius ansåg det
fullkomliga upphafvar det af det ståndsvis skeerde val-
och representations älet och isförandet af allmänna
val vara för närvarande äfventyrligt, åtminstone obe-
höfligt. Ståndsfördelringen kan öga rum, utan att för-
närma eiler uttränga hitulls representerade lotres-
sen. — Troligen bar det högljudda ropet på om-
bildning af representatiocea sm giltiga grund min-
dre i de ståndsvis skecnde riksdagsmannavaler, än
de ständsvis skeende rksdegsförhandhogarne och
den vissa klasser ensamt förbehållna representations-
rättigbeten .Erkanr ande den på stirdsprincipen avun-
3
