dez En borgare i Monmiac, Lestrade, hade en an-
senlig fordran hos en annan borgare, Bournazel,u-
tan att kunna få betalning annat än genom lag-
sökning. Bournazel, hans hustru, dotter och den-
nes man öfverlade nu, på hvad sätt man skulle
kunna undandraga sig följderna häraf, och stadna-
de slutligen i den ohyggliga öfverenskommelsen att
mörda Lestrade. Han inbjöds derföre till en af.
tonmåltid, hvarvid saken skulle i godo uppgöras
och han få sin betalning. Lestrade, som icke miss--
tänkte någonting, emottog bjudningen, och begaf
sig till gäldenärn, oaktadt hans fästmö, med hvil-
ken han dagen derpå skulle hålla bröllopp, på allt
sätt sökte afråda horom derifrån. Det var redan
mörkt. I en trång obesökt gata, som han skulle
assera, öfverfölls kan af Bournazels och dödades
på stället. De togo derefter liket, för att bära det
ett stycke undan och störta det i ett djup, som var
nästan otillgängligt; men som några musikanter ha-
de ställt sig att spela utanför en resandes fönster
på ett litet torg de skulle passera, så togo de liket
först hem i hnset, för att dröja med dess bortbä-
rande tills närmare mot morgonen. Kl. half 3 gick
också tåget vidare: karlarne buro det i ett täcke,
insvepte liket på sina axlar, och de båda qvinnoer-
na lyste dem med en lanterna. - De stadnade vid
en halft nedrasad mur, öfver hvilken de måste sti-
ga, för att få liket till det förut öfverenskomna
stället. I detsamma gick en stadsbo förbi; det be-
synnerliga sysslandet på muren så sent på natten
gjorde honom uppmärksam; han gömde sig derföre
bakom en häck, och igenkände mördarne. - Desse
fortsatte emedlertid sin väg, och snart rullade den
mördade ned i afsrunden. I daggryningen hade
Lestrades fästmö, som icke kunnat sofva hela nat-
ten af den grulligaste ängslan, skickat bud hem till
honom och fått höra att han icke återkommit. Be-
tagen af ångest häröfver, sprang hon ut på lands-
vägen, och får strax utanför staden se sin brud-
gums lik nere i djupet. Inom en timma var nu
hela staden i rörelse. Det förutnämda vilnets ut-
sago gaf snart anledning att häkta mördarne, hvil-
ke, sedan 167 vitnen varit hörda under ransaknin-
gen, oaktadt ett ihärdigt nekande, blefvo på grund
af flera sammanstämmande omständigheter, dömda
till döden.