då fingo vi också, till ersättning för långväntan, ett gästabud för oss sjelfva. Då kittlade Tant rikligen våra gomar med det yppersta, som någonsin kunnat anskaff:s, med äplen, vuxna i Poesiens eget paredi:, med Tegrnersta verser, atleszsmman efier vanligheten glinsande ech piox-röda på solsidan. Hvad de smakade mig skönt! — de flesta nemligen3; ty det föreföll mig, som bade några Vrit omogna eller masstungana eller beggedera. Goda Tant! Meningen med deta bref är dels, att frambära mina varma tacksägelser för frukttalaset, dels mina oförgripliga anmärknincar och ödmjnka förfrågningar öfver de frukter, som ej vel:i smaka mig. Jag ser i andanom, huru Tant spärrer munren opp ech undrar hvad det är för ea gynnare , som kaliar Tant för Taot. Goda Tant! Jag heter Nils Nilsson Nyberg, äv son af salig Nils Nyberg, och tror mir, I kraft af den innerliga, på ömsesidig aktning grundade vänskap, som under unglomsåren förenade Tant och min sal. fader, äga tillräcklig ursäkt får den familiera benämningen T-nt. Mycket har den aflidne berättat mig om sina och Tants gemensamima äfventyr. Begge tjente vi -— sade min fader — hos Cyclopen Polyfem. Än biträdde vi honom att klippa den goda smakens elektoral-gumsar och gladde oss åt deras biäkande under operationen, hv Iket stundom var retorisk!, stundom poetiskt, men alltid ljulligt; än hjelpte vi till, då han, som en ny Simson, släppte satirens räfvar med glödande eldbrtuder i svansen, in på vitterhetsFilisteernas kålåkrar, och det ena kålhufvudet efter det andra förbyttes i rök och aska; än togo vi oss en lustritt på åsnan Markall; än kokade vi sirapskarameller åt lilla Pho:phoros, som gick i kolt. Det var — sade min fader i bfvets slyngelår — — de glada dar, då morgonens dagg låg på lifvet qvar. — och mzcket har ändrat sig sedan dess. Min salige fader hade för öfrigt många yttranden , hvilka som glödande gois:or kommo ur hans mun på samma gång som han blåste den ymniga tobaksröken ifrån sig, ty han var en stor tobaksrökare och qvad om tobakspipan sålundi.: Du är det yppersta nöje, ty du är satir på dem alla. Några af hans tillcch geumä!en, som rörde Svenska litteraturen, skall jag nu berätta för Tant. Då jag frågade honom, hvarföre han i senare tider slagit sig så helt och hållet från ail kritik öfver teatern, svarade han: min son, det är ett dårakt:gt försök, alt vilja rensa bönsbus, för att deraf göra tempel åt Apollo.? Di jig tillsporde honom om våra yngsta poeter, sträckte han sina händer mot skyn, tackade Gud och sade: prisad vare Du, o Herre! att Svenska språket rumera skrifver sig sjelft, och dymedelst hunnit samma perfektion, som de af dagdrifvande menniskobarn på ryggen burna positiver. De spela sjelfva, och Israe! dansar gladeligen omkring dem. Nu låter Du din tjenar2 fara i fiid. Då jag påstod att TegoÅr är en stor skald, jakade min fader, och blåste derpå några väldiga rökbubblor ur munnen. Jag sade: T egnä år en originell skald, och min fader svarade helt saktmedigt: vet hut min son!? cch lade Ochlenschlägers och Byrons skrifter framför mig på bordet. Finnas då inga yngre Svenska författare, hvilka min far högaktar? frågade jag en gång. Då utsade ban med tydlig röst namnen Nicander, Vitalis, Dahlgren , Livijn, Atterbom, och mumlade några andra namn mellan tänderna, hvilka jag ej kunde urskilja. Då jag blygsamt suppleerade listan med namnet Beskow , föll min salge fader i ett så högljudt, kållrigt och uthållande skratt, att jag fruktade hans heisa skulle lida deraf, och vågade jag sedan aldrig gifva honom några dylika frågor. Tant torde häri med nöje igenkänna min sal. faders egenheter och bizarrerier. Jag säger med nöje emedan man l:ka mycket älskar sina vänner för deras små fel, som för deras små förtjenster. in fullkomlig menniska, i fall en sådan kunde fiavas, skulle icke blifva föremål för vänskap , men på wor eller söder börjat tala vers. Ver:erna, sådana jag hört dem refereras, voro visserligen blott en imilation, men — btundiom kreatursinstivkten alt välja lämpliga mönster! — en imitalion af vissa verser, tillverkade af en professor och afsjungne i Upsala: — — I spiran evigt ung Se vi strålen af osedde herrskarens glans ! Hvad tycks? När kusken en vacker dag iaträdde I fue nharma ga att 2 Käösada PRPölla Ah P0037