narom visar att besättningen på fartyget var fulltalig och
frisk, och att fartyget hållit karantän. Så säger man äfyen
att den infördes till Quebec i Norra Amerika med ett far
tyg, som hade kolerasjuka om börd, men landets läkare in-
tygade allmänt, liksom de Europciske och Indiske läkrarne,
att intet fasktum gifvit aniedning, att anse koleran som smitt-
sam.
Magendie (Lecon sur le cholera p. 276) anför, som an-
dra exempel, at: ib!and den otaliga mängd läkare, som i
Paris voro sysselsatte med koleran, sjuknade endast några
få (quelques uns sculement).
På Hotel dicu, der han var, säger han, att endast en lä-
kare mådde allvarsamt illa, (un seul medicin de Pho spital
a tt assez gravement indispost;) då dercmot nerffeber-cpi-
demien i Paris 1815 borttog flerc öfverläkare, och circa
hundrade medicine sludiosi.
Så har ju också förhållandet varit i Göteborg. Jönkö-
ping och Stockholm; ingen af likarne, utom en Doktor
Bundt, hafva blifvit angripne af den paralytiska koleran;
de fleste hafva väl varit sjuke, men till följe af fatiger i
förening med det almänna illamåendet och matlttigheten,
som angriper totaliteten af hvarje samhälle, som första gan-
gen angripes af koleran Mycket vore än ytterligare att
tillägga, men dels tillåter rummet ej mer, dels har förfat-
taren icke tillfälle att under påstående sjuklighet ägna me-
ra tid åt denna uppsats.
Då han författat den, för att i sin tanka upplysa om
sanna förhållandet, och för att lugna de orter, som ännu
icke af koleran blifvit hewsökte, och icke, hvarken af
skrifklåda, af egennytta, eller för alt göra sig vigtig, så får
han tillkännagifva att han icke, till följe af densamma, in-
låter sig i någon polemik. För den, som ytterligarre vill
hemta upplysning i detta ämne, anvi-as följande skrift:
Meinungen äber die Entstehung, das Wesen und. die
Möglichkeit einer Verhätung der so genannten cholera aus
der Natur und Erfahrung entnommer, und vielleicht zur
Beruhignng und yum Nulzen fir dei Bewohner soleher
Gegenden, wo dicse Epidemie noch nicht ausgebrochen
ist, mitgetheilt von T. F. Balz.? Berlin 1832.
BREF TILL SVENSKA MINERYA.
Första Brefvet.
Min goda Tant!
Trisectio Anguli och Duplicatio Cuabi hafva al-
drig varit ansedda för så svåra problemer, som en
intim allians emellan vshetens gudinna och kökets.
Och dock har det lyckats Tant, att salvera, ochi—
hvad som vill mer säga — praktiskt solvera det
sistnämda problemet. Huru völ tillagade äro icke
de andliga rätter, som Tant framesätter för publi-
ken. De bästa kryddorna, ihoniens salt och per-
siflagens peppar, saknas aldrig, och finnas alltid till.
blaadade i riktiet förhållande. Huru väl vet icke
Tant att tillfredsställa olika ätares, d. v. s. läsares,
olika smak. Vill någon ha fisk, så skyndar sig
Tant att fånga någon ful fisk , t. ex. petitionsvä-
sendet — ty fula fiskar äro de läckraste — fjällar
den, kokar den, och reqvirenten finner sig ej b:e-
dragen i sin väntan på en smaklig måltid. Lyster
någon efter biffstek , så skär Tant på Abyssiniskt
sätt ) ett styke fett oxkött ur ecklresiastik-expedi-
t:ionens breda bringa , bultar det behörigen — in-
gen förstår den konsten så väl som Tant— steker
det, och läsaren d.v. s. ätaren finner anrättningen
gudomlig. M:st berömd är deck Tant för sin ra-
tionella ) behandling af kräftor, nemligen stora
) Bruce berättar uti sin resa i Abyssinien, att dess
invåvare, när de vilja göra kalas på kött, skära
stycken ur nötkrea!uren lefv .nde.
) Tant må ursäkta, att jag gör Tant uppmärksam
på ordet rationell; jag väntar mig deaf stor
effext. Glosan är förmodligen vid något univer-
sitet aflad, född och uppammad, cch om hon der
hade en betydelse, så har hon efter ankomsten
hit allsingen d. v, e tusende, och kan derföre
begagnes under alla omständigheter, i ljus och
mörker, regn och solsken, tesalonger, kieaturs-
afvels-brochyrer och riddårhusorationer — altid
med fördel. Sjelf hade jag för icie längesedan
stor nytta deraf vid en disput med några konvgliga
sekreterare om vissa pitriotiska medel till för-
bättrande af vårt närvarande statsskick, eller
med andra ord — om sältet, at på käpphästar
rida öfver Alperna. Jag var i förstone dum nog
att fali sundt förruft , men då jag märkte att
sådant allsintet halp, ulsträckte jag min hand
och utiopade med högtidlig stämma : rationell.
Genas! fö:lo ett par af mina antagonister få nä-
san. På en gång glad och förvåned öfver fram-
gårgen, di1o3 jaz med krigisk tillförsigt rågra an-
dra af mina Upsala-talismaner ur fickan , och
sil — de, som ej stupat för rationell, miste
omsider bita i gräset för identitet, polaritet,
Ich, Nicht-ich, o. s. vV., så att jag slutligen,
med segerkransen krisg lockarne, kunde på mig
tillämpa, hvad skalden säger om sal. Hammarsköld:
39 ooo Te 1 a I P9