narom visar att besättningen på fartyget var fulltalig och frisk, och att fartyget hållit karantän. Så säger man äfyen att den infördes till Quebec i Norra Amerika med ett far tyg, som hade kolerasjuka om börd, men landets läkare intygade allmänt, liksom de Europciske och Indiske läkrarne, att intet fasktum gifvit aniedning, att anse koleran som smittsam. Magendie (Lecon sur le cholera p. 276) anför, som andra exempel, at: ib!and den otaliga mängd läkare, som i Paris voro sysselsatte med koleran, sjuknade endast några få (quelques uns sculement). På Hotel dicu, der han var, säger han, att endast en läkare mådde allvarsamt illa, (un seul medicin de Pho spital a tt assez gravement indispost;) då dercmot nerffeber-cpidemien i Paris 1815 borttog flerc öfverläkare, och circa hundrade medicine sludiosi. Så har ju också förhållandet varit i Göteborg. Jönköping och Stockholm; ingen af likarne, utom en Doktor Bundt, hafva blifvit angripne af den paralytiska koleran; de fleste hafva väl varit sjuke, men till följe af fatiger i förening med det almänna illamåendet och matlttigheten, som angriper totaliteten af hvarje samhälle, som första gangen angripes af koleran Mycket vore än ytterligare att tillägga, men dels tillåter rummet ej mer, dels har författaren icke tillfälle att under påstående sjuklighet ägna mera tid åt denna uppsats. Då han författat den, för att i sin tanka upplysa om sanna förhållandet, och för att lugna de orter, som ännu icke af koleran blifvit hewsökte, och icke, hvarken af skrifklåda, af egennytta, eller för alt göra sig vigtig, så får han tillkännagifva att han icke, till följe af densamma, inlåter sig i någon polemik. För den, som ytterligarre vill hemta upplysning i detta ämne, anvi-as följande skrift: Meinungen äber die Entstehung, das Wesen und. die Möglichkeit einer Verhätung der so genannten cholera aus der Natur und Erfahrung entnommer, und vielleicht zur Beruhignng und yum Nulzen fir dei Bewohner soleher Gegenden, wo dicse Epidemie noch nicht ausgebrochen ist, mitgetheilt von T. F. Balz.? Berlin 1832. BREF TILL SVENSKA MINERYA. Första Brefvet. Min goda Tant! Trisectio Anguli och Duplicatio Cuabi hafva aldrig varit ansedda för så svåra problemer, som en intim allians emellan vshetens gudinna och kökets. Och dock har det lyckats Tant, att salvera, ochi— hvad som vill mer säga — praktiskt solvera det sistnämda problemet. Huru völ tillagade äro icke de andliga rätter, som Tant framesätter för publiken. De bästa kryddorna, ihoniens salt och persiflagens peppar, saknas aldrig, och finnas alltid till. blaadade i riktiet förhållande. Huru väl vet icke Tant att tillfredsställa olika ätares, d. v. s. läsares, olika smak. Vill någon ha fisk, så skyndar sig Tant att fånga någon ful fisk , t. ex. petitionsväsendet — ty fula fiskar äro de läckraste — fjällar den, kokar den, och reqvirenten finner sig ej b:edragen i sin väntan på en smaklig måltid. Lyster någon efter biffstek , så skär Tant på Abyssiniskt sätt ) ett styke fett oxkött ur ecklresiastik-expedit:ionens breda bringa , bultar det behörigen — ingen förstår den konsten så väl som Tant— steker det, och läsaren d.v. s. ätaren finner anrättningen gudomlig. M:st berömd är deck Tant för sin rationella ) behandling af kräftor, nemligen stora ) Bruce berättar uti sin resa i Abyssinien, att dess invåvare, när de vilja göra kalas på kött, skära stycken ur nötkrea!uren lefv .nde. ) Tant må ursäkta, att jag gör Tant uppmärksam på ordet rationell; jag väntar mig deaf stor effext. Glosan är förmodligen vid något universitet aflad, född och uppammad, cch om hon der hade en betydelse, så har hon efter ankomsten hit allsingen d. v, e tusende, och kan derföre begagnes under alla omständigheter, i ljus och mörker, regn och solsken, tesalonger, kieatursafvels-brochyrer och riddårhusorationer — altid med fördel. Sjelf hade jag för icie längesedan stor nytta deraf vid en disput med några konvgliga sekreterare om vissa pitriotiska medel till förbättrande af vårt närvarande statsskick, eller med andra ord — om sältet, at på käpphästar rida öfver Alperna. Jag var i förstone dum nog att fali sundt förruft , men då jag märkte att sådant allsintet halp, ulsträckte jag min hand och utiopade med högtidlig stämma : rationell. Genas! fö:lo ett par af mina antagonister få näsan. På en gång glad och förvåned öfver framgårgen, di1o3 jaz med krigisk tillförsigt rågra andra af mina Upsala-talismaner ur fickan , och sil — de, som ej stupat för rationell, miste omsider bita i gräset för identitet, polaritet, Ich, Nicht-ich, o. s. vV., så att jag slutligen, med segerkransen krisg lockarne, kunde på mig tillämpa, hvad skalden säger om sal. Hammarsköld: 39 ooo Te 1 a I P9