ningens aierstaltare se till, att det minsta möjliga bråk sker med liket; att det lägges i 24 timmar i särskilt rum, icke afklädes, icke tvättss, — det efterses några gånger på dygnet, på det man må bli försäkrad, att det icke åter gifvit tecken till lif, och begrafres i största enkelhet, utan ståt, utan procession, och helst med de öfriga koleraliken. På det att icke de anhöriga derföre behöfva göra sig några samveisförbråelser kunna de väl erinra sig vår frälsares ord till en af sina apostlar, då denne ville gå bort och begrafva sin fader. Frälsaren afhöll honom nemligen derifrån med de orden: följ du mig, och låt de döda begrafva sina döda (Mathb. 8 kap. 22 v.) Detta måtte så skola förstås, att han på det yttre deltagande, som visas de bortgångne med begrafnings-ceremonier o. d., icke lade någon den ringaste vigt, utan ansig han troligen det vara nog, när begrafningen förrättades af de personer, hvilkas syssla det var alt derom bestyra. Det är nästan otroligt vigtigt att detta iakttages på de ställen, der koleran går. Hvad det inre af sterbhuset beträffar, så vet en hvar att allt går ut på att göra detta så dystert och sorgligt som möjligt, allt skall endast andas sorg och deltagande. Man har att bestyra om rummens klädsel, lakan för fönsterne, svarta kläder, svarta konfektskapsler c c Hvad intrycket för de utomkring varande betrväff r, så har man flera exempel buru anblicken af hyita lakan för fönsterne, särdeles för midtemot boende nerfsvage personer, varit tillräcklig att framkalla sjukdomen. Än flera exempel har man på, att flere fått sjukdomen deraf att de mött likprocessioner, ja till och med en likvagn I Berlin hade en konditor den dumheten, att inrätta en svart bår med kupa, för att till sterbhus kringföra begrafningskonfekturer. Båren hade svårt att komma genom en träng gata — biärarne ropade häftigt: ge plats! En qvinna, som icke observerat bären, ser den i ett ögonblick framför sig, trodde den vara en bår för koleralik, störtade i ögonblicket, sjuknade i koleran, och dog korrt efter. I korthet sagdt, att hvad som kan göras, att afleda all tanke på de döda, bör göras, och i stället riktas uppmärksamheten på förebyggandet af sjukdomens kringspridande och de lefyandes räddning. Derefter tillses att allting i huset återkommer i ordning, att rummen rengöras, städas och ordnas; en sträxg matordning föreskrifves; den gamla otjenliga, af hvilken alltid oaktadt alla varningar en god del är qvar, ändras nu grundligen. All frukt, jordpäron, syrlig dryek och syrliga soppor förbjudas; i stället införe; grynsoppa, kokt med några lod färskt kött, så att grynen upplösas, samt färskt, helst lättkokt, kött till fast mat. Likaså tillses att alla kläda sig varmt; man uppskjuter tvättning och skurning samt alla sysslor, som i ett eller annat hänseende kunna bidraga till förlyftning eller uttröttning på ena eller andra viset, ce som känna sig illamående få genast kamfertdroppar, och lägga sig att svettas, och då de åter friskna, afhålla de sig i flera dagar ifrån alla göromål. Allt hvad läkaren och ordningsmannen förmår, bör han för öfrigt söka till att hålla alla vid friskt mod. Medikamenter böra vara till hands för det minsta tecken, som yppar sig till något invertes illamående, och detta straxt qväfvas i sin början. Kan nu icke folket med lätthet öfvertygas att ingen smilta är för handen, så anställes straxt efter dödsfallet mincralsura rökningar i sjukrummet, i korridorer cch trappor; alla de som handterat eller varit inne hos den sjuke rökas på bänderne. Dercefter ställes rökelsen i det rum, der liket förvaras. Nu försäkras samteliga att cm smitta skulle finnas, så är den borttagen, och alla renade. Denna rökning vidtages sedermera i trapporna då liket bäres ut i likrummet, m. m. Denna procedur har ofta visat den mest välgörande verkan för att lugna sinnena. Föröfrigt iakttages allt detsamma, som straxt ofvanföre är sagt. Erfarenheten har visat, att i de hus der dessa föreskrifter blifvit iskttagne, har sjukdomen helt och bållet afstannat, och icke spridt sig hvarken till dem :om skött den sjuke, eller till andra. Om lokalen är fuktig så böra rummen eldas för att utdraga fuktigheten, emedan denna disponerar för kolera. Som exempel på det sätt, hvarpä koleran furtplantar sig genom sinnesrörelser celler som andra kalla genom fysisk smitta, kan anföras följande i dessa d-gar inhemtade erfarenhet; En. ung gosse, som var försvagad af abusus vcneris, ådrog sig Än koleradiarrhee, utan att för den söka läkarebjelp; han lögade sig i öppna sjön, fick paralytisk kolera, och dog samma dag. Förskräekelsen i huset blef gränslös, flere personer kände sig illamående med misstänkte symptomer, några fingo kamfertsdroppar, några åderlåtningar, ingen sjuknade. Följarde morgon då likvagnen kom gingo några personer i huset midt emot till fönsterne för att se hvad som var ä färde på gatan, 2:ne fingo koleran, men räddades med kamfertsdroppar och svettning. Några nätter derefter uppkom ett bulier på gatan, ett fruntimmer i samma hus der förstnämde dödsfall inträffade vaknade af bullret blef förskräckt och fisk ctt häftigt anfall ar koleran. Hon skickar straxt bud på läkare och blef räddad. — En arbetskarl i husct midtemot söp sig full 3 dagar å rad för alt skydda sig för koleran, men sjuknade 3:dje natten. Hans hustru anmälte honom genast, att blifva athemtad till sjukhuset. Sjukbärarne kommo med sin bär i dagbrytningen och förde något buller på vinden. En fattig tvätterska med flera barn bodde i andra ändan af vinden, och bade ingen den ringaste gemenskap med den förstnämde; bon blef väckt af bullret, såg ut om sin dörr, fick cc sjukbåren och dess bärare, blef deraf förskräckt, föll in i paralytisk kolera och dog samma dag. En annan mötte tvenne snickaregossar, som uppför en träng trappa skulle bära en likkista, men släppte henne, Qvinzan blef förskräckt af bullret cch anblicken af kistan; trodde koleran var i husct, fick den, och dog. Kistan var bestäld för en gammal person, som dödt i lungsot, iugen kolera var förut i huset. Sådane exempel, af hvilka flera funna bevittnas äfven af dem, som mest tro på smilta, kune anföras i mängd både från de Svenska städer, som varit hemsökta af koleran och från utländska orter; men det anförda torde vara nog för att öfvertvea en hvar om ad