ningens aierstaltare se till, att det minsta möjliga bråk
sker med liket; att det lägges i 24 timmar i särskilt rum,
icke afklädes, icke tvättss, — det efterses några gånger på
dygnet, på det man må bli försäkrad, att det icke åter gif-
vit tecken till lif, och begrafres i största enkelhet, utan
ståt, utan procession, och helst med de öfriga koleraliken.
På det att icke de anhöriga derföre behöfva göra sig några
samveisförbråelser kunna de väl erinra sig vår frälsares ord
till en af sina apostlar, då denne ville gå bort och begraf-
va sin fader. Frälsaren afhöll honom nemligen derifrån med
de orden: följ du mig, och låt de döda begrafva sina döda
(Mathb. 8 kap. 22 v.) Detta måtte så skola förstås, att han
på det yttre deltagande, som visas de bortgångne med be-
grafnings-ceremonier o. d., icke lade någon den ringaste
vigt, utan ansig han troligen det vara nog, när begrafnin-
gen förrättades af de personer, hvilkas syssla det var alt
derom bestyra.
Det är nästan otroligt vigtigt att detta iakttages på de
ställen, der koleran går. Hvad det inre af sterbhuset be-
träffar, så vet en hvar att allt går ut på att göra detta så
dystert och sorgligt som möjligt, allt skall endast andas
sorg och deltagande. Man har att bestyra om rum-
mens klädsel, lakan för fönsterne, svarta kläder, svar-
ta konfektskapsler c c Hvad intrycket för de
utomkring varande betrväff r, så har man flera exempel
buru anblicken af hyita lakan för fönsterne, särdeles för
midtemot boende nerfsvage personer, varit tillräcklig att
framkalla sjukdomen. Än flera exempel har man på, att fle-
re fått sjukdomen deraf att de mött likprocessioner, ja till
och med en likvagn I Berlin hade en konditor den dum-
heten, att inrätta en svart bår med kupa, för att till sterb-
hus kringföra begrafningskonfekturer. Båren hade svårt
att komma genom en träng gata — biärarne ropade häf-
tigt: ge plats! En qvinna, som icke observerat bären, ser
den i ett ögonblick framför sig, trodde den vara en bår för
koleralik, störtade i ögonblicket, sjuknade i koleran, och
dog korrt efter. I korthet sagdt, att hvad som kan göras,
att afleda all tanke på de döda, bör göras, och i
stället riktas uppmärksamheten på förebyggandet af
sjukdomens kringspridande och de lefyandes räddning. Der-
efter tillses att allting i huset återkommer i ordning, att
rummen rengöras, städas och ordnas; en sträxg matordning
föreskrifves; den gamla otjenliga, af hvilken alltid oak-
tadt alla varningar en god del är qvar, ändras nu grund-
ligen. All frukt, jordpäron, syrlig dryek och syrliga sop-
por förbjudas; i stället införe; grynsoppa, kokt med några
lod färskt kött, så att grynen upplösas, samt färskt, helst
lättkokt, kött till fast mat. Likaså tillses att alla kläda
sig varmt; man uppskjuter tvättning och skurning samt al-
la sysslor, som i ett eller annat hänseende kunna bidraga
till förlyftning eller uttröttning på ena eller andra viset,
ce som känna sig illamående få genast kamfertdroppar,
och lägga sig att svettas, och då de åter friskna, afhålla de
sig i flera dagar ifrån alla göromål.
Allt hvad läkaren och ordningsmannen förmår, bör han
för öfrigt söka till att hålla alla vid friskt mod. Medi-
kamenter böra vara till hands för det minsta tecken, som
yppar sig till något invertes illamående, och detta straxt
qväfvas i sin början. Kan nu icke folket med lätthet öf-
vertygas att ingen smilta är för handen, så anställes straxt
efter dödsfallet mincralsura rökningar i sjukrummet, i kor-
ridorer cch trappor; alla de som handterat eller varit inne
hos den sjuke rökas på bänderne.
Dercefter ställes rökelsen i det rum, der liket förvaras.
Nu försäkras samteliga att cm smitta skulle finnas, så är
den borttagen, och alla renade. Denna rökning vidtages
sedermera i trapporna då liket bäres ut i likrummet, m.
m. Denna procedur har ofta visat den mest välgörande ver-
kan för att lugna sinnena. Föröfrigt iakttages allt detsam-
ma, som straxt ofvanföre är sagt.
Erfarenheten har visat, att i de hus der dessa föreskrif-
ter blifvit iskttagne, har sjukdomen helt och bållet afstan-
nat, och icke spridt sig hvarken till dem :om skött den
sjuke, eller till andra. Om lokalen är fuktig så böra rum-
men eldas för att utdraga fuktigheten, emedan denna dis-
ponerar för kolera. Som exempel på det sätt, hvarpä ko-
leran furtplantar sig genom sinnesrörelser celler som andra
kalla genom fysisk smitta, kan anföras följande i dessa
d-gar inhemtade erfarenhet; En. ung gosse, som var försva-
gad af abusus vcneris, ådrog sig Än koleradiarrhee, utan att
för den söka läkarebjelp; han lögade sig i öppna sjön, fick
paralytisk kolera, och dog samma dag. Förskräekelsen i
huset blef gränslös, flere personer kände sig illamående
med misstänkte symptomer, några fingo kamfertsdroppar,
några åderlåtningar, ingen sjuknade. Följarde morgon då
likvagnen kom gingo några personer i huset midt emot till
fönsterne för att se hvad som var ä färde på gatan, 2:ne
fingo koleran, men räddades med kamfertsdroppar och svett-
ning. Några nätter derefter uppkom ett bulier på gatan,
ett fruntimmer i samma hus der förstnämde dödsfall in-
träffade vaknade af bullret blef förskräckt och fisk ctt häf-
tigt anfall ar koleran. Hon skickar straxt bud på läkare
och blef räddad. — En arbetskarl i husct midtemot söp
sig full 3 dagar å rad för alt skydda sig för koleran,
men sjuknade 3:dje natten. Hans hustru anmälte ho-
nom genast, att blifva athemtad till sjukhuset. Sjuk-
bärarne kommo med sin bär i dagbrytningen och
förde något buller på vinden. En fattig tvätterska med
flera barn bodde i andra ändan af vinden, och bade ingen
den ringaste gemenskap med den förstnämde; bon blef väckt
af bullret, såg ut om sin dörr, fick cc sjukbåren och dess
bärare, blef deraf förskräckt, föll in i paralytisk kolera och
dog samma dag.
En annan mötte tvenne snickaregossar, som uppför en
träng trappa skulle bära en likkista, men släppte henne,
Qvinzan blef förskräckt af bullret cch anblicken af kistan;
trodde koleran var i husct, fick den, och dog. Kistan var
bestäld för en gammal person, som dödt i lungsot, iugen
kolera var förut i huset. Sådane exempel, af hvilka flera
funna bevittnas äfven af dem, som mest tro på smilta, kun-
e anföras i mängd både från de Svenska städer, som varit
hemsökta af koleran och från utländska orter; men det an-
förda torde vara nog för att öfvertvea en hvar om ad