kunna ej krydda sina artiklar med ett skarpt salt, ö. s. v. På det ingen må förvillas af detta yttrande, från en man, hvilken så väl känner periodiska pressen i flere länder, som Hr Grefve Löwenhjelm, nödgas vi erinra, att det, reiativt, kan hafva-sin riktighet, men såsom positiv sats, olyckligtvis råkar vara aldeles grundfalskt. Detta påstående skuile vara vågadt, vi medgifva det, om det icke kunde bevisas med fakta och siffror. Just en sådan sats som den Hr Grefve Löwenbtjelm har framfört, var för tvenne år sedan föremål för en polemik i Engelska tidningarna. Flera ibland de Londonska bladen, Times, Morning Herald, Morning Chronicle, som ifrån oppösittonshlad, efier nuvarande Ministöres anträde till styrelsen, ftvergått på dess sida, visade då, med betyg från Stampofjiee (tdningsstämplings-byrån) att de, långt ifrån att afsältningen minskats, tvertom sedan ;ämnde period vunnit en högst betydlig tillökning i sin debit. Förhållandet är icke svårt att för klarn. Det är nemligen icke publicistens stäliving till styrelser, utan rättvisan och sarningen af de grur dsatser, som försvaras i dess blad, hvilka hufvudsakligen måste bestämma den ynnest de åtnjuta hos pluralieten af den läsarde och tänkande allmänheten, som alltid träffas i medelkl.ssenz och hvad denna klass, äfven i Sverge beträffar, skulle Hr Grefven måhända få svårt att ådagalägga, att icke rättvisan af densamma älskas framför det obefogade klandret. Om således de ministerielia bladen här räkna få jäsare, då de i England hafva flera än oppositionens, så bör denna skilnad endast ökas dernti, att den Engelska Regeringen, olika med vär, b-vädt hushållningens och refor mernas bana, d. v. s. hbyllat folkets sak, och att de Engelska tdvingarne kunna strida för denna, påsamma gång som de försvara ministeren.