kunna ej krydda sina artiklar med ett skarpt
salt, ö. s. v.
På det ingen må förvillas af detta yttrande, från
en man, hvilken så väl känner periodiska pressen i
flere länder, som Hr Grefve Löwenhjelm, nödgas
vi erinra, att det, reiativt, kan hafva-sin riktighet,
men såsom positiv sats, olyckligtvis råkar vara al-
deles grundfalskt. Detta påstående skuile vara vå-
gadt, vi medgifva det, om det icke kunde bevisas
med fakta och siffror. Just en sådan sats som den
Hr Grefve Löwenbtjelm har framfört, var för tvenne
år sedan föremål för en polemik i Engelska tidnin-
garna. Flera ibland de Londonska bladen, Times,
Morning Herald, Morning Chronicle, som ifrån
oppösittonshlad, efier nuvarande Ministöres anträde
till styrelsen, ftvergått på dess sida, visade då, med
betyg från Stampofjiee (tdningsstämplings-byrån)
att de, långt ifrån att afsältningen minskats, tvert-
om sedan ;ämnde period vunnit en högst betyd-
lig tillökning i sin debit. Förhållandet är icke
svårt att för klarn. Det är nemligen icke publici-
stens stäliving till styrelser, utan rättvisan och
sarningen af de grur dsatser, som försvaras i dess
blad, hvilka hufvudsakligen måste bestämma den
ynnest de åtnjuta hos pluralieten af den läsarde
och tänkande allmänheten, som alltid träffas i me-
delkl.ssenz och hvad denna klass, äfven i Sverge
beträffar, skulle Hr Grefven måhända få svårt att
ådagalägga, att icke rättvisan af densamma älskas
framför det obefogade klandret. Om således de
ministerielia bladen här räkna få jäsare, då de i
England hafva flera än oppositionens, så bör den-
na skilnad endast ökas dernti, att den Engelska
Regeringen, olika med vär, b-vädt hushållningens
och refor mernas bana, d. v. s. hbyllat folkets sak,
och att de Engelska tdvingarne kunna strida för
denna, påsamma gång som de försvara ministeren.