rna - Ratt rta SS TR a a
od ne v
ringen, än det, här på dessa bänkar, nu dessa dagar 1lå-
ut. ..
Jag öfvergår till en värd talares yttrade belåtenhet med
fördröjande af vår allmänna lags revision, hvilket jag tvert-
om beklagar. Han har förment, att vi böra väl se oss fö-
re innan vi med utländsk lagstiftning bemänga den Sven-
ska vi äga. Äfven jag älskar företrädesvis det Svenska;
dock under två vilkor, nemligen: 1:0 att det är godt; 2:0
att det är Svenskt. It em har i vårt lagverk inkommit åt-
skilligt Tyskt, som nu är i Tyskland längesedan bortlagdt,
medän vi i dessa afscenden qvarstå der Tyskarne voro an-
no 1615. :
Samma talare, Hr W. Sham, hvars anförande jag i allt
öfrigt, vore beredd att underskrifva, bar yttrat sig emot mi-
nisterstyrelse. - Särdeles förbindliga förhållanden cmellan
mig och en anonym författtare, som tillstyrkt detta Sty-
relsesystem, ålägga raig svaromål. Han hade hoppats åt
sina 1idcer det insteg inom Ståndet, att andra uppstigit
att dem förfäkta. Enär detta icke inträffat, förväntar han
rättvisligen försvar af mig.
Ministerstyselse? en ingovatien ? Nej; — Organisatö-
rerne af 18:14 äro i detta atseende nwovatörerne. Förut
styrdes Sverge mwieisterielt af Gustaf Ill:s Siatsvekretera-
re, och före 1720 styrdes det likaledes af våra Riksembe-
ten, med hvilka Prasidia i Rikets K-llegier voro förevta.
MM nisterstyre!se, för dyr för vårt land ! Den fordrar
högst 8 ministrar. Vår säirvarande inrättning aflönar 16
rådgifvare. Vi vilja icke, sades vidare, regerande mi-
nistrar, och en piraderande kung. — Högst riktigt.
Svensken vell styras af sio Konucg. Äfven jag skulle
förkasta all styrelseform, som icke uppfyllde detta vaf-
låtliga vilkor. Men ministrar efter Engelsk patron ha
aldrig blifvit här före-lagna. Se här min foörfattarcs defi-
nition på den Mini.termakt han yrkar: Ingen makt i
nya mål; men i alla mål der lagen eller kungens
konstitutionellt uttryckta vilja talat: makt, att
i eget namn kontrollera och befordra efterlef-
nad och verkställighet. Således rent och af-
gjordt förmanskap öfver, och oeftergiflig lyd-
nad af aila embetsverk och personer, som un-
der Departementet höra. d
Så utrustade organer hebvötsver en konung för att kunna
kraftigt styra. Smeden beböfver tärger, säger ordspråket.
Utan verktyg förmår ingen verkmästare verka. Ernåendet
af kraft och produktivitet i Styrelsen försvåras på det men-
ligaste genom vanmäktigt utrustade imaktorganer, och till
vanmakt äro våra Rädgifvare - embeten nu organiserade.
Ett Stats-Råd äger ju ej att befalla den ringaste åtgärd af
ringaste person i riket. Statssckreterarens verkningsförmåga
har ju sin gräns vid dörven af expeditionsförmaket. An-
svarighet är ju det thema, som hutvudsakligen ljudit i des-
sa tvenne plena, och som vi länge än få höra moduleras.
Nå väl! hvad rimlig och effektif konstitutisnel ansvarigbet
kan utkräfvas vid en organisation, i
jandet åt dem, hvilka icke konstitutionelt ansvara, och
tagt konstitutionella ansvaret exclusive på dem, som platt
ingen makt äga.
Så exempellöst anemaliskt är styrelsen hos oss organise-
rad, och det är derna förderfliga organisations afskaffande,
som med yrkandet af ministericlla systemet afses.
En annan värd talare har i massa fråndömt vissa i sec-
nare tider tillsatta embetsmän principer och kunskaper.
Men hvad nytta kan väl åsyftas med, och hvad bevisning
ligger i ett sålunda in globo uttryckt klander? Hvad
gagnade vi, hvad bevisade vi, om vi med samma rätt der-
till, och liksom öfver en kam, bedömde våra klandrare, och
förklarade dem samt och synnerligen priacip- och kunskaps-
löse? Vid debattens så långt lidne period vill jag icke trän-
galängre in ; vederläggning af en anklagelse, hvilken så:
junda -generaliserad och obestyrkt halkar undan gransknin-
gen, och icke heller kan verka i opinionen ett för vår em-
betsmannakorps menligt intryck.
En oangenäm pligt återstår för mig. Med smärta harjag
höst Konungens enskilta vänskaper här afhandlas, Från-
varande när detta plenum börjades, har jag mig icke bekant
huru det tillkommit att här uttalats dessa ord, som jag
biott i; repliker och koutrarepliker hört yttras. Men an-
ledningen må hafva varit hvilken som helst, protesterar
jag med all den kraft jag äger emot ett sådant afsteg ifrån
Pp irlamentariskt skick.
Må ingen derföre tro, att jag önskar hålla de på-allude-
rude personerne undan skärskådning. Den förste ibland
dem, som kunnat menas, kan ej annat än vinna vid den lju-
saste .dag: Jag önskar jiutet högre, än att i alla tänk-
bara anklagelsefall ställa mig bredvid honom, och med
min heder ovilkorligen borga för hans ädla förhållande.
Jag yttrar detta oförtäckt, ty inom detta hus tror ingen,
alt jag så talar, emedan han är mäktig; och skulle utom
detta. hus en så ovärdig misstanke uppstå, berättigar mig
min långa vandel att förakta misstänkaren och hans om-
döme. Men oss tillkommer i intet fall ringaste vidrörande
af något bland Komungens enskilta förhållanden. Om den-
na heliga gräns öfverskrides i hvilken som helst af Europas
monarkiska och representativa stater, skola vid första ord
afen sådan diskussion, ropen: till ordning! skalla ifrån alla
sidor och alla opinioner. Måtte vi aldrig så förgå oss, att
Riddarhuset blifver en klubb.
Grefve v. Fersen begärde att få till protokollet nedläg-
ga sin 1exervation deremot, att Hr Grefven och Land:i-
marskalken tillät, att, emot 3:dje och 90 5S Regeiings-
for men, ett sådant yttrande, som det Hr Dalman tillåtit
sig, bär fått atgtfvas. Ham medgat obehaget deraf att af-
bryta:en talare, men trodde att. Grundlagen vore klar,
samt.att kiaft 1 detta afseende behöfves
Ar Tham, Wollrath, motsade Grefve Lövenhjelms
påstående, att våra lagar äro hämtade från Tyskland.
Lårgt ivnan Tyskarpe hade egna lagar, och då rättsfrå-
gor der afgjordes efter jus Romanum, yttrade talaren, ha-
de vi laudskapslagar, och det är dessa landskapslagar,
hvarfå vår nu varande lag är grundad. Att vii vissa
skouomiska frågor hämtat lagar från Tyskland, det med-
ger j.g; men det är ej dessa lagar, som här aro i fråga.
Då man :bär sökte upptbjelpa bandel och bergsbruk, var
an aädsakad. att i atsvcende nå dem införa lagar. högsn
bet ht RR ER tent het Ne
!
som gifvit makten i