den eventuela ersättning, som. kunnat beredas. Ersätt-ningen måtte hafva blifvit större eller mindre, möjligen mindre än nu; det allmännas rätt hade ieke blifvit bortskänkt och en olaglighet ej begången —; Är denua förutsättning den rätta, så faller uppenbart icke ringa skuld på Konungens Rådgifvare och Statssekreterare, hvilken icke, efter sin grundlagsenliga pligt, gjort hvad på dem ankommit, att hindra medeYs användande annorlunda än faststäldt biifvit, och icke ra kttagit Rikets sanuskyldiga bästa. H.H. Erkebiskopen och Talmannen upplyste, att Hr Erkebiskopen på 1790:talet varit i det gamla Konsulatsbuset i Tanger? och fann det då redan så bristfälligt, att snart sagdt ingen klockare här kan bebo elt sämre hus. Der fauns ej utväg att hyra, och KonvojKommissariatet är skyldigt att förse Konsulerne på Barbarcskkusten med hus. Hvad frågan om återremiss angår, ansåg H. H. Erkebiskopen sis skyldig förklara att han, af 107 S. Reg.F., ansåg sg förhindrad att göra proposition på bifall, afslag eller återremiss af detta memorial — kunde ej förneka Ståndet att yltra sitt omdöme i frågan, men der enda propositisn honom är tillstävargt framställa, är denna: bifaller Höglofl. Ståndet, att detta Konst. Utskottets mensorial lägges till bandlingarne? — hvilket affirmativt bes varades. Föredragningen af Konstit. Utskottets memorial, rörande StatsUtskottets armärkuivgs-anvledning, i fråga om lönereg!ering för GardesRegemevterne, beslöts, uppå af Dr Hceurlin afgifne upplysnivgar, uppskjutas, till dess Konst.Utskottets utlåtande öfver Stat-Utskottets, i dag remitterade, anmärkning hunnvit inkomma. BevillningsUtskotteis utlåtande, i anledning af åtskilliga till Utskottet remitterade motioner, angående tullen ä från Finland inkommande varor föredrogs af fHr Talmannen, under meddelandet af den upply-ning: att Kongl, Mzj:t behagat meddela Hemliga Utskottet handlingarne rörande negociationer med Ry:ka Regeringen i dessa ämnen. och alt en traktat i afseende derpå nu är nära att afstutas, hvadan H. H. Talmannen hemställde, om i et sådsot ögonblick det vore lämpligt att ingå med den af Utskottet föreslagna. underdåmga skrifvelsen. — Biskop af Wingård onpskade, att den af Utskottet förordade skrifvel-en kunde uteblifva, förklarade att negociationen förts å Svenska sidan med stor skickligtet , äfveänsonr det borde ,smickra representationen att erfara , det orsakerna till denna traktat blifvit uppgifne vara Ständerna: önskan, yttrad vid sista Riksdag. — Prosten Astrand tillstycvkte bifall till Utskottets betänkande. — Komnonnister Dahlgren fruktade, om en hastig förändring skulle ske i våra haudelsförhållanden med Finland, att Stockholm skulle råka 2 en svår belägenhet — och en hastig brytning våädlig. Hivuti instämde Doktorerne Pettersson och Enzgström. Dr Grenander, ledamot i Bevillvings Utskottet, redogjorde för de olika åsigter der visat sig, Dr Björkman förenade sig med Hr Da blgren, och gjorde del cj så mycket för hufvudstaden, hvars behof ändå torde fyllas ur Jandets egna tillgångar, som för Finland, hvilaet skulle lida för mycket af det hastiga afbrottet. — Professor Agardh: de skål här blifvit anförde emot bifall — yttrade sig talaren — synas mig tvertom tala för detsamma. Man har dels sagt a!t förändringen väl borde ske, men att en för hastig vore skadlig och farlig för hufvudstaden, hvaraf således skuHe följa, att man ännu hoppas, det föräudringen, efter 25 års väntan, kunde uppskjutas. Ar detta fallet, att man verkeligeu hoppas uppshof, kräfve: landets väl att landets ön-kan i detta fal! uttalas. I motsats med Biskop af Winpgård ansåg talaren den underdåniga skrifvelsen ganska nödig, såsom gifvande, genom nationeus uttryckte önskan för neg: ciationens framgång. ett stöd deråt. Hvad Dr Björkman anfört, at firändringen icke borde ske, för att cj tillfoga sjelfva Finvarne lisiaude, kunde Hr Professoren ej biträda en sådan konsideralion. De tillhöra numera ett aunat land och äro under-åtare under en annan regering, och sålunda kan det ej äl;gga oss att upprätthålla dem med var egen skada. Häsuti instämde Hrr Laurenius, Ahlqvist, Lignell m. fi. — Kongl. Lifmedikus Ekström: Säkert lärer ingen, som niltälskar för Svenska Jandtmanna-väringars förkofran och Sverges oberoende, underlåta alt önska, det Finsea handeln blefve umbärlig genom egen produktion; men ett hastigt afbrott eller en bög tull skulle utan tvifvel verka ganska menligt för Stockholm, utan att hjelpa povinserna. Först när kommunikations-medlen inom landet blifvit så lättade alt man med säkerhet kau påräkna behufvens fyllande genom cgna tillgångar , först då är Finska handeln för oss umbärlig och tid att belägga Finska varor med samma tull, om de från andra utrikes orter inkommande. — D:r Moren övskade att den grundsats blefve uttalad, att Finska varor böra erlägga lika tull med andra länder ech ville bibehålla den föreslagna underdåniga skrifvelsen, dock med det tillägg: så vida och så snart Kongl. Maj:t pröfvar förändringen kunna ske, — Biskop Thyselius af samma tanka som Hr vTalmannen. — Prosten Astrand: jag brister cj i förtroende till K. M:ts visa och landsfaderliga omsorg om vårt lands bästa; men då ctt afslag, och till och med en äterremiss, skulle lägga eh motvigt mot våra fördelar, men bifall till betänkandet en vigt till fördel tör oss i negociatronernas vägskål, och det genast måtte blifva kändt, hvad i RiksStånden beslutas, så anser jag, att om äfven expedit:onen af den underdåniga skritvelsen icke kan ske före traktatens afslutande, vore det likväl otjenligt att afslå och äterremittera; och förenar mig för ölrigt med Professor Agardh. — D:r Grevillius bad få förena sig med Biskop af Wingärd, cech yltrade sig an-e Ständerna böra hyviia vid K. M:ts visa åtgärder. Prosten Lyth kunde cj annat finna än åltt Brr Agardhs och Astrands skäl äro ytterst vigtiga. Hvad angår deu befarade vädan af en hastig rubbning i Finnarnes handel på Stockholm, så svaras att Hr Prosten cj misunnar Stockholm att få sina lifsförnödenheter till podl vris men dit hör aj hegirae