VIDERE OO UAES PIUS D AC, så ORdS dIVCH Rapltalerina SchHOnm silfrets inströmmande i riket; minskas den, så kan den icke höjas genom emission af pappersmynt. Han citerade Virsens auktoritet cmot statslåns-systemet -Grefve Cronhjelm sade sig uppträda under ofördelaktiga konjunkturer, emedan man alltid har majoriteten cmot sig, då man talar emot ökade anslag. Han gillade principen för statslånssystemet, men trodde tidepunkten ej ännu vara inne. Blifver realisationen stadgad, så komnwer kapitalbehofvet att reglera sig sjelft. När näringarnes fortskridande, såsom Frih. Boije anfört, kunnat äga rnm under myntoredan, huru mycket mer skall icke detta inträffa efter en stadgad realisation. Om fäderneslandet vore 1 fara, och flere. generationer skulle af desna faras afvärjande kunna hafva nytta, då ville talaren gerna medgifva en dylik asstånation på framtiden. Nu behöfves, den ej. Det vore dessutom ej lagenligt, att besluta öfver kommande ständers rätt att bestämma öfver sina hufvudtitlar. Att så handla emot kommande tiders representanter vore moraliskt oriktigt. Och om vi äfven hyste förtroende till nuvarande styrelses förvaltning af medlen; hvar ligger borgem derför , att kommande styrelse förvaltade i likhet med denna. Hr Dalman uttryekte sin förundran, att Frih. Ehrenborg, hvilken så berömligt nitälskat för hypoteksföreningars inrättande, nu framkommit med en motion, som synes stå i uppenbar strid med dessa föreningars intresse. Om alla våra kapitaler drogos till Piksaäldskontoret, hvarilrån skulle då bypoteksföreningarne erhålla några tillgångar? Han hade alltid ogillat, att staten befattade sig med näringarne, och i synnerhet betänkJigt ansåg han det vara, att åt nuvarande administrations välbehag öfverlemna utdelningen af. 100,000 Rdr årligen, och han förespeglade cj deraf för jordbruket och näringarne de välgörande resultat, som den värde motionären lofvat. Det syntes föga konseqvent, att, sedan man under decennier öfverklagat, att af Kikets Ständers bank blifvit bildad en Assi tamsinrättning för näringarne, nu öfverfiytta denna funktion på Riksgäldskontoret i ännu större skala, och han befarade att det skulle leda till samma olyckliga resultat, nemligen att än en gång förstöra vårt mynt. Efter denna grundsats tillämpad med all den förkärlek, dess anhängare derför hysa, komme slutligen den stora massan obligati ner alt till den grad öfversvämma2 landet, att den utgjorde det egentliga bytesmedlet i alJa större liqvider, hvarigenom bankosedlarne gingo in i Bauken; och då, när vexelhantdel troligen icke kunde drifvas med assiguater, ginge silf et ur banken och vi stodo der då med ingen annan fond än en massa af reverser utaf ruiacrade jordbrukare eller inteckningar, ställde till he talang på 37 år. Han hyllade lifligt ideen af hypweksinrättvingar, och insäg ganska väl behofvet af kapitaler för vart jordbruk, isyunerhet med en lindrigare ränta, men han skulle alltid motsätta sig sådane anstalter för detta ändamål, som centraliseras i hufvudstaden, beroende af RKegeringen celler en större administrationspersonal. De enskilte intressena bevakades bäst af sig sjelfva, och kontrollen öfver medlens rättvisa distribution blefve säkrare i samma mån, de ienskilta intressena kunde utöfva den. -Följden af ett motsatt förhållande blefve alltid mer eller mindre orättvisa eller bristande hushållning, och understöden skul!e endast komma de stera, skuldsatta possessionaterna till godo, och ej åstadkomma annan nytta, än att konstlat uppdrifva fästighetsvärden och reta till spekulatio-ner, hvilka slutade med ruin. För sin del vore talaren förvissad, att när vi blott erhålla ett fast mynt, skola alla de kapitaler, hvaraf vår industri är 1 behof, tillströmma oss från utlänniugen, och ien sådan tidpunkt vore det oklokt, att på samma gång man ville bilda inrättningar för enskilta krediten, från densamma till statskrediten draga de kapital, som kunna erbjudas. Statslånssystemet, yttrade Talaren, vore den nya tidens feodalism. Under medeltiden såg man å ena sidan mäktiga vasaller och jordaristokrater, å den andra lifoegne. Nu är det Bankiererne och sta!spappersägarne, som i vissa linder utöfva samma makt, och till hvilkas öfverflöd det öfriga folket allt mer och mer synes blifva dragbi. . Under medeltiden var det jordoch bördsaristokratien, som lade under sig folken, och hindrade deras utveckling; nu hotar börsoch penuingearistokratien att snärja både folk och regeringar i nätet af de så kallade intressena, Att England och Frankrike ökat sin styrka och sitt välstånd genom statsläns-systemet syntes talaren vara fullständigt vederlagdt. af dessa länders mest berömda statseckonormiska författare. Han nekade ej, att, om nöden stod för dörren och andra tillgångar ej funnes, så måste man vidtaga äfven medlet af statslån för att anskaffa sådane; men han trodde detta vara ett nödvändigt ondt, ett straff, för det statens styrelse celler representation icke under fredens lugn bättre hushållat med sine medel. Han afstyrkte motionen. Frih. Boije, Ludvig, förklarade sig ej vilja kriga med kapitalisterna. Det kurde dock icke nekas, att desse hade helt andra intressen än nationen. Den scnares intresse är låg, de förras hög penuingeränta. Friherrn ifrade i synnerhet mot blodsucerisystemet, som förqvälver alla ni ingar, och såg uti det nu gjorda föreslaget ctit korrektiv deremot. Hr ELefr cen trodde, att Rikets Ständers envälde i bankoväsendet vore orsaken till kredi!bristen. Han anförde såsom ett hinder mot närivearnes förkofran vindkasten uti ekonomiska författningar, hvarmed Riksens Stauder sa ofta besvärat regerincen, och påstod, att det vore en stor förtjenst af styrelsen, ati den så Htet lyssnat till de omogna önskningar, som hvarje riksdag lunttals kommit ifrån Rikets Ständer. Fiilerre Ehrepb org sade sig ej hafva i sin motion framställt något, som vore stridande emot hans och Hr Dalmans nit för bypoteksföreningarne; men då man ingenting syutes vilja för detta intresse, och jordbruket vore i oundgängligt behof af kapitaler, så hade han velat föreslå en utväg deriill, hvarigenom staten icke betungades mer än förut, och näringarne erhölle sina behof till cn del fyllda. Statslänssystemet försvarades ännu af flere utmärkte både tcorciiska och praktiska män, hvaribland Friherrn blott vil1 nämva Ricardo, och han trodde att hvarken hau elier Hr Dalman skulle öfverlefva detta systems dödsdom. Grefve Cronhjelm uppträdde emot Hr Lefren. hvilken