den eventuela ersättning, som. kunnat beredas. Ersätt--
ningen måtte hafva blifvit större eller mindre, möj-
ligen mindre än nu; det allmännas rätt hade ieke blifvit
bortskänkt och en olaglighet ej begången —; Är denua för-
utsättning den rätta, så faller uppenbart icke ringa
skuld på Konungens Rådgifvare och Statssekreterare, hvil-
ken icke, efter sin grundlagsenliga pligt, gjort hvad på dem
ankommit, att hindra medeYs användande annorlun-
da än faststäldt biifvit, och icke ra kttagit Rikets
sanuskyldiga bästa. H.H. Erkebiskopen och Tal-
mannen upplyste, att Hr Erkebiskopen på 1790:talet va-
rit i det gamla Konsulatsbuset i Tanger? och fann det
då redan så bristfälligt, att snart sagdt ingen klockare här
kan bebo elt sämre hus. Der fauns ej utväg att hyra, och
KonvojKommissariatet är skyldigt att förse Konsulerne på
Barbarcskkusten med hus. Hvad frågan om återremiss an-
går, ansåg H. H. Erkebiskopen sis skyldig förklara att han,
af 107 S. Reg.F., ansåg sg förhindrad att göra proposition
på bifall, afslag eller återremiss af detta memorial — kun-
de ej förneka Ståndet att yltra sitt omdöme i frågan, men
der enda propositisn honom är tillstävargt framställa, är
denna: bifaller Höglofl. Ståndet, att detta Konst. Utskottets
mensorial lägges till bandlingarne? — hvilket affirmativt be-
s varades.
Föredragningen af Konstit. Utskottets memorial, rörande
StatsUtskottets armärkuivgs-anvledning, i fråga om löne-
reg!ering för GardesRegemevterne, beslöts, uppå af Dr
Hceurlin afgifne upplysnivgar, uppskjutas, till dess Konst.-
Utskottets utlåtande öfver Stat-Utskottets, i dag remitte-
rade, anmärkning hunnvit inkomma.
BevillningsUtskotteis utlåtande, i anledning af åtskil-
liga till Utskottet remitterade motioner, angående tullen
ä från Finland inkommande varor föredrogs af fHr Tal-
mannen, under meddelandet af den upply-ning: att Kongl,
Mzj:t behagat meddela Hemliga Utskottet handlingarne
rörande negociationer med Ry:ka Regeringen i dessa äm-
nen. och alt en traktat i afseende derpå nu är nära att
afstutas, hvadan H. H. Talmannen hemställde, om i et
sådsot ögonblick det vore lämpligt att ingå med den af
Utskottet föreslagna. underdåmga skrifvelsen. — Biskop
af Wingård onpskade, att den af Utskottet förordade
skrifvel-en kunde uteblifva, förklarade att negociationen
förts å Svenska sidan med stor skickligtet , äfveänsonr det
borde ,smickra representationen att erfara , det orsakerna
till denna traktat blifvit uppgifne vara Ständerna: önskan,
yttrad vid sista Riksdag. — Prosten Astrand tillstycvkte
bifall till Utskottets betänkande. — Komnonnister Dahl-
gren fruktade, om en hastig förändring skulle ske i våra
haudelsförhållanden med Finland, att Stockholm skulle
råka 2 en svår belägenhet — och en hastig brytning våäd-
lig. Hivuti instämde Doktorerne Pettersson och Enzg-
ström. Dr Grenander, ledamot i Bevillvings Utskottet,
redogjorde för de olika åsigter der visat sig, Dr Björk-
man förenade sig med Hr Da blgren, och gjorde del cj
så mycket för hufvudstaden, hvars behof ändå torde fyl-
las ur Jandets egna tillgångar, som för Finland, hvilaet
skulle lida för mycket af det hastiga afbrottet. — Pro-
fessor Agardh: de skål här blifvit anförde emot bifall
— yttrade sig talaren — synas mig tvertom tala för detsamma.
Man har dels sagt a!t förändringen väl borde ske, men att en
för hastig vore skadlig och farlig för hufvudstaden, hvaraf
således skuHe följa, att man ännu hoppas, det föräudrin-
gen, efter 25 års väntan, kunde uppskjutas. Ar detta
fallet, att man verkeligeu hoppas uppshof, kräfve: landets
väl att landets ön-kan i detta fal! uttalas. I motsats med
Biskop af Winpgård ansåg talaren den underdåniga skrif-
velsen ganska nödig, såsom gifvande, genom natio-
neus uttryckte önskan för neg: ciationens framgång. ett
stöd deråt. Hvad Dr Björkman anfört, at firändrin-
gen icke borde ske, för att cj tillfoga sjelfva Finvarne li-
siaude, kunde Hr Professoren ej biträda en sådan konsi-
deralion. De tillhöra numera ett aunat land och äro un-
der-åtare under en annan regering, och sålunda kan det
ej äl;gga oss att upprätthålla dem med var egen skada.
Häsuti instämde Hrr Laurenius, Ahlqvist, Lignell
m. fi. — Kongl. Lifmedikus Ekström: Säkert lärer in-
gen, som niltälskar för Svenska Jandtmanna-väringars för-
kofran och Sverges oberoende, underlåta alt önska, det Fin-
sea handeln blefve umbärlig genom egen produktion; men
ett hastigt afbrott eller en bög tull skulle utan tvifvel
verka ganska menligt för Stockholm, utan att hjelpa po-
vinserna. Först när kommunikations-medlen inom landet
blifvit så lättade alt man med säkerhet kau påräkna be-
hufvens fyllande genom cgna tillgångar , först då är Fin-
ska handeln för oss umbärlig och tid att belägga Finska
varor med samma tull, om de från andra utrikes orter
inkommande. — D:r Moren övskade att den grundsats
blefve uttalad, att Finska varor böra erlägga lika tull med
andra länder ech ville bibehålla den föreslagna underdåni-
ga skrifvelsen, dock med det tillägg: så vida och så
snart Kongl. Maj:t pröfvar förändringen kun-
na ske, — Biskop Thyselius af samma tanka som Hr
v- Talmannen. — Prosten Astrand: jag brister cj i för-
troende till K. M:ts visa och landsfaderliga omsorg om
vårt lands bästa; men då ctt afslag, och till och med en
äterremiss, skulle lägga eh motvigt mot våra fördelar, men
bifall till betänkandet en vigt till fördel tör oss i negocia-
tronernas vägskål, och det genast måtte blifva kändt, hvad
i RiksStånden beslutas, så anser jag, att om äfven expedi-
t:onen af den underdåniga skritvelsen icke kan ske före
traktatens afslutande, vore det likväl otjenligt att afslå
och äterremittera; och förenar mig för ölrigt med Profes-
sor Agardh. — D:r Grevillius bad få förena sig med
Biskop af Wingärd, cech yltrade sig an-e Ständerna bö-
ra hyviia vid K. M:ts visa åtgärder. Prosten Lyth kunde
cj annat finna än åltt Brr Agardhs och Astrands skäl
äro ytterst vigtiga. Hvad angår deu befarade vädan af en
hastig rubbning i Finnarnes handel på Stockholm, så sva-
ras att Hr Prosten cj misunnar Stockholm att få si-
na lifsförnödenheter till podl vris men dit hör aj hegirae