I förrgår, dagen för Svenska Trägårdsföreningens sammankomst, hade bemälte förening föranstaltat om en exposition i dess lokal vid Norrtullsgatan. Man hade härvid tillfälle att göra den angenäma erfarenheten, att Stockholmsboarne icke äro mindre känsliga för naturens än för konstens skönheter. Oaktadt den kalla väderleken hvimlade Norrtullsgatan mellan kl. 5 och 7 eftermiddagen af promererande till fots och i vagn; utanför Föreningens trägård trängdes en rad af ekipager, föga mirdre talrik än utanför börsen vid en nyårsbal, och orangeriet, hvarest blommorna voro att skåda, var hela tiden uppfyldt af åskådare. Bland:de praktväxter, som denna gång voro attskåda, ådrogo sig i synnerbet flera sköna varieteter af Liljor, Pelargon:er, Rhododendron, Budleja c. uppmärksamhet och bifall. En bukett af utomordentlig storlek och skönhet var cessutom uppställd på ett bord, och omkring denmma lågo åtskilliga profver på hvad trägårdskonsten, äfven 1 vår kulna nord, kan fambringa vid derna årstid, såsom nyss mogna virdrufvor och jordguhbar, m. mn. e Ibiand alla slags kunskaper finnes det säkert icke någon, som så förenar det nyttiga med det angenime. ingen som mera tacksamt belönar odlaren för de uppoffringar han derpå nedlägger., och iroliven ingen, hvaraf den Svenska allmogen är mera i behof, än kunskapen om och sinnet för trädplantern2 och trädgårdsskötsel. Den omätliga nytta Sverige dragit af kärnedomen om en erda växts odlande, polärernas, bvilka för nåera och femtio år scedan knappt voro kända mer än tiil namret, bevisar detta tydligare är allt annat. Trädgår dsföreningen har dertföre det vidströektaste och skönaste falt för sin verksarhet. Au detta fölt icke blifvit obegaenadt, churu föreningen ännu endast kan räkna ivå års