I förrgår, dagen för Svenska Trägårdsföreningens
sammankomst, hade bemälte förening föranstaltat
om en exposition i dess lokal vid Norrtullsgatan.
Man hade härvid tillfälle att göra den angenäma
erfarenheten, att Stockholmsboarne icke äro mindre
känsliga för naturens än för konstens skönheter. O-
aktadt den kalla väderleken hvimlade Norrtullsgatan
mellan kl. 5 och 7 eftermiddagen af promererande
till fots och i vagn; utanför Föreningens trägård
trängdes en rad af ekipager, föga mirdre talrik än
utanför börsen vid en nyårsbal, och orangeriet, hvar-
est blommorna voro att skåda, var hela tiden upp-
fyldt af åskådare. Bland:de praktväxter, som den-
na gång voro attskåda, ådrogo sig i synnerbet flera
sköna varieteter af Liljor, Pelargon:er, Rhododen-
dron, Budleja c. uppmärksamhet och bifall. En
bukett af utomordentlig storlek och skönhet var
cessutom uppställd på ett bord, och omkring den-
mma lågo åtskilliga profver på hvad trägårdskon-
sten, äfven 1 vår kulna nord, kan fambringa vid
derna årstid, såsom nyss mogna virdrufvor och jord-
guhbar, m. mn.
e
Ibiand alla slags kunskaper finnes det säkert ic-
ke någon, som så förenar det nyttiga med det ange-
nime. ingen som mera tacksamt belönar odlaren
för de uppoffringar han derpå nedlägger., och iro-
liven ingen, hvaraf den Svenska allmogen är mera
i behof, än kunskapen om och sinnet för trädplan-
tern2 och trädgårdsskötsel. Den omätliga nytta
Sverige dragit af kärnedomen om en erda växts od-
lande, polärernas, bvilka för nåera och femtio år sce-
dan knappt voro kända mer än tiil namret, bevisar det-
ta tydligare är allt annat. Trädgår dsföreningen har
dertföre det vidströektaste och skönaste falt för sin
verksarhet. Au detta fölt icke blifvit obegaenadt,
churu föreningen ännu endast kan räkna ivå års