under tiden, icke är så synnerligen svår, Stiger
kovsten, får e:farenheten gifva vid handen, huru
kontrollerne derefter må rättas.
Att förslaget strider mot erfarenhetens läror är
en oriktig slutsats af oriktiga förutsättningar. In-
genting kan mera strida mot erfarenhetens läror än
våra nuvarande författningar angående husbehofs-
bränningen. De strida mot allt förnuftigt ända-
mål — och hvarom bevis ej torde behöfva anfö-
ras, enär känd sak ar så god som vittnad. Dere-
mot öfverensstämmer förslaget med alla länders er-
farenhet deruti, att hvarje ekonomisk författning
bör åsyfta frihet uti näringar och befordra utveck-
ling af konstfardigheten.
Mitt förslag till ökad bränvinsbeskatitning: står uti
sammanhang med förslaget att uti samma mån för-
minska de jo den åliggande skatteb:drag. Att ett
sådant förslag skulle grundlagga allmänt missnöje
betviflas mycket. Om alla vungna skattebidrag
upphörde och ötverflyttades till, på fritt val, bero-
ence afgifter; om derigenow hvar och en, som fin-
ner sig tryckt af bördan, lattades, och denna börda
blott åtages af den som anser dess ba ande fören-
ligt med sin enskilta fördel; så vågar man tro att
hvar och en skulle dermed finna sig belåten. Fast-
än detta ej kan ske med alla skatter, men likväl
någon del deraf på sådant sätt bortutages, så synes
som en dylik ätgard snarare skulle betordra belå-
tenbeten än grundclaigga allmant missnöje. Förfat-
taren vågar tro det; och vågar tro, alt om hans
system ej vid denna Riksdag vodkännes, det ssall
ses nlur en anvanv synpunkt vid en kommande, då
res!riktionvernes mått är rågadt och sanningens kraft
skingrar det töcken, bvarnti Biänvinsfrågan höljt
stora passioner och småaktliga intressen. Den 7 Maj.
C. Palmstjerna.