under tiden, icke är så synnerligen svår, Stiger kovsten, får e:farenheten gifva vid handen, huru kontrollerne derefter må rättas. Att förslaget strider mot erfarenhetens läror är en oriktig slutsats af oriktiga förutsättningar. Ingenting kan mera strida mot erfarenhetens läror än våra nuvarande författningar angående husbehofsbränningen. De strida mot allt förnuftigt ändamål — och hvarom bevis ej torde behöfva anföras, enär känd sak ar så god som vittnad. Deremot öfverensstämmer förslaget med alla länders erfarenhet deruti, att hvarje ekonomisk författning bör åsyfta frihet uti näringar och befordra utveckling af konstfardigheten. Mitt förslag till ökad bränvinsbeskatitning: står uti sammanhang med förslaget att uti samma mån förminska de jo den åliggande skatteb:drag. Att ett sådant förslag skulle grundlagga allmänt missnöje betviflas mycket. Om alla vungna skattebidrag upphörde och ötverflyttades till, på fritt val, beroence afgifter; om derigenow hvar och en, som finner sig tryckt af bördan, lattades, och denna börda blott åtages af den som anser dess ba ande förenligt med sin enskilta fördel; så vågar man tro att hvar och en skulle dermed finna sig belåten. Fastän detta ej kan ske med alla skatter, men likväl någon del deraf på sådant sätt bortutages, så synes som en dylik ätgard snarare skulle betordra belåtenbeten än grundclaigga allmant missnöje. Författaren vågar tro det; och vågar tro, alt om hans system ej vid denna Riksdag vodkännes, det ssall ses nlur en anvanv synpunkt vid en kommande, då res!riktionvernes mått är rågadt och sanningens kraft skingrar det töcken, bvarnti Biänvinsfrågan höljt stora passioner och småaktliga intressen. Den 7 Maj. C. Palmstjerna.