måtte låta inflyta i lagen, att endast sådane individer komme att underkastas straff, som togos till fånga på ort och ställe, i sjelfva den upproriska hopen. Detta förslag understöddes af Hrr, Barrot, Charamaule och Teste, på den grund, att man Dborde så mycket som möjligt söka lätta flykten för dem som deltogo i ett upplopp, emedan annars motståndet skulle blifva ännu mera hårdnackadt, om ett lika straff väntade de upproriske, antingen de grepos på stället eller först måhända uppspanades efter års förlopp. Äfven detta tillägg törkastades. Då man nu kom till den sista S:n i artikeln, som -föreslog dödsstraff för dem, som brukat vap-n, yrkade Brr Chappuis de Montlavie och Glais-Bizoin deportationsstraif i stället tör dödsstraff, hvilket nnderstöddes af Hr Lamartine. Han förklarade dödsstraff öfverhufvud, men isynnerhet för politiska förbrytelser olämpligt. Kommissionens förslag gick dock igenom. De öfriga artiklarne af lagprojektet antogos derpå, utan betydande debatt. Blott då man kom till den 5., som handlar om straff för dem, som uppkastade barrikader, förskansningar och andra försvarsarbeten, ville Hr Charamaule, af undseeude för Julibarrikaderna, att detta uttryck skulle borttagas. Ar Garnier Pages deremot höll före, att det vore nödvändigt bibehålla detsamma, emedan folket annars icke skulle veta hvad det egentligen var som mar förböd. — Vid omröstningen öfver lag!örslaget i sin helhet, antogs det, som vi 1edan förut nämt, med 230 röster mot 45. Det är icke bland det minst märkliga, som möter reflexionen vid frågan om derna lag, att samma deputeradekamare , hvars föregångare i Oktober 1830 (de nuvarande ministrarne inberåknade), då det var fråga om Carl X:s mivistrar, gick in med en adre:s till Konunzen för att begara afskaifandet af dödsstralf för politiska förbrytelser, nu stadgat detta straff för just samma slags förbrytelser. SERNER TKO ME FATT LTR IV I ORE SANCLST) SE KET TNA TS RR