måtte låta inflyta i lagen, att endast sådane indivi-
der komme att underkastas straff, som togos till
fånga på ort och ställe, i sjelfva den upproriska
hopen. Detta förslag understöddes af Hrr, Barrot,
Charamaule och Teste, på den grund, att man Dbor-
de så mycket som möjligt söka lätta flykten för dem
som deltogo i ett upplopp, emedan annars motstån-
det skulle blifva ännu mera hårdnackadt, om ett
lika straff väntade de upproriske, antingen de gre-
pos på stället eller först måhända uppspanades ef-
ter års förlopp. Äfven detta tillägg törkastades. Då
man nu kom till den sista S:n i artikeln, som -före-
slog dödsstraff för dem, som brukat vap-n, yrkade
Brr Chappuis de Montlavie och Glais-Bizoin de-
portationsstraif i stället tör dödsstraff, hvilket nn-
derstöddes af Hr Lamartine. Han förklarade döds-
straff öfverhufvud, men isynnerhet för politiska
förbrytelser olämpligt. Kommissionens förslag gick
dock igenom. De öfriga artiklarne af lagprojektet
antogos derpå, utan betydande debatt. Blott då man
kom till den 5., som handlar om straff för dem,
som uppkastade barrikader, förskansningar och an-
dra försvarsarbeten, ville Hr Charamaule, af und-
seeude för Julibarrikaderna, att detta uttryck skulle
borttagas. Ar Garnier Pages deremot höll före,
att det vore nödvändigt bibehålla detsamma, eme-
dan folket annars icke skulle veta hvad det egent-
ligen var som mar förböd. — Vid omröstningen öf-
ver lag!örslaget i sin helhet, antogs det, som vi 1e-
dan förut nämt, med 230 röster mot 45.
Det är icke bland det minst märkliga, som möter
reflexionen vid frågan om derna lag, att samma
deputeradekamare , hvars föregångare i Oktober
1830 (de nuvarande ministrarne inberåknade), då det
var fråga om Carl X:s mivistrar, gick in med en
adre:s till Konunzen för att begara afskaifandet af
dödsstralf för politiska förbrytelser, nu stadgat detta
straff för just samma slags förbrytelser.
SERNER TKO ME FATT LTR IV I ORE SANCLST) SE KET TNA TS RR