bön REN I RARE 2 RR: 0 Rn RAR rann nn
vill.
Karlstad den 7 Maj 1934.
Johan af IWingård.
Efter löfte meddela vi i dag äfven ett utdrag af
Kapten Lindebergs förklaring till Svea-Hof-Rätt i
den Majestätsfråga, för hvilken han är anklagad.
Vi förbigå dervid början, hvari Kaptenen anmär-
ker och efter sin åsigt utförligt utvecklar det i hans
tanka oriktiga deraf, att man tilltalat honom på sätt
nu skett och icke i tryckfrihetsväg. Han framställer
derefter en jemförelse mellan beskalfenheten af den nu
åtalade skriften och en annan rörande samma ämne,
enligt bans tanka i vida starkare ordalag affattad,
som för ett par år sedan stod att läsa i Stockholms
Posten. Denna jemförelse synes verkligen af vigt
för den nu förevarande saken. Den lyder sålunda:
Aktor, som för Justitie-Kanslerens talan, finner
bland de brottsligaste ställena i min skrift, att jag
sagt, det Kongl. Teatern är till vinst för Konun-
en — att Konungen tillåter hvilken utlänning
som helst inkräkta på de Broenska arfvingarnes
privilegium, men förbjuder den Svenske medborga-
ren att ingå någon täflar men dess egen Teater
— samt att, om Konungen kan beskatta en med-
borgare-klass, skulle Kongl, Maj:t af enahanda skäl
kunna göra det med alla andra o. s. v. Nå väl, år
1832 inlemnade jag till samma JustitieOmbudsman
en skrift i samma ämne, hvari alldeles enahanda
Majestäts-förbrytelser förek onima. Den finnes tryckt
i Stockholms Posten för samma år N:o 73 och följ.
Der hetev det i N:o 77: ..Må ingenl invända, att
denna Teater icke är till förmån för Konungen.
Den är det ganska bestämdt. Konungen och dess hö-
ga Familj ha nemligen dervid beständiga platser,
och af dess Hef- och Embetsmän äro ungefär 30
eller 40 personer dagligen bjudna på spektaklet. Nu
gå Teaterns utgifter årligen till omkring 160,660 Rdr,
men Kongl. familjens tillskott utgör endast 40,000 Rdr,
för hvilken summa äfven HofKapellet och Sång-
scenens sujetter måste tjenstgöra vid Hofvet, då de
påkallas, ja flera persener ba funnits och finnas.
vid Teatern, som af Kongl. Familjens och Statens
anslag ej erhålla det minsta; som endast afiönas
med en del af recetten, som de sjelfve bidraga att
inbringa, och som likväl måste ej blott spela och
sjunga för hofvet tillika med allmänheten vid de
vanliga spektaklerna, utan äfven göra det för hof-
vet enskilt, när de dertill hbefallas. Det är således
ganska säkert, att Konungen ej skulle kunna, utan
allmänhetens understöd, d. v. s. utan recetten, få
se några spektakler eller dertill kunna bjuda nå-
gon, och att teatern således förvaltas till vinning
för Kongl. Maj:t. — Vidare heter det i samma
nummer, då fråga är om att Konungen skulle kun-
na förse hufvudstaden med sina behofver lika så väl
som med sina nöjen: Principen är alldeles den-
samma, och fullföljande den, kan Regeringen hin-
dra hvarie företag, eller befalla hvad håndling bon
finner för godt att önska eller vilja förekomma,
samt dermedelst öppna en bana för godtycket,
hvars längd och mål den ej kan beräkna, och för
hvars slutliga gräns hvarje rättskaffenrs medborgare
bör rysa. Den som kan utan ansvar beröfva mig
en knäppnål, han kan äfven rycka ifrån mig hela
min egendom; den som kan taga ett hår af mitt
bufvud utan laglig följd, kan taga hela hufvudet.
Kan han åter ej det sednare, så kan han ej heller
det förra. Kan således Konungev, icke med an-
dras utestävgande, göra sig sjelf till monopolist för
hufvudstadens förseende med sina behof, kan han
det ej eller i anseende till dess nöjen, och kan ej
hindra någon att anlägga och äga en teater, när
han tillåter sig sjelf att äga en sådan. Må man ej
säga, alt Konungen icke fastställt dess monopoli-
um; dess existens med andras uteslutande vore
fastställelsen. Detta är ej någon advokatyr, någon
förtydving af grundlagen; det är hvad dess 83 Sf.
bjuder: dess tillämpning efter ordalydelsen. All
annan uttydning, allt försök att derur framleta en
annan mening, är konstitutionsvidrigt, är godtycke,
är laglöshet, är våld — och detta fruktar jag lika
litet som det lönade mödan att mot det påkalla la-
gen och förnufter. — Sluteligen heter det i N:o
78: under det vår Regering förnekat tillåtelse för
enskilta teatrars inrättande, och ÖfverStåthållare-
Embet-et, såsom nu, hotat, att hindra anläggandet
af en sådan, har man på de sednare åren låtit
källrarnes avtal i Stockholm ungeför tredubblas,
och utiandska vesarde jonslörer. lindansare. task-