bön REN I RARE 2 RR: 0 Rn RAR rann nn vill. Karlstad den 7 Maj 1934. Johan af IWingård. Efter löfte meddela vi i dag äfven ett utdrag af Kapten Lindebergs förklaring till Svea-Hof-Rätt i den Majestätsfråga, för hvilken han är anklagad. Vi förbigå dervid början, hvari Kaptenen anmärker och efter sin åsigt utförligt utvecklar det i hans tanka oriktiga deraf, att man tilltalat honom på sätt nu skett och icke i tryckfrihetsväg. Han framställer derefter en jemförelse mellan beskalfenheten af den nu åtalade skriften och en annan rörande samma ämne, enligt bans tanka i vida starkare ordalag affattad, som för ett par år sedan stod att läsa i Stockholms Posten. Denna jemförelse synes verkligen af vigt för den nu förevarande saken. Den lyder sålunda: Aktor, som för Justitie-Kanslerens talan, finner bland de brottsligaste ställena i min skrift, att jag sagt, det Kongl. Teatern är till vinst för Konunen — att Konungen tillåter hvilken utlänning som helst inkräkta på de Broenska arfvingarnes privilegium, men förbjuder den Svenske medborgaren att ingå någon täflar men dess egen Teater — samt att, om Konungen kan beskatta en medborgare-klass, skulle Kongl, Maj:t af enahanda skäl kunna göra det med alla andra o. s. v. Nå väl, år 1832 inlemnade jag till samma JustitieOmbudsman en skrift i samma ämne, hvari alldeles enahanda Majestäts-förbrytelser förek onima. Den finnes tryckt i Stockholms Posten för samma år N:o 73 och följ. Der hetev det i N:o 77: ..Må ingenl invända, att denna Teater icke är till förmån för Konungen. Den är det ganska bestämdt. Konungen och dess höga Familj ha nemligen dervid beständiga platser, och af dess Hefoch Embetsmän äro ungefär 30 eller 40 personer dagligen bjudna på spektaklet. Nu gå Teaterns utgifter årligen till omkring 160,660 Rdr, men Kongl. familjens tillskott utgör endast 40,000 Rdr, för hvilken summa äfven HofKapellet och Sångscenens sujetter måste tjenstgöra vid Hofvet, då de påkallas, ja flera persener ba funnits och finnas. vid Teatern, som af Kongl. Familjens och Statens anslag ej erhålla det minsta; som endast afiönas med en del af recetten, som de sjelfve bidraga att inbringa, och som likväl måste ej blott spela och sjunga för hofvet tillika med allmänheten vid de vanliga spektaklerna, utan äfven göra det för hofvet enskilt, när de dertill hbefallas. Det är således ganska säkert, att Konungen ej skulle kunna, utan allmänhetens understöd, d. v. s. utan recetten, få se några spektakler eller dertill kunna bjuda någon, och att teatern således förvaltas till vinning för Kongl. Maj:t. — Vidare heter det i samma nummer, då fråga är om att Konungen skulle kunna förse hufvudstaden med sina behofver lika så väl som med sina nöjen: Principen är alldeles densamma, och fullföljande den, kan Regeringen hindra hvarie företag, eller befalla hvad håndling bon finner för godt att önska eller vilja förekomma, samt dermedelst öppna en bana för godtycket, hvars längd och mål den ej kan beräkna, och för hvars slutliga gräns hvarje rättskaffenrs medborgare bör rysa. Den som kan utan ansvar beröfva mig en knäppnål, han kan äfven rycka ifrån mig hela min egendom; den som kan taga ett hår af mitt bufvud utan laglig följd, kan taga hela hufvudet. Kan han åter ej det sednare, så kan han ej heller det förra. Kan således Konungev, icke med andras utestävgande, göra sig sjelf till monopolist för hufvudstadens förseende med sina behof, kan han det ej eller i anseende till dess nöjen, och kan ej hindra någon att anlägga och äga en teater, när han tillåter sig sjelf att äga en sådan. Må man ej säga, alt Konungen icke fastställt dess monopolium; dess existens med andras uteslutande vore fastställelsen. Detta är ej någon advokatyr, någon förtydving af grundlagen; det är hvad dess 83 Sf. bjuder: dess tillämpning efter ordalydelsen. All annan uttydning, allt försök att derur framleta en annan mening, är konstitutionsvidrigt, är godtycke, är laglöshet, är våld — och detta fruktar jag lika litet som det lönade mödan att mot det påkalla lagen och förnufter. — Sluteligen heter det i N:o 78: under det vår Regering förnekat tillåtelse för enskilta teatrars inrättande, och ÖfverStåthållareEmbet-et, såsom nu, hotat, att hindra anläggandet af en sådan, har man på de sednare åren låtit källrarnes avtal i Stockholm ungeför tredubblas, och utiandska vesarde jonslörer. lindansare. task