Detta ord känner Grundlagen ej som en makt, men som
en sak, en rättighet, hvilken alltid utöfvas af Konungen,
och som ej kan delegeras åt någon annan, — oftare, än
när Han är minderårig, sjuk, stadd på resor, eller thronen
helt och hållet ledig. De personer, som då föra regeringen,
kalla sig visserligen äfven i början å alla sina beslut Kongl.
Maj:t; men de kunna i sistnämda fallet ställas till an-
svar af Ständerna, och i de förra jemväl af Konungen, som
kan låta döma dem till de högsta straff för handlingar, dem
de utfört i hans namn. j
Ailmiänna lagen känner, lika litet som Grundlagen, någon
makt, kallad Regering. Hon går ännu längre, ty kon an-
vänder ordet Konung äfven der fråga är om Staten,
Kronan, t. ex. i Rättegångs-Balken 32 Kap. 1 4. om bö-
ters utgående, hvarest, likasom på flera ställen, talas om
Konungens andel i böterna. — Slår man upp Registret,
ordet kronan, så finnes hennes. andel i böterna bhänvist till
samma lagrum. Detta förhållande är så mycket anmärk-
ningsvärdare, som Lagen stiftades ech antogs under en tid,
då Konungamakten var i sjelfva verket alldeles förlamad,
och då snart sagdt ingen sådan fanns hos den Konungsliga
individualitetcn. Man ansåg likväl ordet Konung beteck-
na all den makt och värdighet i Staten, som icke bestämdt
var tillagd Ständerna, och som ett uttryck af denna tanke
kan man anse Missgernings-Balkens 5 Kap. 2 S,, der obe-
vista smädeliga angripelser mot Rikets Råd, i och för Em-
betet, och gåcnde å deras ära, straffas lika med det egent-
liga Majestäts-brottet.
Men ehuru sålunda Konungen icke blott representerar,
utan äfven verkligen utgör hela Regeringsmakten , är Han
likväl, i fråga om juridiskt ansvar för sine gerningar , all-
deles icke någon individ. Han kän lika Htet träffas af an-
svaret, som af klandret celler smädelsen. Ingenting kan af
den verkställande makten göras, som Han icke vill. Men
ingenting sker, utom i de ofvannämda fall, der Han per-
sonligen handlar — endast derföre, att Han vill det. Hans
Stats-Båder och Föredragande kunna, i de mest bestämda
ordalag, tillstyrka och bedja Honom om en sak; men intet
sker, om icke Fan vill. Denna vilja är sålunda oundgän-
geligen nödig för något besluts fattande, för den aldramin-
sta rörelse af Styrelse-machinen ; men denna vilja är likväl
icke ensamt tiliräcklig; hon är ännu endast en cmbryo,
som evigt förblir ofödd, om cj cn annan vilja dermed för-
enar sig. Denna måste vara Kontrasignanatens. Konungens
Stats-Råder kunna å andra sidan i de mest bestämda ordu-
lag, och med de mest bevekande skäl afstyrka en sak. Den
sker likväl, om Han vill. Men härtill fordras, att en före-
dragande kontrasignerar beslutet. Från denna stund upp-
hör det att vara bBonungens personliga handling; det blir
kontrasignantens, d. v. s Konungens såsom regerings-
makt. Beslatet kan vara i högsta erad lagstridigt och för-
derfligt; den allmänna rösten kan höja sig devemot, och
Konstilutions-Utskottet kan derföre ställa Kontrasignanten
inför Riks-Rätt. Här, likasom i det offentliga, tryckta clier
skrifna, omdömet öfver - handlingen , kan likväl aldrig bli
fråga om Kenungen och Hans enskilta vilja. Kommer hon
till folkets kuaskap, så kän opinionen visserligen ogilla hen-
ne; men Lagen och publicitetens granskningsrätt få icke vid-
röra henne. Båda måste hålla sig ensamt till föredragan-
den. Denne kan cj till sin ursäkt förebära Konungens ön-
skan eller Hans vrede, eller ens, att Konungen, ifall det
vore möjligt, med svärdet eller pistolen för hans bröst, tvun-
git honom att underteckna sitt namn. Man kan beklaga
hans belägenhet, men Lagen måste fälla honom. Smädelser
äro likväl ieke eller då tillåtna emot den felaktige, utan
bestämdt förbjudna af både Tryckfriketsförordningen och
Allmänna Lagen, emedan smädelser ej äro tillåtna mot nå-
gon, icke ens mot den, af straffet trälfade missdådaren.
Så snart derföre Konungen cAler Kongl. Maj:t näm-
nes, i fråga om cen. offentlig handling, kan aldrig dermed me-
nas Konungens person, utan endast Styrelsemakten. IKlan-
dret och ansvaret träffa endast Kontrasignanten , och dem,
som ej afstyrkt beslutet, emedan utom deras svaghet, tank-
löshet eller förräderi, hade Konu ngens vilja icke cxi-
sterat såsom handling.
Dessa äro grundvilkoren för vår konstitution. Borttagas
de, så öfverflyttas ansvaret på Konungens person, uch Riket
förvandlas, från ett Lagbundet samhälle, till en absolut
Monarki. Hvarje försök, att faktiskt åstadkomma en sådan
konklusion, hvarje försök att, som lasteligt tal om Konun-
gens person, vilja qvalificera det lagliga, ostraffliga omdö-
met öfver Regeringsåtgärder, är öfyerträdelse af Grundlagen,
af Regeringsformen och Tryckfriheten, är, då det sker af
eu Embetsman, dessutom ett edsbrott, stridande emot dess
nebetsmanna-ed, och för hvilken som helst, som begår det,
straffbart efter Missgernings-balkens 4:de Kap. 8 S. som sä-
ger: Söker någor, eller låter sig bruka, att uppenbarliga ,
eller genom hemlig stämpling, införa, upphjelpa, eller be-
fordra en oinskränkt envåldsregering i Riket, eller annat
regcringssätt, än det Ständerne i Riket fast-
ställt hafva, straffes såsom Rike!s förrädare, och miste
hf, ära och gods.
Jag har bär nödgats hålla en föreläsning öfver vår
Grundlags egentliga A.B. C. Jag kan nu vara kortare öf-
ver Aktors anmärkningsmremorial, emedan svaret derpå rce-
dan i sjelfva verket är gifvet i det föregående. .
Det har mer än en gåvg händt mig, likasom förmodligen
hvarje annan författare, och, jag kan väl tillägga : hvarje
menniska, att jag ångrat ett eiler annat, tryckt eller skrif-
vet ord, som af ovarsamhet celler förlkastande undfallit mig,
och önskat alt det varit osagdt eller oskrifvet. Sådant är
likväl icke fallet med den i! arande skriften. Jag har mer
än en gång genomläst den, och måste endast beklaga, att
den är så lugn , så passiousfri, så utan all värma, endast
undersökande och bevisande. Hade den, såsom älskillige
andra mina skrifter, t. ex. den ofvannämda för 2 år sedan
till Herr Justitie-Ombudsinatvcnr inlemnade, elter den be-
kanta : artikeln Sverge sy och 1832, varit: affattad
i starkare ordalag, och d rigevom trädt det tillåtuas gräns
närmare, så hade denna 4ss genom närvarande rättegång,
kunna, medelst Domare-w2asicv: utslag, bli tydligare be-
stämd. Jag kan icke ändra tetta förhållande, utan måste
nu nöja mig med att visa, det jag alls icke nalkats nämde
SS - ee Fa TN 9? a
8 oo RA oa