brukaren, än da de tl Mie PINE ARD MM 6
vände, är något hvarom wuppmärksamma praktici
jäke gerna låta öfvertyga sig. Gifvas potäterne råa,
så fordras arbete till deras sönderskärning. Ehuru
sönderskurne, melera de sig icke med halmen, hvil-
ken kreaturer lemna orörd, så länge potäter finnas
var. Poltäterne äro saftiga och vattenaktiga och
sifva icke mera kraft eller näring, än en god och
väl behandlad drank, hvilken genom kokningen
blifvit lika helsosam och måbända lika mycket fö-
dande som de råa potäterne. Beviset härför ligger
i följande förhållande: då bränvinsbränningen på
vvåret 1832 var förbjuden , uppfodrades på den å-
beropade egendomen cirka 2,306 tunnor potäter till
korma , i stället för den saknade dranken. Först
gåfvos de råa och sönderskurns, ty hela fastnade
de i strupen och qväfde kreaturen, men då mjölk-
naden derigenom föga ökades, och balmen förblef
till det mesta oäten, kokades potäterne och, med
tillsats af vatten, blandades på halmen; imen då
deana utfodring förekom korna äcklig och icke var
miölksifvande, så inmäskades potäterne på vanligt
ätt med malt, och användes, efter en ringa jäs-
ning, med bästa fördel. Men snart anmärktes, alt
tll en slags diavrhe, hvadon de råa potäterne
syra eller det spirituösa den innehöll, ver-
våste tillgripas.
adt dessa uppoffringar, blef mjölknaden un-
5 mågaderne, från den I Januari till den I
. . sr il
korna stodo inne, cirka 5,0c0 kannor min-
än förr och efteråt vid drankfodring af lika
antal kor. Om nu de 2,30c6 tunnor potäter varit
använda till bränvlnsbränning och gifvit minst 6
kannor per tunna, så hade för asaren uppstått en
fördel af cirka 13.800 kir bränvin, jemte de förlorade
3.500 kannor mjölk och en större gödselullgång ge-
nom vanigare halmuppfodring m. m. Också måste
en hel del potater och säd uppfodras på svinen,
hvilka annars vanligen underhållits, denna årstid,
med biotta dranken.
Att oödseln skall blifva dålig genom drankfo-
drinz, men förbättrad genom pot
c atesfodring, är hvad
man i anledning af det anförda icke lätt kan låta
öfvertyga sig om; och på hvilka säkra rön de te-
oretiska kalkylerna i detta fall stödja sig, har Ar
E. väl sökt visa, men icke tillförlitligen styrka.
En gödsels tyngd beror dessutom af dess mera eller
mind:e fuktighet och dess mer eller mindre ut-
bränning. Likasom gödsel-qvantiteten efter. drank-
fodring ovilkorligen skall blifva större, än efter po-
tatesfodring (ty genom drankens blandning till hac-
kelse, förtäres dubbelt foder); så har erfarenheten
visat, att den varit god och årligen ökat jordens
fruktbarhet, i det alt grödorna årligen blifvit ri-
kare. Härvid sannas således icke den anförda re-
geln, att ett sådant system gör rika föräldrar, men
fattiga barn. Bibehållet, skall det verka motsatsen,
men upphäfvet, skall den aftagande goda gödsel-
tillgången medföra menliga följder på den jord, som
kommer i saknad deraf.
Att bränvinsbränningen således är fördelaktig
för åkerbruket och i flera afseenden vinstgifvande
för landthushållaren, torde alltså den minst erfar-
ne inse; och då Hr E., såsom bevis för potates-
fodringens fördel framför drankfodringen, anfört,
att ban har årligen 3 Lisp. smör af hvarje ko,
förutan hvarje 5:te kalf pålagd, hvilket smör per
medium, å 7 Rdr för Lisp., gör 21 Rdr Rgs; så
bör icke obemärkt lemnas, att ägaren till ofta
mMimde egendom, och det hufvudsakligen genom
drankfodring, aldrig haft mindre än 53 Rdr Rgs,
men stundom ända till 68 Rdr Rgs af hvarje ko
em året, förutan det att nödig mjölk lenmnets till
hushållet och hvarje 3:de kalf blifvit till påligg
väl underhållen i 10 veekors tid med mjölk. Rä-
kenskaper styrka denna och öfriga uppgifterne.
Det har äfven blifvit anfördt, att dranben äger
föga kraft, men till bevis för motsatsen må då
pämnas, att å ifrågavarande egendom bålles vid
ost-tryckeriet daglig auteckning:i dertill inrättad
bok, huru stor mjölknaden för dagen varit och
hvad ost i färsk vigt den gifvit, till nödig kon-
troll på mjölkpigor och osttryckare etc., och deraf
inhämtas, att drankmjölken gifvit I å 1 1-4:dels
Jod mera ost af hvarje kanna, än gräsmjölken.
Att drank-osten, lika med all viater- eller foder-
ost, lkväl är af bvit och magrare beskaffenhet,
än den feta osten efter blomster- och friska gräs-
sorter, är aaturligt. :
Att dranken är skadlig för boskapen, är påstådt,
och äfven jag vill medgifva det, så framt vemli-
pen ei vissa jakttaganden moggrant observer
ss, —