der. Hon har sagt till de fega: frukten kriget! — åt dem, som alltid äro färdiga: att sälja sitt samvete: här är guld och stnekuver! — till egoister och monopolister sade hon: de fattige äro barbarer; visserligen hafva de med förakt trampat under fötterna den stora stadens guld, som de återförvärfvat från Bourbonerne; men de äro edra fiender, emedan de icke mer läto använda sig. Den invasion man har att frukta, är den tillväxt, armdeen fått frön plogen och från verkstäderna.? Hona sade till acviotörerne: samlen er kring statslånens rika grufa, för att få dela amortissementets fe:t. Till den V Carlistiska aristokratien, hvars fina lefnadssätt utan e on 1 os tsifvel syotes herne oundsängligt för den nya troners glans, sade hon: hvad kunna de landsförvista Prinsarne göra för Er? Förenen Er med oss, ech er fordna glans skall bli makten har ägt guld och smekningar för alla revolutianens fiender. Firad folketancår, så har det visser! återställd. Med ett ord, en atven fålt sin lolt: eländet vär det tiger, och kartescher när det vågar kl albrott). Var icke detta fallet i Lyon? Neken det om J kunpnen. (Tystnad i centern). Ett dylikt förhållande måste hafsa till följd en allmän obenägenhet, en djuo förtrytelse i alla välsinnade :bröst. Man har sett menniskor, hvilka med entusiasm helsat den nya Styrelsens tillträde, draga sig undan och vända sina öppnade ögon mot en annan framtid. Man har sett dem, hvilkas popularitet tjenade dess födsel! till skydd, suckande draga sig undan från embeten, der det var dem omöjligt att vidare uträtta något godt. Ett parti, som i början åt den allmänna enigheten uppoffrat sina inrerligaste känslor, sina lifligaste böjelser, det rcpublikanska partiet, bar tillväxt och stadgat sig. (Hr Keratry syntes orolig på sin bänk). Hr Lefebure. Jag känner ej det republikanska partiet; hvilket är det? Hr Ludre. Det är makten, som skapat det republikanrska partiet; det är de onda följderna af dess förhållande, som afvända medborgarne — — Presidenten. Då Ni nu medgifvit, att republikanska partiet är ett ondt, så fortfar. (Handklappningar 1 centern). Hr Ludre.. Jag har icke sagt, att republikanska artiet var ett ondt; jag anmärker endast följderna af: Styrelsens system. Makten har gjort mycket ondt och ådragit sig hat. Efter en liten fortsatt debatt emellan Presidenten och Hr Ludre, fortfor denne slutligen: Makten har bastigt känt sig hänförd till det onda, genom det olycksöde hon sjelf vållat. Öfver allt har blod flutit: i Grenoble, i Lyon, i sjelfva Paris, i denna verldens intellektuella hufvudstad, som man vågat underkasta krigskonseljernas glafven, som man behandlat likt en eröfrad stad. :Pessa nationalgarder, hvilkas biträde man anropade i vådans dagar, hafva blifvit upplösta och afväpnade under de lumpnaste förevänningar, stundom emedan deras sjelfvalda chefer misshaga Regeringen. Pressen har varit föremål för oerhörda förföljelser; den personliga friheten bar lemnats till pris åt polisens godtycke, och hvilken polis! Medborgare hafva blifvit bållne fångne i hela månader, hafva undergått den moraliska torturen af ensligt fängelse, eller den ännu plågsammare, att se sig hopblandade med samfundets afskum, och när man änteligen nödgades ställa dem till rätta, hände det ofta, att man icke ens hade en anklagelse att förebära emot dem. Nu angriper man äfven ässociationerna. . De lagar, hvarmed Napoleon nöjde sig, dessa lagar, som Bourbonerne icke vågat skärpa, anses ej mer tillräckliga för en makt, som säger sig hvila på national-suveräniteten! Handel, industri, vetenskap, moral, sjelfva religionen, allt skall öfverlemnas åt ett godtycke utan regel och utan mått. Den förfärande obestämdheten i lagförslaget omfattar allt. Må man icke säga: Regeringen skall autorisera alla nyttiga föreningar. Åutorisationen kan allid återkallas; och hvilken förnuftig man ville väl uppofira sin tid, sina talanger, sitt kapital ugder en sådan garanti? Hvem kan hindra en af styrelsen gynnad spekulant, att nyttja detta vapen tör att. motverka och ruinera ett företag, hvars medtällan Ban fruktar? Men detta är ännu icke allt. Man flyttar domstolarna. Juryn, hvars ledamöter J, projektets upphofsmän, hafven den orimliga rätten, att efter behag utstryka från listan, denna jury är icke mer tillräcklig för Ev; och likväl har hon ådagalagt en tränohet. SOM iac icke vill till3ta miss att avalihaga. (Rörelse i centern;