gorlunda jemnt. Detta är grunden för det nuva-
rande grurdskatts-systemet; och att borttaga den,
utan att förändra sjelfva systemet, låter svårligen
göra sig, utan de vådligaste följder. Det förhål-
lande, att grundskatten icke bestått af några få
hufvudpersedlar, som, vid brist på samme persed-
lar, kunnat omåttligt uppstegras, har ensamt vål-
iat, att elt beskattnings-system, som af Konung
Carl XI för sin tid med vishet beräknades, i år-
hundraden kunnat bibehålla sig. Detta system har
nu, under förändrade förhållanden, i mänga tall
blifvit olämpligt, ehuru det ännu måhända skulle
vara mindre tryckande, derest man icke i flere de-
iar, till allmogens tunga, sedermera afvikit från
de af Hög .bemälte Konung derföre stadgade hufrud-
grunder. Om man än vidare vill frångå dessa
grunder och omsätta mängden af räntepersedlarne i
2:ne hufvudräntor, såsom spanmal och smör, så
icke blott fruktar, utan jag förutser med visshet,
a!t, om än al Ilmogen i gora år kunde få någon lin-
dring, hvilket dock voi:e myck ket osikert, så skulle
deremot grundskatten i missväxtår uppgå til ett
belopp, som flere gånger komme att öfverstiga det,
harmed den nu, icke utan största orältvisa, i så-
dane år utfordras; hvarföre jag anser vådligt för
allmogen och osäkert för Statsverket, att vidare
öka beloppet af spanmåls- och smör-räntorna, hvil-
ket genom det af Kammar-Kollegtum till räntor-
pas omsättning gjorde förslag förnämligast åsyftas.
Äfven torde det för allmogen blifva förenadt med
stort äfventyr, att, på sätt Per Persson föreslagit,
åt tjenstemän Ööfverlåta rättigheten till räntornas
omsättning, utan allmogens hörande, emedan erfa-
renbeten 1:08 dyrt lärt oss, att utvägarne för än-
dringssökande i tjenstemäns möjligen felaktiga åt-
gärder, alltid äro förenade med kostnader och osä-
kerhet. Till skydd häremot har väl Per Pers-
son föreslagit visse kontroller; men vid granskning
finner jag dem sakna all betydelse; ty äfven om
den ifrågaställde omsättningen kunde ske efter bil-
liga grunder, så är det klart som dagen, att de
få hufvudpersedlar , hvartill de nuvarande mån-
ge räntepersedlarne kunde blifva reducerade,
skulle, när brist vid inträffande missväxt derå
uppkom, blifva mycket dyrare, än priset å de
uteslutne räntepersedlarne; och att följaktligen
hemmansägarnes utskylder skulle 1 samma för-
hållande blifva - förökades och slutligen kan
jag icke underlåta att anmärka, det allmogen, ge-
nom den föreslagna omsättningen , icke skall kom-
ma något steg värmare det sökta målet af en, för
de hårdt betungade krono- och skattehemmanen ,
skäligen jemkad grundskatt, utan snarare derifrån
ännu mera aflägsnas, emedan det förefaller migtyd-
ligt, alt till den föreslagna segleringen, om den,
såsom Per Persson hemställt, komme ett verkstäl-
lasaf- ansvarige tjenstemän, terde åter pågra tio-
tal af år, eller att döma af det sätt, hvarpå all-
männa ärender stundom behandlas, till och med
ett halft sekel, innän den öfver hela riket hunnoe
fullbordas ; under hvilken tid alla försök till vin-
nande af nämde ändamål skulle, med förespeglin-
gar af pödvändigheten, att invänta slutet af regle-
ringen, blifva alspisade.
Då jag således , på anförde grunder, nödgas å
mina kommil!enters vägnar bestrida Per Perssons
rmetion , hvars goda afsigt ingalunda bör misskän-
nas , förbiser jag dock icke nyttan och nödvändig-
heten af en sådan förändring i Grundskattens be-
räknande och förvandling, som, utan minsta äfven-
tyr för Allmogen , kan leda till dess förenklande
och skäliga förminskning, hvarom jag kommer att
yttra mig, vär j.g öfvergår till den andra af of-
vannämde frågor, eller den: om Grundskattens
utgörande direkte till Statsverket. Denna skatt
består, utom bonden, i Jordbruks- och Hemman-
tals-säntorna , hvilka, såsom jag ofvanföre visat ,
äro påförde dels i spanmål och dels i persedlar,
hvilka, med få undantag, utgöras efter markegångs-
pris, som nu i allmänhet, huofvudsakligast genom
myntets försämring, 6 a 7 gånger öfverstiger det
pris, hvarti!l persedlarne äro 1 jordehoken, etter det
så kallade krono-vardiet , upptagna.
Det vid förra Riksdagen , rörande spanmålsrän-
torna, meddelhe stadgande medför en stor lättnad
a des, hvilkas räntor icke äro ivudelta, och
det äterstår nu egentligen blott att, till allmogens
för i
Aydd mot desss t Hide lå
stydd mot dessa räntors alltför stora uppstegring, då
Missväxt infaller. må örordnss
lösas efter det årets mar kegång, som namast 1ö:e-
sår missväxten.
Haricenoamm korv de hemtmansäoarne nndoså den ao-
o
s, att räntorna må Ia