Article Image
gorlunda jemnt. Detta är grunden för det nuvarande grurdskatts-systemet; och att borttaga den, utan att förändra sjelfva systemet, låter svårligen göra sig, utan de vådligaste följder. Det förhållande, att grundskatten icke bestått af några få hufvudpersedlar, som, vid brist på samme persedlar, kunnat omåttligt uppstegras, har ensamt våliat, att elt beskattnings-system, som af Konung Carl XI för sin tid med vishet beräknades, i århundraden kunnat bibehålla sig. Detta system har nu, under förändrade förhållanden, i mänga tall blifvit olämpligt, ehuru det ännu måhända skulle vara mindre tryckande, derest man icke i flere deiar, till allmogens tunga, sedermera afvikit från de af Hög .bemälte Konung derföre stadgade hufrudgrunder. Om man än vidare vill frångå dessa grunder och omsätta mängden af räntepersedlarne i 2:ne hufvudräntor, såsom spanmal och smör, så icke blott fruktar, utan jag förutser med visshet, a!t, om än al Ilmogen i gora år kunde få någon lindring, hvilket dock voi:e myck ket osikert, så skulle deremot grundskatten i missväxtår uppgå til ett belopp, som flere gånger komme att öfverstiga det, harmed den nu, icke utan största orältvisa, i sådane år utfordras; hvarföre jag anser vådligt för allmogen och osäkert för Statsverket, att vidare öka beloppet af spanmålsoch smör-räntorna, hvilket genom det af Kammar-Kollegtum till räntorpas omsättning gjorde förslag förnämligast åsyftas. Äfven torde det för allmogen blifva förenadt med stort äfventyr, att, på sätt Per Persson föreslagit, åt tjenstemän Ööfverlåta rättigheten till räntornas omsättning, utan allmogens hörande, emedan erfarenbeten 1:08 dyrt lärt oss, att utvägarne för ändringssökande i tjenstemäns möjligen felaktiga åtgärder, alltid äro förenade med kostnader och osäkerhet. Till skydd häremot har väl Per Persson föreslagit visse kontroller; men vid granskning finner jag dem sakna all betydelse; ty äfven om den ifrågaställde omsättningen kunde ske efter billiga grunder, så är det klart som dagen, att de få hufvudpersedlar , hvartill de nuvarande månge räntepersedlarne kunde blifva reducerade, skulle, när brist vid inträffande missväxt derå uppkom, blifva mycket dyrare, än priset å de uteslutne räntepersedlarne; och att följaktligen hemmansägarnes utskylder skulle 1 samma förhållande blifva förökades och slutligen kan jag icke underlåta att anmärka, det allmogen, genom den föreslagna omsättningen , icke skall komma något steg värmare det sökta målet af en, för de hårdt betungade kronooch skattehemmanen , skäligen jemkad grundskatt, utan snarare derifrån ännu mera aflägsnas, emedan det förefaller migtydligt, alt till den föreslagna segleringen, om den, såsom Per Persson hemställt, komme ett verkställasafansvarige tjenstemän, terde åter pågra tiotal af år, eller att döma af det sätt, hvarpå allmänna ärender stundom behandlas, till och med ett halft sekel, innän den öfver hela riket hunnoe fullbordas ; under hvilken tid alla försök till vinnande af nämde ändamål skulle, med förespeglingar af pödvändigheten, att invänta slutet af regleringen, blifva alspisade. Då jag således , på anförde grunder, nödgas å mina kommil!enters vägnar bestrida Per Perssons rmetion , hvars goda afsigt ingalunda bör misskännas , förbiser jag dock icke nyttan och nödvändigheten af en sådan förändring i Grundskattens beräknande och förvandling, som, utan minsta äfventyr för Allmogen , kan leda till dess förenklande och skäliga förminskning, hvarom jag kommer att yttra mig, vär j.g öfvergår till den andra af ofvannämde frågor, eller den: om Grundskattens utgörande direkte till Statsverket. Denna skatt består, utom bonden, i Jordbruksoch Hemmantals-säntorna , hvilka, såsom jag ofvanföre visat , äro påförde dels i spanmål och dels i persedlar, hvilka, med få undantag, utgöras efter markegångspris, som nu i allmänhet, huofvudsakligast genom myntets försämring, 6 a 7 gånger öfverstiger det pris, hvarti!l persedlarne äro 1 jordehoken, etter det så kallade krono-vardiet , upptagna. Det vid förra Riksdagen , rörande spanmålsräntorna, meddelhe stadgande medför en stor lättnad a des, hvilkas räntor icke äro ivudelta, och det äterstår nu egentligen blott att, till allmogens för i Aydd mot desss t Hide lå stydd mot dessa räntors alltför stora uppstegring, då Missväxt infaller. må örordnss lösas efter det årets mar kegång, som namast 1ö:esår missväxten. Haricenoamm korv de hemtmansäoarne nndoså den aoo s, att räntorna må Ia

27 mars 1834, sida 3

Thumbnail